The Greatest Showman

Inleder året med att gå på bio med mamma och storasyster. Har precis bokat biljetter till The greatest showman, har hört att den ska vara bra. Tittade på en ny film nästan varje dag under november december. Gillar konceptet film eftersom jag kan avnjuta hela storyn på två dryga timmar. Det är annat än Game of Thrones som jag och alla andra suckers ska behöva vänta på till 2019.

Update: The greatest showman. Nä, det var inte en film för mig. Den väckte inga känslor hos mig över huvudtaget och jag önskar att den hade gått mer på djupet. Kändes som ett skrap på ytan. Största behållningen var att få koll på den svenska världsstjärnan Jenny Lind som prydde våra femtiolappar fram till förra året. Av mig får filmen en 2/5. Av mamma fick den först 0/5 men sedan ändrade hon till 1/5.

Lip Sync Battle

Nyår firades in med nära och kära hemma i Växjö. Vi spelade sällskapsspel, lekte charader, åt god mat och tittade på Lip Sync Battle. Jag blev kär i både Dwayne ”The Rock” Johnson och Jimmy Fallon. Är helt besatt av detta klippet och kan inte sluta titta på det. Beundrar och älskar människor som bjuder på sig själva och showar loss. Under kvällens gång kom vi på att lillasyster Annelie och lillebror Fredrik har två look a likes.

Vi var uppe sent och endast Apan är vaken här hemma hos min storasyster. Detta trots att klockan snart är ett. Jag åt potatisgratäng och oxfilé till frukost och skulle vilja påstå att det var den bästa frukosten jag ätit på länge. När folket vaknar här hemma ska jag packa ihop min persedlar och bege mig till pappa. Kommer stanna i Växjö till på torsdag och sprider ut mig så att jag kan hänga lite med alla i familjen. Känner mig dock väldigt osocial eftersom jag bara sitter framför datorn och redigerar manuset till min bok. Livet är hårt när man har en deadline att passa.

Grått nytt hår

Mitt hår har sannerligen förändrats under årets gång. Det har varit ett år med mycket olika hår. Färgade sönder håret förra hösten och gjorde det sedan igen i början av sommaren. Bestämde mig för att cut the crap. Det är ju bara hår trots allt och växer ut med tiden. Rakade skallen till 4 mm. En sak är säker, jag kommer fortsättningsvis undvika att färga håret. Jag tycker om min naturliga hårfärg som nu dessutom börjar kryddas med en del gråa strån. Ska låta håret växa nu. Saknar de bångstyriga lockarna som är lite av mitt signum. Grått nytt hår allesammans.

Kvinnor har i alla tider också känt lust

Bild från Susanna’s Crowbar

Nina Björk skriver tänkvärt i Dagens Nyheter om den kollektiva styrkan i en sakfråga. När tillräckligt många tycker och kämpar för samma sak går det uppnå förändring. 

[… ]kvinnor har i alla tider också känt lust. Vi har också velat röra, smeka, ha andra människors kroppar. Men mellan den viljan och själva beröringen har det funnits ett annat verb än vill, nämligen får. Mellan den viljan och själva beröringen har det funnits ett annat pronomen än jag, nämligen du. ”Får jag? Vill du?” För vi har lärt oss – och det är först nu jag har förstått att det är en av de bra delarna i att fostras till kvinna – att både visa ”jag vill ha dig” och fråga ”vill du ha mig?”

Jag ska skriva ut Ninas text och spara till mina barn som idag är 5, 8 och 10 år. När de blir vuxna ska de få läsa om revolutionen som ägde rum 2017 och som förhoppningsvis bidragit till en strukturell förändring.

 

Jag hejar på från åskådarplatsen

När jag sammanfattade mitt år igår glömde jag bort varför hösten enbart känts tung och kvävande. MeToo drog upp en massa skit till ytan och bidrog till hopplöshet. Sår som läkt hyfsat genom åren revs brutalt upp i höst och blev både djupare, större och blodigare än någonsin.

Den är sorgligt att samhället ser ut som det gör. Förtrycket är åtminstone för mig så normaliserat att jag i många fall reagerar med en axelryckning. Att alla kvinnor jag känner varit utsatta för mäns sexuella kränkningar är fruktansvärt. Det är vardag och inget konstigt eftersom jag normaliserat det. Att stå på barrikaderna har varit omöjligt för mig. Jag har inte klarat det mentalt.

I mina fall är det inte själva övergreppen i sig som varit värst utan omgivningens reaktioner. Att lägga korten på bordet kan lätt bidra till obehag för omgivningen. Jag är otroligt tacksam för de människor som tar kampen och kämpar för en revolution. Själv är jag urlakad. Jag hejar på från åskådarplatsen och drar mitt strå till stacken på gräsrotsnivå.