Välkomna till Högdalens Bibliotek

På torsdag klockan 18-19 besöker jag Högdalens Bibliotek för ett författarsamtal. Det ser jag verkligen fram emot. Det roligaste med att ha skrivit en bok är att folk som läst boken här av sig och är glada. Bokens ämnen är ganska tunga och tyvärr verkar det som att igenkänningen är hög. Jag är glad om folk läser boken med öppet sinne. Kanske kan man lära sig något eller börja betrakta världen från ett annat perspektiv. Alla som vill är hjärtligt välkomna på torsdag.

Recension: En apa i Rågsved

Anna Suvanna Davidsson är känd i sociala medier som ”Apan satt i granen”, och har över 30.000 följare på sina plattformar. En apa i Rågsved är hennes debutroman, och många av de teman som dyker upp i hennes andra flöden känns igen här: feminism, kroppsideal, relationer och utmanande av samhällsnormer.Romanen följer huvudpersonen Tess genom ett år av förändring där hon i början fortfarande är tillsammans med Rikard, pappan till hennes tre barn som gång på gång manipulerar och trycker ner. När hon lämnar relationen öppnar sig nya världar, både yttre och inre, och Tess får lära sig navigera livet som ensamstående mamma från botten och upp. Språket är vardagligt och rättframt, ingenting döljs eller romantiseras i texten, inte heller i de lyriska inslagen. Romanen tar upp både vardagsproblem och ångest med djup och engagerande förståelse, och ifrågasätter normer och kvinnoideal utan att predika. Helhetsbetyg: 5. – Frida Jönsson, Bibliotekstjänst

Min debutroman ”En apa i Rågsved” släpptes den 16 maj 2018. Jag hade då ingen aning om vad BTJ, Bibliotekstjänst var. Nu tre veckor senare är jag väl införstådd och hedrad över det fina betyget. En femma av fem möjliga! Kan man förvänta sig en finare start än så som debutant?

Symbol för kvinnor som slår tillbaka


Bildkälla

Läser i The New York Times om detta konstverk som inom kort kommer att installeras vid Sunset Strip i Hollywood. Det är den brittiska konstnären Zoe Buckman som ligger bakom livmodern i neon med boxningshandskar istället för äggstockar. I kölvattnet av MeToo ser jag detta som en träffande symbol av kvinnor som slår tillbaka.

I mina flöden läser jag dagligen berättelser skrivna av kvinnor som varit utsatta för såväl kränkningar och övergrepp. Vithåriga kvinnor som burit sin skam genom hela livet vågar äntligen öppna ventilen och lätta på trycket. Det berör på alla plan. Det ska bli intressant att följa sexualpoltikens utveckling de närmsta åren. Mycket har hänt sedan jag var tonåring. Att bli full på en fest och vakna av att någon har sex med en var inte ett brott då. Idag klassas det som våldtäkt.

När sista biten av julskinkan hamnar på mackan


Bildkälla

Inför jul köpte jag den minsta skinkan jag kunde hitta. Dagen före julafton var det dags att griljera. Inledningsvis skar jag bort ett kilo fett (jag vägde det). Penslade på senap, strösslade ströbröd och skjutsade in i ugnen för att få färg. Åt en rostad macka med skinka och senap på och njöt i samma stund den var färdiggriljerad. Eftersom skinkan var liten redan när jag köpte den och eftersom en tredjedel av köttbiten bestod av fett som jag avlägsnade gick det snabbt att äta upp den.

Av alla slags mattraditioner jag är uppvuxen med har julskinkan, Janssons frestelse och sill av all dess slag alltid varit det mest heliga. Allt annat kan jag välja bort. Nu känns det dock som att någonting inom mig är påväg att förändras och det är tack vare att jag har många vänner som är vegetarianer och veganer. I deras värld är det så självklart att välja bort kött och hemma i min frys finns alltid alternativ som passar en vegan eller icke köttätare.

Det gläder mig att fler och fler människor börjar engagera sig i djurens välmående. Jag märker hur jag själv påverkas av filmklipp och länkar som figurerar på sociala medier. Efter att alltid ha identifierat mig som en köttätare som vill helst av allt vill ha en blodig biff på tallriken börjar jag sakta men säkert se mig om efter alternativ. Om inte annat för att minska konsumtionen. Sedan i höstas dricker jag till exempel havremjölk i kaffet eller latten.

När sista biten julskinkan hamnat på mackan och all julmat är uppäten känns det som att jag faktiskt kan klara mig utan allt. På skolan där jag arbetar finns det möjlighet att äta vegansk kost och när jag börjar jobba nästa vecka ska jag signa upp mig på den listan. Det blir ytterligare ett sätt för mig att hitta alternativ och smyga in nya vanor. För det är vanor det handlar om.