Nov 18

Råttmos – Apans minipodd

IMG_6314

Nov 14

Första lektionen på Burlesqueakademin

apan-snyggo

Pinuppig?

Äntligen! Igår kväll var det jag som skuttade runt i en danssal i två timmar i ett försök att vara förförisk och burleskig. Som jag har längtat och väntat på att livet ska få en lucka där jag kan pressa in burlesque i mitt liv. Sedan barnsben har jag varit förälskad i pinup och show. Mitt första möte burlesque och show hade jag runt fem år och tittade på filmen Annie. Jag kunde alla repliker utantill och ÄLSKADE klippet från deras biobesök. Jag fick en så himla bra känsla på träningen igår, ungefär som att jag har hittat hem. Som om bitarna faller på plats. Plötsligt förstår jag min kärlek till bling-bling, fjädrar glitter och glamour. Det kommer bli en spännnade resa som kan sluta hur som helst. En vacker dag kanske jag bjuder på ett uppträdande.

Nov 12

Apans minipodd – Att känna hur livet rinner till

bild (2)

Jag har fått feeling.

Nov 11

Apans minipodd – Muttrande män på IKEA

ikea

Jag fick ett ryck och åkte till Smålands stolthet. 

Nov 11

Du som mår så himla bra nu när du förstört en familj där alla andra mår dåligt

IMG_5041-0.JPG

Jag är ledsen, mycket ledsen och jag önskar stundtals att jag inte var antagonisten som med hull och hår demolerar en familj. Det var inte så jag ville att familjelivet skulle bli. Det är inte heller så att jag lever i en drömvärld där jag nitiskt inbillar mig att en relation alltid ska vara på topp. Att det alltid ska finnas fjärilar i magen och att vardagen flyter friktionsfritt. Nej. Jag trodde ingenting av det där och jag vet att det inte är så livet fungerar. Jag trodde dock och förväntade mig att jag skulle leva ett lyckligt liv.

Lycka, vad fan är det egentligen? Ett abstrakt begrepp som någon smart filosof kommit på? Efter att ha funderat mycket på lycka har jag kommit fram till ett par spännande saker. Jag är generellt sätt en lycklig människa men jag är lyckligare nu. Jag känner mig fri själsligt och känslomässigt. Från att ha varit en torr krukväxt på väg att möta döden till att bli omplanterad i ny jord med massvis av näring och lagom med vatten. Jag känner hur jag växer både med rötter och sköra knoppar. Det är en härlig känsla.

Lycka för mig är de små sakerna i vardagen. Sådant som utgör mitt liv. Elever i skolan som kommer och sätter sig i mitt klassrum och småpratar medan jag spelar musik och arbetar. En sol som bryter igenom ett grått molntäcke. En glittrig paljettkjol som får mig att känna mig glamourös trots att jag bär den tillsammans med ett par leriga gummistövlar. Att stanna till på Mc Donalds Drive in och köpa snabbmat till barnen som de får äta i bilen för att jag kan och för att jag inte hunnit förbereda middag. Att sippa på en laphroaig i sällskap av en människa som förklarar golfbegrepp för mig och som säger att jag fick en bra träff på golfbanan trots att jag mest ägnade mig att kvalitativ sabotage av gräsmattan. Barnens fascination av min hängiga mage, de slåss nästan om att få vara den nära.

Återigen vill jag påminna mig själv om att ta en dag i taget. Att njuta av det som är bra här och nu. Saker som får mig att må bra är bra. Saker som får mig att må dåligt är dåliga. Enkel matematik i ett stormande känsloliv. Jag suger åt mig av det goda och avfärdar elaka ord och påhopp. Låt knopparna brista.

 

Nov 09

Slicka mig ren

IMG_4934-0.JPG

Jag har ett hjärta som är alldeles rött men ingen stolthet kvar. Jag har krupit en natt för att komma hit, ta mej rör mej ge mej ditt, och jag ber oh jag ber: Slicka mej ren, och älska mej sen. Slicka mej ren så kan jag gå sen. Dom vägar jag vandrat kan ingen ta bort. Jag måste tillbaks den väg jag kom jag har krupit en natt för att komma hit, ta mej rör mej ge mej ditt.

Familjens version av Tant Struls ”Slicka mig ren” alltså. Kan det bli bättre? Detta är nog ta mig tusan the soundtrack of my life. När jag satt i tv-soffan igår kväll och hetsåt Pringelchips från ett rött rör vart det en näst intill religiös upplevelse. Som om ett överväsen dedikerat texten till just mitt hjärta. Jag har varit i tre relationer.

Samtliga över lång tid, däremellan har jag varit mästare i att kränka mig själv i jakten på någon att älska eller att älskas av. Män har uppskattat mig som en frisk fläkt när det passat deras behov. Likt en herrelös katt har jag legat och spunnit vid minsta tendens att bli kliad bakom örat eller smekt över ryggen. Jag börjar anar ett mönster och jag tänker att mönster är till för att brytas.

Brustna illusioner och rött hjärta utan stolthet, detta i jakten att bli älskad. Det är slut med det nu. Det handlar om självbevarelsedrift. Att värna om hjärtat, integriteten och känslorna. Jag känner mig för gammal för att gegga runt i känsloträsket.

Helgen har spenderats med en god vän ute på landet och jag har gjort något jag aldrig ens kunnat fantisera om att göra, jag har varit på en golfbana och försökt spela golf. Det var svårt men väldigt roligt.

Nov 05

Premiär för Apans minipodd

Jag har inte bråttom.
Jag har inga förväntningar.
Jag tror inte på kärlek.
Men jag saknar någon.
Någon att hålla i handen.
Någon att krama och ligga nära.
Någon som frågar hur min dag har varit och om jag vill dricka te.

Okt 14

Öppet sår

IMG_2718-0.JPG
Det har gått sex månader nu. Sex månader sedan en liten droppe rann över och jag tog ett beslut som kommer att påverka mig och min familj så länge vi lever. Att vara sann mot sig själv har ett högt pris och det gör ont. Men vad är egentligen alternativet? Livet ska levas med hjärta och smärta. Om vi ska leka charader kan vi likväl gå och dö.

Jag mår bra nu och jag börjar återta min ursprungliga känsloform. En uppdaterad och gladare version av mitt jag. Lusten att skriva kommer och går. Det gör lite för ont att skriva men det tar sig. Måste bara våga släppa taget om fingrarna, låta de dansa fritt över tangenterna och inte hämma mig själv.

Aug 31

Regn hos mig

stutterheimÄr det bara jag som tycker att det är lite märkligt att människan är den enda varelsen här på jorden som gråter? Jag undrar varför egentligen. På sistone har jag haft väldigt nära till gråt. En känsla som stiger från bröstet, bränner till i hals, näsan och ögonen vattnas. Som om en ständigt sovande sorg sakta vaknar och stiger. Ibland räcker det med ett par snabba andetag för att mota tillbaka känslan, ibland hjälper ingenting. Då bara brister det.

Det brast för mig igår kväll likt en aggressiv höststorm fäller träd och härjar i en skog. När jag vaknade i morse kände jag att jag måste göra något. Jag måste lära mig leva igen. Leva utifrån mina behov, känslor och lustar. En vän till mig bestämde sig efter en turbulent tillvaro att hen skulle detoxa sig själv genom någon form av isolering. För att finna sig själv. Det låter sunt. Jag borde göra detsamma. Jag borde stanna upp i tillvaron och tillåta mig själv att vara ledsen. Men det är svårt. Jag känner en oerhörd skuld över att vara bödeln som slaktar kärnfamiljen. Att vara den som lämnar en relation som är good enough. Fast egentligen spelar det ingen roll hur jävla good enough ett förhållande är när man är olycklig och kärleken har dött.

Jag ska gråta, ta långa och många varma bad, somna före midnatt, läsa böcker och försöka ta hand om mig själv. Jag ska bli min egen goda fé, mamma och syster. Jag ska försöka få mig själv att landa i detta sammelsurium av känslostormar.

Aug 28

När dagen gryr

IMG_1616.JPG

Ingenting är längre som förut. Hela världen är upp och ner, på ett sorgligt men bra sätt. Några av er känner till att mitt liv har förändrats. Jag är numera en ensamstående trebarnsmamma som sedan en månad tillbaka sedan flyttade ifrån Södermalm till söderförorten Rågsved. Ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig och hur ont det än gör vet jag att livet på sikt kommer bli lyckligare.

Separationen gjordes i april, men det var först nu i augusti som jag fick tillgång till min nya lägenhet. En charmig trea i ett vitt sextiotalshus, högst upp i huset med skog och utsikt som närmsta granne.

Det känns som om jag har återfått lusten att skriva, men jag vill inte lova för mycket. Håll till godo kära vänner. Den nya solen stiger försiktigt och trevande upp på himmeln igen. Kärlek!

Jul 29

Sår ute, sår inne, sår i hjärta, sår i sinne

Alla sover förutom jag som sitter på uteplatsen i den tropiska sommarnatten. Jag observerar min omgivning. I fönster efter fönster släcks ljuset ner. Snart sover alla grannarna på gården. Sover och sover, snart är åtminstone alla fönster mot gården släckta och vad grannarna pysslar med innanför hemmets fyra väggar kommer jag aldrig få veta, vilket är tur eftersom jag inte heller vill veta.

Det slår mig att vi människor sällan är medvetna om när vi gör något för sista gången i vårt livs olika skeden och sammanhang. Helt plötsligt har det bara skett och kommer aldrig mer tillbaka. Vi vet aldrig vilken kyss som är den sista eller om promenaden hand i hand avslutar en era. Vi vet aldrig förens efteråt och det är med den vetskapen jag inser att jag borde leva mer i nuet. Att jag borde njuta mer av de fina stunderna i vardagen, men även tillfällena då jag sliter mitt hår av stress, har ångest, är tröstlös eller vemodig. Livet kan endast levas under förutsättning att vi lever och så länge vi lever bör vi således leva. Hjalmar Söderberg sa en gång att vi aldrig kan ta andra människor för givet i livet eftersom vi är under ständig utveckling och process med vårt inre. Vi förändras och så också villkoren för relationer.

Alla sover, jag borde joina klubben. God natt.

20140730-000408-248021.jpg
Den blodigaste derbykyssen hittills

Jul 13

En sommarhälsning

20140713-055259-21179256.jpg
Jag och barnen är på vift sedan en vecka tillbaka. Just nu ligger jag med insomnia på en luftmadrass i Älvängen hemma hos mina gamla vänner Jenny och Magnus. Jag vet att jag borde sova eftersom vi ska resa vidare idag, men det går bara inte.

Istället lyssnar jag på ljudet av snusandes barn samt nattregnet som faller. Det gick sisådär att skriva ett blogginlägg om dagen. Känner mig mest pinsam att jag drog igång något jag inte klarade av att fullfölja, men jag gissar att jag lär mig. Saknar bloggen och vill blogga, men just nu är jag ett sammelsurium av tankar och har svårt att sätta något på pränt.

Efter en vecka i Göteborg har det blivit dags att dra en repa till familjen i Småland. Imorgon hoppar vi på tåget. Jag gillar att tågluffa med barnen, vi har det bra.

Jun 29

Jag rullar hellre naken än att stå i en bar och dricker tre öl jag inte är sugen på

Ursäkta frånvaron, jag har fullt upp med att uppleva the time of my life. Dagarna på bootcampet har varit så fantastiskt roliga. Jag är lärt känna några av landets tuffaste och skönaste brudar.

 

20140713-060441-21881601.jpg

Jun 25

Roller Derbysemester på Gotland #rauken14

6M1B2567

Klockan två i natt skickade jag in den sista inlämningsuppgiften för terminen. Klockan sex i morse steg jag upp. Klockan åtta flög jag från Bromma till Visby. Det är sommar, det är roller derby, det är Rauk n´roll. Nina Ruthström min bloggvän sedan många år tillbaka plockade upp mig inne på ett mysigt fik i stan och sedan har vi spenderat hela dagen med kvalitativt häng. Nina har fotat mig och förhoppningsvis kommer någon av bilderna fungera som ny header här på bloggen.

Nu ska jag alldeles strax åka in till Visby och möta upp ett femtiotal tuffa derby chics som ska vara med på boot campet. Detta är något av det roligaste jag har gjort på länge. Är så himla pepp och glad. Derbykärlek till er alla.

Jun 22

Burlesque

burlesque

Jag är sjukt sugen på att börja med burlesque. Undrar om jag har några följare som känner samma sak. Ska vi starta en trupp?

Det är jättesvårt att hinna med att skriva ett inlägg om dagen. Hur fasen hann jag med att skriva tre hyfsat kvalitativa inlägg om dagen förut? Detta känns ganska själlöst, men jag vill bara få ner några rader innan midnatt och nya dygnet.

Jun 21

Ödsla inte tid, känslor och energi på sådant som ger existentiellt hjärnsläpp

Vad har frasen för innebörd? Vad innebär det att: Förstå. Sitt. Eget. Värde. Det är en klurig fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att finna svar på. Har det att göra med självrespekt och hur definierar man i sådana fall begreppet självrespekt? Respekt för ens person, känslor och innersta. Att respektera men framför allt kanske att acceptera dem vi är och värna om det fina i att vara unika individer.

För det mesta upplever jag mig själv vara rak och ärlig mot mig själv. Att jag tar mig själv, min spontanitet och mina känslor på allvar. Jag accepterar att jag är på ett visst sätt och vet att jag av vissa andra kan uppfattas som skrämmande eller udda fågel. Jag följer mitt hjärta, lever i nuet, lyssnar på min intuition och rösten som viskar vackra saker i mina drömmar.

Att inte förstå sitt eget värde eller att acceptera det faktum att vissa människor behandlar en som en påse skit kan bli en ond spiral där man radar upp scenarion i huvudet och undrar vad som händer, vad som inte händer och varför. Bryt, bryt, bryt fort som fan. Ödsla inte tid, känslor och energi på sådant som ger existentiellt hjärnsläpp. Acceptera det faktum att du inte kan bli älskad av alla, hur tråkigt och förfärligt det än är. Sånt är livet.

 

Jun 20

Ambivalent midsommarfirare

20140620-074929-28169449.jpgMidsommarafton med allt vad det innebär. Jag romantiserar dagen något fruktansvärt och har alltid gjort det. Midsommarafton är ju något speciellt. En bekräftelse på ett lyckat umgänge, familjeliv och vänskapskrets. Bilderna på sociala medier kommer fullkomligt hagla idag på motiv som jordgubbstårta, små barn med blomsterkransar på huvudet, snaps i motljus och nattliga nakenbad.

Jag älskar allt det där. Det är saker som hör sommaren till. Men jag känner ändå en tvekade lust att delta i traditionen. Jag vill göra allt det där men ogillar hypen. Hetsen. Hysterin. Kraven. Nuförtiden handlar midsommar mest om att ge barnen en fin upplevelse. Att mata dem med minnen. Att indoktrinera dem i hetsen att en lyckad midsommar ska vara något speciellt och eftersträvansvärt.

Jag hoppas ni alla får en fin dag i oavsett hur ni spenderar den. Oavsett om det regnar. Om svärmor beter sig som en häxa vidrigare än vanligt. Om barnen ramlar och får skrubbsår eller fläckar ner sina fina midsommaroutfits innan de ens fått på sig dem. Njut av dagen, ät gott, le åt tanken att vi lever här och nu. Flirta. Hångla. Håll någon du tycker om i handen. Våga leva och lita på dina känslor.

Jun 19

Lystring! Apan satt i granen bloggar igen!

Skärmavbild 2014-06-20 kl. 00.08.04Mentalt slutade jag blogga för ett år sedan, fysiskt har jag inte bloggat sedan i april. Jag minns det så väl, hur luften bara gick ur mig. Hur jag förvånades av olusten att dela med mig av mina bravader, tänkta tankar och filosofier. Tiderna förändras och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Sakta men säkert har jag lyckats kravla mig ur min mentala träskgrotta för att på nytt upptäcka skrivglädjen.

Det finns otroligt mycket ämnen att skriva om och för att utmana mig själv tänkte jag att jag skulle blogga alla dagar mellan den 19 juni och den 19 augusti. Det blir minst 52 blogginlägg men eftersom jag tycker att 50 är ett snyggare tal och eftersom jag vet att jag kommer missa att blogga minst två dagar väljer jag att kalla utmaningen #blogg50, detta inspirerat av det väletablerade #blogg100 som startade på initiativ av Fredrik Wass aka Bison Blog.

Hej bloggen, hej bloggens läsare. Jag har saknat er. Jag har även saknat de tankar jag tänker när jag skriver från hjärtat. Vad ska min sommarblogg handla om? Tja, livet, döden, kärleken, kåtheten, uppgivenheten, längtan, drömmar, människor som jag älskar, människor som får mig ur balans, rädslor, styrkor, myggbet och mycket mycket mer. Välkommen till Apans sommarblogg. Ni får gärna bidra med ämnen ni vill att jag ska skriva om.

Stor kram och mycket kärlek från Apan.

Apr 29

Nu är jag färdig med religionen!

297ea94e6af74e52b4130a256315868bFy fan vad jag sliter. Jag är så fruktansvärt less på detta nu. Snart, snart, snart är jag färdig med mina studier. Det har varit långa och många tuffa år. Nu är jag helt färdig med religionen. Fick precis ett mail från professorn att jag är godkänd på senaste tentan och därmed knyter jag ihop den säcken. Ni anar inte hur otroligt skönt det känns att få vända blad.

Nu har jag en c-uppsats kvar innan jag kan njuta av sommaren. Till hösten skriver jag examensarbete och efter det är jag färdig med min utbildning. Har jag berättat att jag sedan ett par månader tillbaka undervisar en gymnasietrea i religion? Det är en jättefin klass och jag tycker om dem allihopa trots att vi bara ses två timmar i veckan. Herregudinna vad de kämpar. Snart tar de studenten vilket triggar både lycka och ångest hos dem.

Jag älskar mitt jobb och njuter varje sekund i klassrummet. Äntligen har jag hittat mitt rätta element.

Apr 23

Som jag har längtat efter detta

Skärmavbild 2014-04-23 kl. 13.25.29

Att ta på sig ett par nätstrumpbyxor, skydd och rullisar för att sedan peka långfinger till livets bekymmer det är oslagbart. Jag må ha en jäkla c-uppsats flåsandes i nacken, men det hindrar inte mig från att skejta bort till Bagel Street och luncha. Äta bör man.

Sedan jag bloggade sist har jag avslutat både det ena och det andra. Religionen är så gott som klar nu. Väntar på besked från senaste tentan. Nu är det bara c-uppsatsen kvar och efter det kan jag andas igen. Ni ska veta att jag har mått fruktansvärt dåligt på sistone. Knäskadan tog otroligt mycket energi. Har deppat ihjäl mig och tröstätit morotskaka så det står härliga till.

Äntligen börjat knät kännas bra och jag kan sketja igen.

Tidigare inlägg «