Mar 26

Vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vik

Har rika länderna en skyldighet att hjälpa fattiga länder? Världens fattigdom är ett ständigt aktuellt ämne och något som vi dagligen påminns om på ett eller annat sätt. I artikeln ”Nöd, överflöd, moral” argumenterar Peter Singer för vår skyldighet att hjälpa människor som har det sämre ställt än oss själva. Han lyfter Östpakistan som ett exempel samt hävdar att synen på moraliska frågor dvs. vårt förhållningssätt till moralen är något som måste förändras i samhället.

Enligt Singer agerar rika länder orättfärdigt i förhållande till fattiga länder. Singers slutsats är att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vikt. Av moraliska skäl bör vi därför förhindra det som är ont så länge vi själva inte offrar någonting av jämförbar moralisk vikt.  För att synliggöra det moraliska agerandet presenterar Singer två versioner av en princip som innebär att vi ska förhindra det som är ont, detta i en långtgående version och i en måttfull version.

Denna princip tar varken hänsyn till närhet eller avstånd vilket gör att vi genom att handla utifrån denna princip tvingas till att ansvar för människor som lever i fattigdom under svåra förhållanden oavsett var i världen de befinner sig. Om människor i rika länder agerade utifrån denna princip skulle det i förlängningen innebära att levnadsvillkoren i den fattiga världen skulle förändras avsevärt. Det är en moralisk skyldighet att hjälpa folk som lider av fattigdom menar Singer och jämför agerandet med att rädda ett barn som är på väg att drunkna i en damm.

Det är lika moraliskt riktigt att rädda det drunknade barnet i dammen som det är att värna om fattiga människor på andra sidan jorden. Det finns implikationer som talar emot Singers princip bland annat kan vi ställa oss frågan varför vi ska hjälpa människor i fattiga länder om ingen annan gör det? Singer förklarar detta med att principen inte skiljer på om jag är ensam i en situation eller tillsammans med en hel värld och försvarar andra implikationen genom att hävda att det finns en psykologisk skillnad i olika ageranden. Om vi genom att se betrakta andra människors agerande upptäcker att de inte bryr sig om omvärlden kan vi rättfärdiga vårt eget beteende. Detta agerande och synsätt är en idealisk ursäkt för passivitet menar Singer.

Skälen till Singers slutsats grundar sig på antagandet att konsekvensen av brist på mat, hemlöshet och sjukvård är lidande och död, detta är av ondo. Enligt Singer skulle regeringar i välbärgade länder kunna ge mycket mer bistånd till fattiga länder än vad de gör och detta beror på felaktiga prioriteringar. Att skänka pengar i syfte att förbättra levnadsvillkoren för andra människor är ett nödvändigt beslut som skulle innebära en drastisk revidering av det moraliska system vi lever efter.

Om vi skulle agera enligt Singers princip skulle människan i konsumtionssamhället förändra sitt liv drastiskt, detta eftersom vi aldrig skulle kunna rättfärdiga lyxkonsumtion eller den konsumtion vi gör utöver det nödvändiga, dvs. den konsumtion vi gör trots att våra behov är tillgodosedda. Singer menar att vi skulle kunna rädda människor från att svälta genom att avstå nya skor eller kläder. Enligt Singer ska vi skänka bort vårt överflöd till de som behöver det bättre. För att på så vis bidra till att världen blir bättre. När det kommer till att minska fattigdom i världen måste alla dra sitt strå till stacken och om människorna i samhället inte visar den minsta tendens till att vilja skänka pengar till fattiga kan detta i sin tur leda till att beslutsfattare i regeringar uppfattar detta som en signal att folket är ointresserade av att öka biståndet.

De skäl, principer och argument Singer hänvisar till är både empiriska och statistiska. Vi kan historiskt sett analysera hur biståndet har sett ut genom tiderna samt genom statistisk tolka hur utfallet har blivit.  Singer konstaterar att det lidandet som drabbar människor inte nödvändigtvis är naturnödvändigt samt poängterar att världens fattigdom är en konsekvens av så väl inbördeskrig som naturkatastrofer. Genom beslut och handlingar kan omvärlden förhindra denna typ av lidande menar Singer samt understryker det faktum att människor inte reagerar på individuell nivå.

Enligt min upplevelse är det svårt att värdera skälen som Singer anger. Dels därför att jag påverkas av dem, när jag läser Singers argument inser jag att de är kontroversiella men trots det kan jag inte låta bli att hålla med honom. Det låter rimligt, men omöjligt. Vi kommer aldrig kunna veta i förhand vilka som blir konsekvenserna av våra handlingar. Med detta menar jag att vi aldrig kan vara säkra på att den insats vi gör idag kommer hjälpa på sikt. Singer nämner även att hjälparbete kan bidra till att vi räddar en generation av människor varpå deras barn senare får ta smällen.

I Sverige har det sedan en tid tillbaka debatterats flitigt om de rumänska tiggarna som tagit sig hit i hopp om att tigga ihop en dräglig försörjning. Åsikterna om huruvida vi ska skänka pengar till tiggare eller ej tycks vara en het potatis. Enligt Singer är det att diskriminera människor som befinner sig på långt avstånd om vi väljer att inte hjälpa dem detta grundat på att vi lever i en globaliserad värld. Diskriminering på geografiska grunder går därför inte att rättfärdiga. Om vi ska följa Singers princip bör vi därför skänka pengar till tiggare. Vad vi inte vet är om konsekvensen av detta leder till att fler tiggare kommer till Sverige och att Rumänien i detta fall helt och hållet förlitar sig på att sitt folk kommer kunna skaffa försörjning utan för landets gränser.

Singers slutsats är att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vikt. En alternativ slutsats skulle kunna vara att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan minst en gång om dagen. Det kan verka torftigt och som ett ojämförbart alternativ till Singer, men min uppfattning är att allt handlar om att medvetande göra saker. Om det nu är så att vi lever i ett självupptaget samhälle där huvudsysslan är att överkonsumera kan det vara på sin plats att vi blir mer medvetna av våra handlingar och moraliska val. Jag tror i likhet med Singer att det är viktigt att ta sina slutsatser på allvar och handla efter dem. Att göra gott för omvärlden betyder att vi måste göra vissa uppoffringar och det vi kan glädja oss åt är att världen på sikt förhoppningsvis blir en bättre plats att leva på för alla.

Mar 24

Thank Good it´s Monday!

Bild 2014-02-11 kl. 13.42Äntligen! Efter en tuff vecka är jag åter på banan. I natt skickade jag in min tenta i religionsfilosofi och nu börjar jag se ljuset vid tunnelns slut. De senaste månaderna har jag slitit som ett djur för att lyckas bolla med mina kurser. Att läsa tre kurser på helfart samtidigt som jag skriver uppsats är  det oskönaste jag gjort. Det känns som att sakta men säkert sjunka ner i en gyttjepöl.

Nu ska jag satsa helhjärtat på c-uppsatsen i en vecka.

Mar 13

Nöd, överflöd, moral

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 11.48.49 I den filosofikurs jag precis avslutade diskuterade jag filosofen Peter Singers artikel ”Nöd, överflöd, moral” där han argumenterar för att det är varje människas skyldighet att hjälpa människor som har det sämre oss själva. Har rika länder en skyldighet att hjälpa fattiga länder?

Singer menar att vi inte kan rättfärdiga det beteende vi har i konsumtionssamhället eftersom lyxkonsumtion dvs. det vi införskaffar utöver våra behov är överflödig. Om vi istället skulle skänka motsvarande summa till bättre behövande skulle detta på sikt göra livet lättare för dem som befinner sig på botten.

Åsikterna om huruvida vi ska skänka pengar eller inte till tiggare tycks vara ett hett debatterat ämne. Utifrån Singers perspektiv är det diskriminering att inte hjälpa dem. I den mån vi kan förhindra lidande utan att för den sakens skull offra något av moralisk vikt för oss själva bör vi göra det.

Att läsa Singers tankar har verkligen fått mig att tänka till och att sluta överkonsumera. I det stora hela känns det som om samhällets medborgare bör ta sig en titt på sin människosyn. Spelar det någon roll vem vi hjälper när vi hjälper?

Mar 12

Människor som lägger upp nakenbilder på andra i syfte att utpressa eller utan tillåtelse är as

20140312-202356.jpg
Ligger i sängen och orkar inte stiga upp. Lyssnar på bruset från rummet intill. Uppdrag granskning handlar om nakenbilder av tonåringar på nätet. Jag blir arg så att jag kokar och nu ska jag berätta en sak för er.

Jag vet hur det är. Jag har känt samma ångest.

När jag var 14 år smygfilmade min kille mig när vi hade sex. Ett par veckor senare började ryktet gå på skolan och det visade sig att några av de äldre eleverna sett klippet. Jag gick i åttan och ville dö. Det var så fruktansvärt kränkande och mest kränkande av allt var att jag inte säkert visste hur många som hade sett och hur mycket de hade sett.

Värst av allt var pikarna och allt tissel och tassel. En sak är säker, som vuxen känns det som att jag har en andra chans. Att göra om och göra rätt. Jag kommer alltid prata öppet om sådant här med mina barn. Oavsett vad de råkar ut för i livet ska de inte behöva känna ångest att inte våga prata med mig.

Mar 12

Prinsessornas Sagoskatt med en (genus)twist

tumblr_mwovlwncYS1qjreano1_500

Glädjen var total när min fyraåriga dotter kom hem från bokrean med sin pappa:

”Titta mamma, jag har köpt en prinsessbok!”.

Ögonen glittrade och hon bläddrande högtidligt i sin nya bok. Jag var måttligt imponerad men tänkte därför att jag som en genusmedveten mor får göra det bästa jag kan utifrån detta textmaterial. På begäran läste jag Tummelisa igår. Kräktes inombords av den förlegade kvinnosynen varpå jag modifierade texten efter behov. Framförallt diskuterade jag med barnen efteråt. Det blir förvånansvärt bra och intressanta diskussioner. Ämnen vi behandlade blev:

1. Kvinnor som skaffar barn på egen hand. Hur går det till? 
”Mamma i Mino min Mino får farbor Tant Edla och Farbror Sixten ett barn från barnhem.” Jag blev sjukt imponerad av att min fyraåriga dotter kopplade till Mio min Mio som vi läste för ett tag sedan. Det är så roligt när barnen överraskar på det sättet. När vi läste Mio min Mio kändes det som om hon inte alls lyssnade. Men uppenbarligen fastnade det. Hursomhelst, vi pratade adoption och spermadonatorer.

book_1641_large_9788792260895

2. Paddor som rövar bort sovande varelser mitt i natten i syfte att gifta bort dem. Får man göra så?

3. Fiskarna som gnager av näckrosstjälken. Man ska hjälpa andra. 

4. Musen som vill väl, men gör fel som lovar bort Tummelisa till grannen Mullvad. Folk kommer alltid försökaövertala en till att göra saker, men man ska följa sitt hjärta.

5. Den stelfrusna svalan som Tummelisa räddar livet på. Det är viktigt att vara rädd om alla levande varelser.

6. Svalan erbjuder skjuts till varmare breddgrader. Tummelisa tvekar eftersom hennes dåliga samvete gentemot den blivande maken slår till. Återigen, följ hjärtat.

7. Blomsterkungen som tycker att Tummelisa är ”DEN SÖTASTE FLICKA HAN NÅGONSIN SETT” friar första gången de ses. Är det viktigt att vara söt? Är det bara killar som får fria? Måste man gifta sig?

Under läsningens gång lade jag till att Tummelisa sa nej till frieriet för att hon ville lära känna honom först. Det blev bästa vänner och levde lyckliga i alla sina dagar.

Som barn älskade jag sagor men som vuxen/genusmedveten/förälder känns det som om dåtidens klassiska sagor är brutalt barnförbjudna historier förklädda i något pastellrosa fluff. Jag ser fram emot att läsa de samlade sagorna tillsammans med barnen. Det roliga är att båda barnen är fångade av sagan och diskussionen. Framför allt är det fascinerade att höra deras tankar och resonemang. Det är nästan som att få en glimt av det som rör sig i deras huvuden.

Tidigare inlägg «