Apr 28

Nationella prov i svenska, mösspåtagning och äntligen fredag  

Livet känns av många anledningar så mycket enklare nu när våren gör sig hörd. Att pendla fram och tillbaka till arbetsplatsen i Sollentuna centrum från hemmet i Råggywood känns genast så mycket lättare när solen skiner.

Idag har mina ettor skrivit sista delprovet i nationella. Jag hoppas det gick bra. Känns som om vi laddat inför en avgörande match i ett mästerskap och att jag är den nervösa coachen som sitter på bänken med naglarna mellan tänderna. 

Treorna hade mösspåtagning. Studenten närmar sig med stormsteg. Kommer sakna dem, när de slutar på skolan. Vilken fest det kommer bli, fick en försmak idag och kan bara föreställa mig alla känslor den dagen de slutar.

Middagen är inhandlad och nu är jag påväg hem. Har köpt några goda öl och en flaska cava. Längtar hem. Längtar efter honom. 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/nationella-prov-i-svenska-mosspatagning-och-antligen-fredag/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 28

Vägen till mannens hjärta går via magen


Ikväll kommer min BOYFRIEND hem till mig och det ska bli så mysigt. Jag ska bjuda på middag och funderar just nu på vad jag ska laga för gott. Att laga mat är något av det bästa jag vet. Jag älskar att stå i vid spisen och titta. Det är något meditativt över det hela. Att röra i en gryta eller enbart stirra på bubblande vatten i en kastrull när pastan kokar, smöret fräser i stekpannan eller köttbiten som steks.

Såhär i början av ett förhållande känns det viktigt att imponera och visa upp alla sina bra sidor och skills. Om han inte redan är övertygad om att jag är ett kap ska jag visa det genom att väcka hans sinnen till liv. Snabbmakaroner och Mamma Scans köttbullar får vänta, det finns en tid för det också, men just nu är det tid för gommen att njuta.

Förra gången bjöd jag på min smarriga lasange, den gick hem. Dagen efter hade han med sig en matlåda till jobbet för första gången vilket jag måste se som ett gott betyg. Ska fortsätta fundera på kvällens middag. En sak som jag vet att jag ska bjuda på är min favoritcoctail drink Amaretto Souer.

 

 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/vagen-till-mannens-hjarta-gar-via-magen/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 27

Det läskigste mest att ta steget ut i kärleksträsket är att det är så lätt att sjunka

Jag matchade med en man på Tinder. ”So what?” tänker du och höjer inte ens på ögonbrynet. De flesta singlar i dagsläget har väl mer eller mindre swipat tummen av sig på den appen vid det här laget. En matchning har ynka betydelse såvida man inte går vidare med matchningen och ser vart den faktiskt kan leda.

Jag matchade med en man på Tinder och det blev snabbt en vana att avsluta dagen med timtals långa telefonsamtal. Ett ”God natt”, en avstämning om hur dagen har varit, vad som hänt på jobbet, vad som ätits till lunch eller om nattens drömmar erbjudit något extra härligt.

Jag matchade med en man på Tinder och efter att vi pratat med varandra i telefon dagligen i en vecka frågade jag honom om han ville ses en kväll före min BJJ-träning (brasiliansk jiu-jitsu). Det ville han och jag frågade om han kanske till och med ville följa med och prova på. Det ville han. Vi sågs före träningen, åt middag och väl på träningen bröt han ett revben efter att en superbjässe brottat ner honom och satt ett knä över honom. Att träffa en människa som man genast tycker om, en människa där allt känns enkelt, naturligt och lättsamt med är så himla häftigt.

Två veckor efter att vi matchade frågade jag honom om han ville hitta på något kul med mig i påsk.
Han frågade: Litar du på mig?
Jag svarade: Ja.

En halvtimma senare messade han att han tittade på hotell i staden X. Denna fantastiska människa hade bokat en resa till okänt resmål och jag fick små ledtrådar om vart vi skulle. En vecka senare befann vi oss på en romantisk weekend tillsammans i Rom. Vi drack bubbel till frukost, tog del av det fantasiska kulturarvet, hånglade en hel del, bestämde oss för att se om Game of thrones tillsammans för att vara up to date när serien sänder sjunde säsongen i juli.

Att vila huvudet på hans mage, att känna hans sköna läppar mot mina är så ljuvligt att jag knappt kan beskriva känslan. Det är härligt och fruktansvärt läskigt. Jag kan liksom inte låta bli att vara rädd över att det är för bra för att vara sant. Märkligt. Kanske känns det extra läskigt därför att det från första stunden jag hörde hans röst på telefon kändes som en självklarhet att det är han och jag.

Det är med en mängd fjärilar i magen jag skriver dessa rader och jag är samtidigt rädd att jinxa något. Han är så lugn och cool. Jag känner mig som en Jack Russelterrier på uppåttjack i jämförelse. Har längtat efter att kyssa honom hela veckan och imorgon fredag ska vi äntligen ses igen. Nu har vi träffats i en hel månad och jag är min pojkväns flickvän.

 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/det-laskigste-mest-att-ta-steget-ut-i-karlekstrasket-ar-att-det-ar-sa-latt-att-sjunka/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 26

Tänderna älskar att få massag och piff

Fyraåringen gillar inte att borsta tänderna. Det blir en fight varje kväll. Jag måste lirka, lirka och lirka lite till för att få till tandborstningen.  Häromdagen testade jag en ny metod. Jag provade att se om jag kunde få henne att relatera:

”Tycker du om att få massage?”. Hon nickade skeptiskt. Jag fortsatte: ”Tänderna också. De älskar att bli borstade, det är precis som när du får kli och gos på ryggen. Alla tänderna vill bli piffade med borste och tandkräm så de luktar gott och blir blanka”. 

Tricket funkade. Återstår att se om hon köper konceptet även ikväll. Hoppas det. Allt är så mycket enklare när man bara gör det man måste utan att behöva argumentera för det. 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/tanderna-alskar-att-fa-massag-och-piff/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 26

Skriet från förorten

Igår var en stor och minnesvärd dag i mammalivet. Mitt äldsta barn på nio år åkte hem ensam efter skolan för första gången. Även om jag vet att han klarar det utmärkt och med största sannolikhet kommer bänka sig framför ”Clash of clans”  eller ”Minecraft” kändes det lite stressigt. Jag skyndade hem.

I vanliga fall åker jag från jobbet klockan 15 under den veckan jag har barnen men igår hade mina elever muntligt delprov i nationella och jag var kvar till halv fem. Jag avskyr att stressa men stressar är precis det jag gör när jag är sen. Att komma försent är något av det värsta jag vet. Att hämta sent är också jobbigt. Jag begriper inte hur förskolan och fritids kan vara nästan tom strax efter fem. Vad jobbar folk med? När slutar de om dagarna? Jag har gått ner i arbetstid för att kunna umgås med mina barn de veckorna de är hos mig. I annat fall skulle livet vara en enda stor logistikfabrik som går ut på att frakta barn till och från skolan. Väl hemma strax efter 18 med världens ångest över att det skulle bli en sen middag med trötta barn möttes jag av den här lappen:

Givetvis gick jag in i köket. Där stod min förstfödda och gräddade pannkakor till middag. Älskade unge. Vi hade en lugn kväll och barnen somnade strax före nio. Kvar vad jag. Trött och pigg på samma gång. Frustrerad över att diskmedlet tog slut precis när jag skulle börja röja undan på diskbänken efter att det varit stopp i diskhon. Ringde till mannen jag gillar, det är så skönt att prata med honom. Skönt och enkelt.

Somnade sött och vaknade upp vid fem. Har precis tagit ett varmt morgondopp och kört en livesändning. Det var inte många vakna. Nu blir det frukost i lugn och ro och sedan drar logistikfabriken igång igen.

Disken får vänta.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/skriet-fran-fororten/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 26

Män och handväskor, plötsligt händer det

Jag hade nästan givit upp hoppet om att träffa en snäll, intelligent, charmig, ickedömande och intressant man. Likaså var det med handväskor. Har letat efter den perfekta handväskan i evigheters evighet. Plötsligt händer det. Allt på en och samma gång inom loppet av en vecka. Träffar världens mysigaste person och hittar världens finaste handväska. Är detta den berömda ketchupeffekten? 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/man-och-handvaskor-plotsligt-hander-det/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 25

Let’s Dance 

Igår satt jag i publiken och hejade på Stina Wollter när hon framförde en magisk vals i Let’s Dance. Underbara Stina är som en syster för mig. Flera år innan jag tog steget att lämna relationen med barnens pappa fanns hon som ett stöd och bollplank för mig. 

Hon är en förebild för mig och många andra. Tycker hon är så himla modig. Vet inte om jag skulle våga vara med i Let’s Dance, det verkar dock sjukt kul och med tanke på att jag är en kronisk ja-sägare skulle jag såklart tacka ja ändå. 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/lets-dance/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 24

Klart ungarna ska ha en ribbstol

Ligger i sängen och väntar på en leverans. Det är nämligen så att jag ska få en ribbstol hemkörd nu på förmiddagen någon gång mellan 8.00-12.00. Fick be chefen om lov att arbeta hemifrån idag. Har ingen undervisning på fredagar så det gick fint.


Funderar på om det är lite galet att köpa en ribbstol. Men tänker att det är klart att barnen ska ha en ribbstol om önskar sig det.


Jag menar, de bor hos mig varannan vecka. I ärlighets namn har de ganska tråkigt när de är hos mig. Alla deras vänner bor på Södermalm och jag har svårt att logistiskt sköta hämtningar på tre ställen efter en arbetsdag när vi ska hem.

Detta innebär att det gnälls en hel del på att det inte finns något att göra när det är mammavecka. Fast det stämmer inte riktigt. Vi har det mysigt hemma.


Men kanske ändå att det kommer finnas ytterligare lite att göra nu när det snart finns en ribbstol att klättra i. Känns inte som att jag kompenserar mitt föräldraskap och dåliga samvete med prylar, även om det kanske är det jag ibland gör. Vill att mina älskade små fisar ska ha det bra när de är hos mig. Att de ska minnas mammahemmet som en plats där de fick leka och utrymme till att verkligen göra det fullt ut.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/att-skamma-bort-sina-barn/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 23

Varanasi och ett renande dopp i den heliga floden Ghanges

Att äventyra och upptäcka världen är en av mina passioner i livet. Genom mina resor har jag lärt mig att det som den gamla klyschan lyder inte är målet som räknas, utan själva resan. Vid ett tidigt skede i livet insåg jag också att ett äventyr är något som jag skapar själv oavsett destination. Det kan vara lika spännande att ta tåget från Råggywood till stan som att resa till den heliga staden Varanasi i Indien för att ta ett renande dopp i den mycket heliga men och mycket smutsiga floden. Om jag måste välja mellan tuben till city och att äventyra i Indien väljer jag dock det sistnämnda.

Staden Varanasi har lockat mig sedan jag första gången hörde talas om den. Den hör till en av de äldsta städerna i världen och är det någon stad man ska passa på att dö och bli kremerad, ja då är det i staden Varanasi. Detta eftersom själen enligt hinduismen uppnår så kallad moksha och därav befrias från återfödelse. Efter mitt heliga bad flöt det upp en död hund. OBS! Skojar Inte.

Det finns fem kategorier som inte kremeras utan istället sänks till flodens botten med hjälp av tyngder:

1. Barn
2. Gravida kvinnor
3. Leprasjuka
4. Sadhus (heliga män)
5. Djur

Karamation is education vilket innebär att barn och foster inte är tillräckligt utvecklade själsligt för att befrias i moksha därför kremeras de inte i syfte att de ska återfödas. Djur är heliga symboler för gudarna, de behöver inte uppnå moksha eftersom det är själsligt rena. Sadhus, de heliga männen törstar efter kunskap och vill aldrig deras själar ska befrias eftersom det skulle innebära slutet för själen. Leprasjuka bränns inte pga att det luktar extremt illa.

Den heliga elden vid Varanasi har brunnit i över 3000 år. Här finns inga tändare eller tändstickor utan alla likbål cirka 250 per dygn tänds från den heliga brasan som vaktats av familjer i årtusenden.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/varanasi-och-ett-renande-dopp-i-den-heliga-floden-ghanges/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 23

Kvinna marinerade Stockholm med rännskita och spya

Dagens lärdom, ät inte kyckling som stått förvarad ett dygn i rumstemperatur. Det kan få oanade konsekvenser. Det som drabbade mig igår är ett praktexempel. Snaskade i mig en bit vid lunch och blev omedelbart illamående.

Att åka kommunalt hem från Sollentuna till Råggywood var inget alternativ, resan tar cirka en timma från dörr till dörr och jag var orolig att bli uthängd i kvällstidningarna med rubrikerna ”Kvinna marinerade Stockholm med rännskita och spya”.

Det blev till att haffa en uber och väl hemma kröp jag ner i sängen. Det kom varken spya eller rännskita men jag mådde fruktansvärt illa och hade ont i magen.

Vaknade i morse. Nöjd över att inte ha behövt använda den vita hinken som står bredvid sängen.

Insåg att vackra naglar inte har så mycket att komma med om toarullen är tom.

Tomma toarullar går dock använda till det mesta med en smula fantasi.

Som tur var fanns det en klen backup på handfatet.

Kylen erbjöd rester från en thaitakeaway vilket utgjorde såväl frukost som lurre. Extra chili tillsattes eftersom thaimat smakar som bäst när det riktigt brinner i kistan.

I takt med att jag piggnade till jobbade jag hemifrån. Mina treor skriver gymnasiearbete just nu och det är galet mycket att läsa igenom.

Nu mår jag bra och magontet är som bortblåst. Hurra! Ett par av mina följare på instagram berättade för mig under en livesändning att jag är en influencer. Det låter trevligt och lite härligt nytt och fräscht. Hurra för det också. Bjuder på ett glädjeskutt.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/kvinnan-marinerade-stockholm-med-rannskita-och-spya/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 22

En liten lektion i livsglädje 


Jag är nästan alltid glad. Sprudlande glad. Det händer att jag får frågan varför. Vad är hemligheten?

Det finns egentligen ingen hemlighet. I det stora hela tror jag det handlar om att vara tillfreds och i takt med sina känslor. Alla dessa känslor. Tänk att känslor kan vara lika härliga som tärande. 

En sak som jag tränar på är att inte förvänta mig för mycket av andra människor. Det är oftast då mina illusioner brister och känslolivet börja dala. Sålänge jag är tillfreds med mig själv och inte lurar in mig i någon form av självbedrägeri är allt hyvens och fint.

Det finns mycket saker i min omgivning som jag älskar och som bidrar till välmående. Musik, estetik, mat, känslan av att ha presterat något och ett ordnat kaos. Jag kan bli lyrisk och helt endorfinkickad av att se på vackra saker, en snygg tatuering, ett mönster, en färgkombination. Lite knäppt men härligt. En känsla av tillfredsställelse som färgar livet. 

En annan sak jag mår bra och som gör mig lycklig är att skriva. Mitt huvud kryllar av berättelser och sammanhang som jag på riktigt längtar efter att få på pränt. Stora som små ord, små som stora händelser. 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/en-liten-lektion-i-livsgladje/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 26

Carl Bildt bråkar med socialister

 

Just nu undervisar jag i argumentation. Man föds inte till bra debattör, man övar och som vi alla känner till ger övning färdighet. Att titta på politiska debatter är en bra sätt att öva argumentationsteknik. Jag brukar samla på argument och fraser som på något vis får mig att haja till, sedan analyserar jag dem för att komma fram till vad personen i fråga förmedlar öppet eller underförstått. Under klippet har jag samlat på citat från en debatt mellan Carl Bildt och Urban Ahlin.

 

Carl Bildt till Urban Ahlin
(1:10) … och det var bra och nästan lite gripande.
(2:04) … en ståtlig och stolt socialistisk tillställning.
(2:22) … jag kan förstå att Urban har ett behov av att skrika lite högre än andra just nu. För att man satt ju och mös med Mubaraks män i de socialistiska salongerna decennium efter decennium.
(2:52) … tillsammans med den där kul killen från Tunisien.
(3:00) … så kan det bli.
(3:04) … sent, sent, sent, sent ska syndaren stundtals vakna.
(3:30) … två raka frågor till Urban Ahlin.
(3:44) … och varför, varför, varför satt ni så sött med dessa maktens män från dessa diktatorer, så länge, så länge tillsammans

Replik:
Urban Ahlin

(5:00) … låt mig först säga det här.
(5:05) … det visar ju bara hur stressad Carl Bildt är över anklagelsen att han har varit tyst och passiv och inte stått på de förtrycktas sida.
(6:01) …du kastar nog en del sten i glashus.
(6:14) … jag tvivlar inte på Carl Bilds demokratiska hållning och jag tror inte att han tvivlar på min heller.

Replik:
Carl Bildt

(6:31) … Fru talman, det går väl inte med bästa vilja i hela världen och säg att Urban Ahlin ens försökte svara på mina frågor om samarbetet med Mubarak. Istället blev det något allmänt blödder som lät antyda eller skulle antyda att alla på något sätt har lik i lasten.
(6:59) … se sanningen i vitögat. Ni satt på förtryckarnas sida.
(7:08) … det var skamligt och man kan i alla fall lite inse att så var fallet.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/carl-bildt-brakar-med-socialister/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 18

VLOGG – Apan, Tilde Fröling, KöksHitler och ett snöre i röven

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/vlogg-apan-tilde-froling-kokshitler-och-ett-snore-i-roven/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 12

VLOGG – Finns det något mer irriterande än när skärmen får sprickor?

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/vlogg-finns-det-nagot-mer-irriterande-an-nar-skarmen-far-sprickor/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 10

Fågelkvitter en svart och blöt morgon

Bytte jobb för en månad sedan. Jobbade två och en halv vecka för att sedan gå på jullov. Trivs bra på nya jobbet men saknar såklart min förra skola. Det finns alltid plus och minus. På min nya skola skulle allt vara plus om det inte vore för att den ligger på andra sidan stan. 

Är bortskämd med att ha tio minuter till jobbet mina barnlösa veckor. Nu har jag 40 minuter extra och jag antar att det bara är att vänja sig. Halv Stockholms befolkning är pendlare och då gissar jag att det bara är att sälla sig i skaran och se glad ut. 

Snön som föll för en vecka smälter sakta men säkert bort och förvandlar isgatan till rysk roulette. Någonstans i skogsdungen sitter en fågeln och sjunger. Sången når hela vägen in i en stressad själ. Önskar dig en fin dig. 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/fagelkvitter-en-svart-och-blot-morgon/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 09

Vårterminen är min favorittermin

Första dagen på en ny termin. Vi går mot ljusare tider. Vårterminen är min favorittermin. Den går så fort och innan man vet ordet av det är det plötsligt sommarlov. Eftersom jag inte uppdaterat min blogg på evigheters evigheter finns det massvis med saker som hänt sedan sist. Men vet ni vad? Det är inget jag tänker grotta ner mig i. Jag blickar framåt och prognosen känns lovande.

God fortsättning på er.

Kram Apan.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/varterminen-ar-min-favorittermin/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 08

VLOGG – Tinderdejt i backen

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/tinderdejt-i-backen/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 02

Rullisar i Råggywood

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/rullisar-i-raggywood/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 01

Hurt so good 

Har ägnat dagen åt uppsatsskrivande, cykelinköp, tatueringskonsultation, shopping, middag och drinkar i goda vänners lag. Åt god paella på Ramblas med Hooolena, Cornelia och Ann. Sedan gick vi till Morfar Ginkos och drack cava samt lyssnade på rocksteady.

Tog tuben hem till Råggywood, tänkte på Gos. Nu är det exakt två dagar sedan han gjorde slut med mig. Vi hade precis börjat följa serien Breaking Bad. Har krupit ner i sängen och ska fortsätta titta i min ensamhet. #dumpad2016

UPDATE: Avslutar Dexter istället och är så himla glad att han ligger med Hannah igen.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/hurt-so-good/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 01

När mammaveckan lider mot sitt slut

Fick hjärtsnörp när jag lämnade mitt yngsta barn på förskolan i morse. Hon var så ledsen. Hon grät inte, men hon gav i från sig ett ångestframkallande pipljud som satte tårkanalerna i arbete. Hela hennes väsen ville att jag skulle stanna, hon ville vara nära och om hon hade kunnat skulle hon säkert krupit tillbaka in i livmodern. Älskade unge. Det gör så ont att se ångesten som infaller när mammaveckan lider mot sitt slut.

Livet ser verkligen inte ut som jag hade önskat att det gjorde just nu. Känner mig en smula maktlös. Är det såhär det ska vara när det egentligen skulle kunna vara annorlunda? Jag syftar på ekorrhjulet, det förbannade ekorrhjulet. Sova, arbeta, äta, skita och stressa.

Ångesten över att inte räcka till, skuldkänslorna över att det var jag som valde att lämna deras pappa. Mammavecka, pappavecka. Kommer nog aldrig vänja mig. Känns som om de första dagarna på mammaveckan alltid handlar om att komma in i mammarutinerna och när barnen efter ett par dagar vant sig vid mammaveckan är det dags att byta till pappaveckan.

Funderar på min livssituation. Ensamstående mamma, arbetar hundra procent och pluggar vid sidan om. Det ultimata vore att arbeta deltid under mina barnveckor för att kunna ägna så mycket tid dom möjligt med barnen nu när de är små. Måste hitta ett sätt som fungerar praktiskt och ekonomiskt, som det känns nu är försvinner så galet mycket umgängestid från mammaveckorna till allt runtomkring. Allt som krävs för att driva ett hushåll osv.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/nar-mammaveckan-lider-mot-sitt-slut/
PINTEREST
PINTEREST

Apr 01

Kindness makes me cry

apan

Säg inte snälla saker till mig just nu för då dör jag. Fråga inte hur jag mår eller hur det är, då brister det. Mentalt klarar jag nätt och jämnt att hålla näsan ovanför vattenytan. Sitter på en fik i hipsterland och blev precis bjuden på den välskummade latten av personen i kassan som visade sig vara en bekants bekant.

Om en stund ska jag traska bort ett kvarter till en cykelbutik för att lägga en enorm summa pengar på en eldriven lådcykel. Detta i ren desperation, i jakten på lycka, i syfte att stilla ett dåligt samvete samt att läka ett brustet hjärta. I min fantasi inbillar jag mig att det kan vara en lösning. Att cykla barnen till och från stan på mornarna, att röra på fläsket istället för att gnugga röven mot ett bilsäte i evighetslånga köer som aldrig tycks lätta, känslan och tanken får mig att känna frihet.

Apans fukking jävla år inleddes för ett tag sedan och jag känner mig mer lost än vanligt. Har spelat rysk roulette med mitt hjärta i åtta månaders tid och har blivit skjuten ett flertal gånger. Smärtan av den dysfunktionella relationen har gjort ont på ett skönt sätt fram tills nu. Nu gör det ont på riktigt och jag som aldrig haft någon självbevarelsedrift inser det faktum att nu får det vara nog.

Har saknat att skriva, har inte kunnat skriva. Avskyr kallprat. Att blogga om väder och vind, att ytligt vidröra betydelselösa ämnen känns som en ren och skär lögn. Som ett hån mot mitt inre, som om behovet av att lätta på trycket inte tas på allvar. Kan inte skriva blaha, när det finns betydligt viktigare ämnen att avhandla. Har av även känt mig hämmad av vetskapen att uttalade haters läser min blogg. Men vad fan. Om jag kan bidra till samtalsämnen i deras liv så varsågod. Som pedagog vet jag att de verktyg och hjälpmedel som hjälper människor med behov även hjälper människor utan behov. Varsågoda. Välkomna till min blogg. Det var länge sedan sist, men nu är jag beredd att ge skrivandet ett nytt försök.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/kindness-makes-me-cry/
PINTEREST
PINTEREST

Dec 06

Apans Podd: Rökning, kärlek & gaddar

 
 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/apans-podd-rokning-karlek-gaddar/
PINTEREST
PINTEREST

Okt 16

Brev till dig som valde att ta ditt liv genom att skjuta av skallen med en hagelbössa

Jag saknar dig. Jag tänker på dig ofta. Jag älskade dig. Du hade en stor betydelse i mitt liv, större än vad du någonsin skulle kunna föreställa dig. Du rökte gula Blend och älskade din katt. Du bar nästan alltid vita kläder, var mager och gråhårig. Ibland visade du bilder på mig från din ungdom. En tid då du levde ett hårt liv med turnéliv, sprit och alldeles för mycket övervikt.

Du introducerade mig för pizza med kombinationen kyckling och bearnaisesås. Hade aldrig ätit det förut och har aldrig ätit det efter att du dog. Klarar helt enkelt inte av det. Blir alltför påmind om dig och din ångest. Kan inte skriva dessa rader utan att tårarna börjar rinna.

Just nu befinner jag mig på jobbet. Har slutat för dagen och ska alldeles strax åka in till stan och hämta barnen. Mammaveckan börjar idag. Du skulle ha älskat mina barn. Fan! Fan att du inte finns. Du saknas mig. Tack för allt. Tack för alla ciggen jag tiggde till mig. Tack för ostmackor från Punkten. Tack för all kärlek du gav mig.

Har inte besökt din grav. Pallar inte det. Har haft planer att smyga förbi ditt hus. Pallar inte det heller.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/brev-till-en-dig-som-skot-dig-sjalv-i-huvudet-med-ett-hagelgevar/
PINTEREST
PINTEREST

Okt 16

Brev till människor som figurerat eller finns i mitt liv

Har på sistone haft mycket funderingar kring livet. Mitt liv, mina drömmar, kärlekar som kommit och gått, sådant som fått kroppen att skaka. Skratt, sex, spänning, sorg, tårar, tråkigheter, tokigheter och annat. Alla människor jag hittills mött under resans gång.

Tanken är att jag ska skriva brev med inspiration av människor i mitt liv som fått mig att känna. Människor som fått mig att känna att jag lever. Ett roligt sätt att komma igång med skönlitterärt skrivande.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/brev-till-manniskor-som-figurerat-eller-finns-i-mitt-liv/
PINTEREST
PINTEREST

Sep 19

Logic Pro X

  
Blev sugen på att göra musik. Köpte ett svindyrt musikprogram för att unna mig ett nytt intresse. Någon som har koll på hur Logic Pro X fungerar? 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/logic-pro-x/
PINTEREST
PINTEREST

Sep 08

Nybörjartips för rappare efterlyses

Har ni lyssnat något på Die Antwoord? Jag upptäckte dem för ett par år sedan men det är först nu jag börjat lyssna på dem ordentligt. Älskar dem för deras udda stil och råa texter. Har blivit sugen på att lära mig rappa. Måste börja öva. Någon som har några nybörjartips?

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/nyborjartips-for-rappare-efterlyses/
PINTEREST
PINTEREST

Sep 06

Livet är här och nu

gaddIbland funderar jag över vad det är som styr mig. Är det känslan, lusten, impulsen eller intellektet? Kanske en kombination? I samband med att sommaren blev höst för drygt en vecka sedan känns det som om ännu en epok i livet passerat. Sommaren var kort i vanlig ordning. Nu fruktar jag hösten, mörkret, kylan och vintern. Försöker tänka ut överlevnadsstrategier för att göra det kommande halvåret uthärdligt.

Jag upprepar mantrat att jag ska vara snäll, ärlig och undvika att göra våld mot mig själv. Kärlek är något jag borde sky som elden, den bränns och gör mig mentalt störd. Vill utmana mig själv. Kämpa mot ett mål. Kanske skriva den där förbannade boken jag tjatat om i tio år?

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/gadd/
PINTEREST
PINTEREST

Jun 25

Jag är inte rasist men…

  Sommar, sommar, sommar vad du är underbar och tänk vad mycket minnen du väcker till liv. Häromdagen stod jag klädd i enbart trosor och målade dalablådörrar på ett falurött Ölandstorp med havet som närmsta granne. Solen brände på min rygg och det älskvärda introt till Sommar i P1 spelades upp.

En man vid namn Siavosh Derakhti inledde programmet med en inspelning från ett studiebesök vid ett koncentrationsläger vilket genast gav mig flashbacks från en människa som en gång passerat i mitt liv. Det var lite otäckt för ett svagt minne av denna person blev plötsligt så tydligt att det kändes som om personen var närvarande. I vanlig jargong hörde jag fraser som:

– Kunde de inte hittat någon som var ytterligare lite mer multikulti?
– Hur kan Sveriges Radio tillåta att muslimsk propaganda på bästa sändningstid?
– Men om dina föräldrar är så jävla högutbildade kan de väl fara tillbaka till Iran och arbeta som psykolog och ekonom. 

Nu tror ni säkert att jag överdriver eller skojar. Önskar det vore så, men jag är allvarlig. Samma person berättade en gång att hon hatade hucklekärringar så pass mycket att det fötts en tvångstanke att vilja springa fram till muslimska kvinnor och rycka av sjalen.

Samma person hävdar att Sveriges multikultiklientel/somalierkärringar skaffar många barn för att få bidrag och att det numera inte går att vistas på Medborgarplatsen i Stockholm fredageftermiddagar eftersom platsen då invaderas av multikulti från moskén.

Jag har upplevt rasism på relativt nära håll och lärt känna retoriken. Jag vet människor som röstar på Sverigedemokraterna i hopp om att försöka rädda ett sjunkande land. Ett sjunkande land? 

När jag målat färdigt dörrarna och stängt av radion försöker jag skaka av mig det rasistiska spöket med misslyckat resultat. Det har gått flera dagar sedan minnet väcktes till liv men jag lyckas ändå inte sluta tänka på de tillfällen då jag satt tyst, obekväm och osäker med avsaknad från mod att resa mig upp och säga ifrån. 

  
Jag är en svensk med thailändskt blod i mina ådror. Det thailändska generna visar sig på mitt utseende och det jag vill komma fram till är att jag trots mina färger är en helt vanlig svenne som har fostrats enligt vår kulturs alla normer. Jag äter kroppkakor, matjessill, Jansons frestelse, lyssnar på Sommar i P1, njuter av nakenbad i det glittrande blå havet under heta sommardagar och älskar att klappa kor samt att vistas i naturen.
Det slår mig att det finns minst en likhet mellan mig och Siavosh Derakhti. Vi är båda födda och uppväxta i Sverige. Jag vet inte om Siavosh Derakhti äter kroppkakor eller nakenbadar om sommaren och faktum är att det inte är våra mat eller badvanor som sätter ribban för vår svenskhet. 

 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/jag-ar-inte-rasist-men/
PINTEREST
PINTEREST

Mar 03

Plötsligt står jag vid Järntorget och känner hur våren spritter till

IMG_2659 (1)

Finns det något härligare än att sätta sig på tåget till Göteborg? Ja, självklart gör det det. Jag kan nämna åtminstone fem saker som är härligare än detta men ni förstår vad jag menar. I söndags rullade jag iväg på äventyr på västliga breddgrader. Har varit på tjänsteresa och passade på att hälsa på goda vänner. Vår. Nu jäklar våras det för vår. Jag är glad och hela livet känns så underbart. Visst uppstår det lågtryck med jämna mellanrum men i det stora hela skiner solen och himmeln är blå. Både metrologiskt och i mitt hjärta.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/plotsligt-star-jag-vid-jarntorget-och-kanner-hur-varen-spritter-till/
PINTEREST
PINTEREST

Feb 17

Jag vet vad jag heter men jag kallar mig för Tess

Skärmavbild 2015-01-21 kl. 10.30.39

Jag vet vad jag heter men jag kallar mig för Tess. Om jag ska beskriva mig själv utifrån mina allra mest framträdande egenskaper vill jag påstå att jag är en glad jävel. Är glad egentligen en egenskap?  Jag antar det, jag är nästan alltid glad. Genom åren har folk tyckts störa sig på min eviga optimism, ungefär som om det fanns en hake. Hur kan en människa gå runt och vara konstant glad? Fråga inte mig, jag bara är det. Ibland analyserar jag mitt glada tillstånd och det enda jag kommer fram till är att jag inte tar saker på för stort allvar. Jag gillar oftast läget och oroar mig inte över saker i onödan. Förutom att vara glad är jag extremt känslig.

När jag är glad sprudlar jag och när jag är ledsen då bölar jag till min omgivnings stora besvär. Det är ovanligt med folk som grinar rakt ut och öppet, men jag är en person som helt enkelt börjar lipa när det rinner över. Antingen börjar jag lipa när jag är förbannad eller så kommer tårarna när någon vänlig själ lite försiktigt visar medmänsklighet och frågar hur det är. Spontan och impulsiv är två andra egenskaper jag besitter. Känslostyrd är mitt mellannamn och det är så jag rockar min båt så att säga.

Från personliga egenskaper till siffror. Jag är trettiofyra år gammal och är född första månaden på året, vilket i sin tur resulterade i att jag var näst äldst i klassen genom hela grundskolan. Att fylla år tidigt på året har jag alltid sett som en fördel och som barn lovade jag mig själv att mina framtida barn också skulle fylla år i januari. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig, första barnet föddes i september och de två nästkommande i oktober och november. Mer om mina barn och förlossningar senare eftersom du undrar om mitt ursprung och varför jag inte talar ren stockholmska. Jag är född och uppvuxen i den småländska småstaden Växjö, en stad jag har blandade känslor för.

Växjö var ett toppenställe att växa upp på, men samtidigt ett helvete på jorden för min själ. Det må låta drastiskt men så var det. Dels är min relation till hemstaden präglad av upplevelser men samtidigt har jag aldrig så länge jag minnas känt mig hemma i Växjö. Snarare som en utböling. Jag önskar ibland att jag var en mindre färgstar person som utan svårigheter hade kunnat anpassa mig till ett Svenssonliv med villa, Volvo och vovve. Väldigt ofta kände jag ett märkligt utanförskap i vår lilla stad. Arketypen för en typiskt fin Växjöflicka var den smala, smäckra, stillsamma, smakfulla, svala unga kvinnan med blå ögon och blont långt hår. En flicka som var ren och doftade fräscht. En flicka som behagade betraktaren, en flicka som räckte upp handen i klassrummet, en flicka som inte pratade för mycket eller för högt, en flicka som tränade regelbundet och läste mycket skönlitteratur. Mallen för den typiska Växjöflickan passade inte mig.

Mina ramar såg annorlunda ut och under hela min barndom hade jag en känsla av att inte passa in. Som tonåring upplevde jag att det som det ”finaste” en ung kvinna kunde göra var att arbeta som frisör. Växjös frisörer hade hög status bland innefolket och dejtade hockeyspelande dörrvakter. Åter till siffrorna. Vid en ålder av tjugo flyttade jag från Växjö till Stockholm. Jag inledde min bostadskarriär i Rågsved. En liten etta på trettiofyra kvadrat en trappa ner med utsikt över en parkeringsplats där det stod skrotbilar var mitt hem i ett år tills jag bytte till mig en lägenhet i Nacka för att sedan en kort period bli husägare i Saltsjö-Boo. Efter sex månader som husägare ledsande jag gjorde s lut med min dåvarande pojkvän köpte en lägenhet på Södermalm där jag sedan dess har jag huserat på fram tills nu.

Efter fjorton år i Stockholm är jag nu tillbaka i Rågsved där allt en gång började och på något lustigt vis känns det som om cirkeln är sluten, åtminstone ett tag framöver. Just idag är en väldigt speciell dag detta eftersom jag har beslutat mig för att sätta tankarna på pränt. Mina tankar om livet och allt som hänt det senaste året, om livet som ensamstående trebarnsmamma, en trebarnsmamma som bytte ut Södermalmshipsterlivet till förmån för livet i ett mångkulturellt Rågsved.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/jag-vet-vad-jag-heter-men-jag-kallar-mig-for-tess/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 21

En smashing afton

Skärmavbild 2015-01-21 kl. 09.58.20

Igår var en helt galen dag i positiv bemärkelse, en sådan där dag som jag kommer leva på länge och minnas som en speciell dag. Det var extra roligt att undervisa och mina elever var nöjda. Stämningen i klassrummet var skön och jag hade bra samtal med rektorn. Efter jobbet mötte jag upp en derbytjej och sedan åkte vi och skejtade i Fryshusets Skatepark. Det var så himla roligt och jag verkligen känner hur jag har utvecklats. Det är roligt att ha ett flow i åkningen. Känslan av att lyckas med något är en enorm boost för självkänslan.

Skärmavbild 2015-01-21 kl. 10.08.21

När jag och Lena skildes åt passade jag på att hälsa på en vän som har en cykelbutik på Söder. Jag var i närheten och det var ett tag sedan vi sågs. Simon är fantastisk. Vi pratade livet och han är en människa som verkligen har förmågan att läsa av mig. Som vanligt när jag blir känslosam grinade jag en skvätt och efter det fylldes mitt hjärta med en härlig energi. Det kände som om Simon hjälpte mig att lägga en pusselbit på plats i mitt inre. Plötsligt fick jag känslan av att jag sitter inne på svaret med stort ”S”. Det enda svaret och den enda sanningen jag behöver för att klara mig i livet. Vi fikade klart, kramades, pussades och tog farväl.

Bilen behövde tankas och jag stannade vid OKQ8 vid Slussen. När jag stod där kom jag på att jag inte hade ätit på hela dagen. Magen kurrade och jag blev vrålhungrig på en tusendels sekund. Ringde min kollega Elin och frågade om hon ville äta med mig vilket hon vill. Vi intog Texas Steakhouse på Kungsholmen. Jag beställde in revbensspjäll och åt upp dem som om det inte fanns någon morgondag. Det var så skönt att bara ses och äta en anspråkslös middag ihop. Jag älskar att hänga med folk. Att prata om ditten och datten och pitten och katten. När vi bröt upp och jag satte mig i bilen på väg hem mådde jag superduper och kände mig fulltankad på kärlek och positiv energi.

Men, maxa det som maxas kan. Halvvägs hem ringde Helena (min bästa vän sedan 27 år tillbaka). Vi var båda uppe i varv, laddade, lyckliga och hade massvis att avhandla varpå vi bestämde oss för en spontan utekväll på Riche. Sagt och gjort. Jag åkte hem, tog en snabbdusch, gjorde mig vacker och körde till Söder. Plockade upp Helena, vi åkte till Riche, jag ställde bilen, vi drack ett par Amaretto Souer, skrattade mycket och hjärtligt, tog taxi hem till henne, delade säng, pratade tills vi somnade och pratade tills vi vaknade. Sist jag sov hemma hos Helena var i våras precis när uppbrottet i min relation ägde rum. Det är så hemtrevligt och fint att sova över hos vänner. Jag tycker verkligen om det. Medan Helena fixade sig iordning för en arbetsdag smet jag till Bakverket och åt en god frukost i stillhet. Sedan tog jag bussen till Stureplan för att hämta min bil.

Idag är jag ledig från jobbet och sitter just nu inne på barnens rum och skriver. Ni kommer inte tro det, men min stationära iMac har inte varit inkopplad på snart ett halvår. Jag har inte orkat skriva och jag har inte orkat organisera en dräglig skrivhörna. Men nu börjar saker och ting falla på plats. Jag läker sakta men säkert. Lika omvälvande som år 2014 var på sitt speciella sätt, lika omvälvande fast på ett mer positivt sätt vet jag att år 2015 kommer att bli. Just i dag är jag stark.

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/en-smashing-afton/
PINTEREST
PINTEREST

Jan 18

Jag har inga öppna sår i hjärtat men däremot en hel del blåmärken

Mycket har förändrats i och med separationen från barnens pappa. En väldigt påtaglig sak för min del är det sociala umgänget med andra föräldrar på förskolan. Det är inte så att vi har umgåtts men vi har haft en stadig ”Hej-hur-står-det-till-relation”. Lagom artigt och lagom ytligt som sig bör när man har barn i samma barngrupp. Efter separationen började jag undvika folk. Dels för att jag var ledsen och bröt ihop så fort någon sa ett vänligt ord till mig men även för att jag inte orkade prata med andra människor om situationen.

Idag träffade jag en fd förskoleförälder på stan, jag har inte sett denna föräldern på länge eftersom dennes familj lämnat Södermalm till förmån av ett hus i förorten. Vi kallpratade en stund, varpå jag berättade om separationen och att jag har flyttat från Söder. Det kändes så konstigt när jag märkte att personen i fråga redan visste allt. Hen berättade att ”det märktes att det var något” och att andra föräldrar på förskolan hade bekräftat det hela.

Det känns som sagt lite konstigt, men jag förstår samtidigt att människor förmodligen pratar, spekulerar och kanske till och med gottar sig i situationen. Det är inget jag kan råda över och ingenting jag ska bry mig om. Jag antar att det är naturligt att människor pratar och analyserar, det känns bara lite obehagligt att veta sig vara objektet i en sådan diskussion. Att vara den som blir analyserad av människor som inte har en aning om hur saker och ting har utspelat sig i kulisserna.

Ibland får jag höra att människor blir förvånade och chockade över att jag har gjort slut. ”Ni som hade det så bra!”, ”Ni var det sista paret på jorden jag trodde skulle splitta upp” osv. Det är ointressant att höra sådana kommentarer och det är absolut inte till någon tröst. Att lämna en lång relation med tre gemensamma barn är inget lätt beslut. Det tär och ger en fruktansvärd ångest. Ibland känns det som om det inte är värt det. Att jag kanske borde ha stannat och varit delvis lycklig istället för att handskas med bittra och sårade ruiner av det som en gång var. Men, jag vet att jag har gjort rätt och jag ska bara försöka smälta detta och gå vidare. Det är galet svårt att bearbeta processen. Jag avundas människor som träffar nya partners på en gång och som lever loppan. Jag har inga öppna sår i hjärtat men däremot en hel del blåmärken.

 

Instagram
Facebook
Facebook
YouTube
YouTube
RSS
Follow by Email
Google+
http://apans.se/jag-har-inga-oppna-sar-i-hjartat-men-daremot-en-hel-del-blamarken/
PINTEREST
PINTEREST

Tidigare inlägg «

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial