Okt 14

Öppet sår

IMG_2718-0.JPG
Det har gått sex månader nu. Sex månader sedan en liten droppe rann över och jag tog ett beslut som kommer att påverka mig och min familj så länge vi lever. Att vara sann mot sig själv har ett högt pris och det gör ont. Men vad är egentligen alternativet? Livet ska levas med hjärta och smärta. Om vi ska leka charader kan vi likväl gå och dö.

Jag mår bra nu och jag börjar återta min ursprungliga känsloform. En uppdaterad och gladare version av mitt jag. Lusten att skriva kommer och går. Det gör lite för ont att skriva men det tar sig. Måste bara våga släppa taget om fingrarna, låta de dansa fritt över tangenterna och inte hämma mig själv.

Aug 31

Regn hos mig

stutterheimÄr det bara jag som tycker att det är lite märkligt att människan är den enda varelsen här på jorden som gråter? Jag undrar varför egentligen. På sistone har jag haft väldigt nära till gråt. En känsla som stiger från bröstet, bränner till i hals, näsan och ögonen vattnas. Som om en ständigt sovande sorg sakta vaknar och stiger. Ibland räcker det med ett par snabba andetag för att mota tillbaka känslan, ibland hjälper ingenting. Då bara brister det.

Det brast för mig igår kväll likt en aggressiv höststorm fäller träd och härjar i en skog. När jag vaknade i morse kände jag att jag måste göra något. Jag måste lära mig leva igen. Leva utifrån mina behov, känslor och lustar. En vän till mig bestämde sig efter en turbulent tillvaro att hen skulle detoxa sig själv genom någon form av isolering. För att finna sig själv. Det låter sunt. Jag borde göra detsamma. Jag borde stanna upp i tillvaron och tillåta mig själv att vara ledsen. Men det är svårt. Jag känner en oerhörd skuld över att vara bödeln som slaktar kärnfamiljen. Att vara den som lämnar en relation som är good enough. Fast egentligen spelar det ingen roll hur jävla good enough ett förhållande är när man är olycklig och kärleken har dött.

Jag ska gråta, ta långa och många varma bad, somna före midnatt, läsa böcker och försöka ta hand om mig själv. Jag ska bli min egen goda fé, mamma och syster. Jag ska försöka få mig själv att landa i detta sammelsurium av känslostormar.

Aug 28

När dagen gryr

IMG_1616.JPG

Ingenting är längre som förut. Hela världen är upp och ner, på ett sorgligt men bra sätt. Några av er känner till att mitt liv har förändrats. Jag är numera en ensamstående trebarnsmamma som sedan en månad tillbaka sedan flyttade ifrån Södermalm till söderförorten Rågsved. Ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig och hur ont det än gör vet jag att livet på sikt kommer bli lyckligare.

Separationen gjordes i april, men det var först nu i augusti som jag fick tillgång till min nya lägenhet. En charmig trea i ett vitt sextiotalshus, högst upp i huset med skog och utsikt som närmsta granne.

Det känns som om jag har återfått lusten att skriva, men jag vill inte lova för mycket. Håll till godo kära vänner. Den nya solen stiger försiktigt och trevande upp på himmeln igen. Kärlek!

Jul 29

Sår ute, sår inne, sår i hjärta, sår i sinne

Alla sover förutom jag som sitter på uteplatsen i den tropiska sommarnatten. Jag observerar min omgivning. I fönster efter fönster släcks ljuset ner. Snart sover alla grannarna på gården. Sover och sover, snart är åtminstone alla fönster mot gården släckta och vad grannarna pysslar med innanför hemmets fyra väggar kommer jag aldrig få veta, vilket är tur eftersom jag inte heller vill veta.

Det slår mig att vi människor sällan är medvetna om när vi gör något för sista gången i vårt livs olika skeden och sammanhang. Helt plötsligt har det bara skett och kommer aldrig mer tillbaka. Vi vet aldrig vilken kyss som är den sista eller om promenaden hand i hand avslutar en era. Vi vet aldrig förens efteråt och det är med den vetskapen jag inser att jag borde leva mer i nuet. Att jag borde njuta mer av de fina stunderna i vardagen, men även tillfällena då jag sliter mitt hår av stress, har ångest, är tröstlös eller vemodig. Livet kan endast levas under förutsättning att vi lever och så länge vi lever bör vi således leva. Hjalmar Söderberg sa en gång att vi aldrig kan ta andra människor för givet i livet eftersom vi är under ständig utveckling och process med vårt inre. Vi förändras och så också villkoren för relationer.

Alla sover, jag borde joina klubben. God natt.

20140730-000408-248021.jpg
Den blodigaste derbykyssen hittills

Jul 13

En sommarhälsning

20140713-055259-21179256.jpg
Jag och barnen är på vift sedan en vecka tillbaka. Just nu ligger jag med insomnia på en luftmadrass i Älvängen hemma hos mina gamla vänner Jenny och Magnus. Jag vet att jag borde sova eftersom vi ska resa vidare idag, men det går bara inte.

Istället lyssnar jag på ljudet av snusandes barn samt nattregnet som faller. Det gick sisådär att skriva ett blogginlägg om dagen. Känner mig mest pinsam att jag drog igång något jag inte klarade av att fullfölja, men jag gissar att jag lär mig. Saknar bloggen och vill blogga, men just nu är jag ett sammelsurium av tankar och har svårt att sätta något på pränt.

Efter en vecka i Göteborg har det blivit dags att dra en repa till familjen i Småland. Imorgon hoppar vi på tåget. Jag gillar att tågluffa med barnen, vi har det bra.

Jun 29

Jag rullar hellre naken än att stå i en bar och dricker tre öl jag inte är sugen på

Ursäkta frånvaron, jag har fullt upp med att uppleva the time of my life. Dagarna på bootcampet har varit så fantastiskt roliga. Jag är lärt känna några av landets tuffaste och skönaste brudar.

 

20140713-060441-21881601.jpg

Jun 25

Roller Derbysemester på Gotland #rauken14

6M1B2567

Klockan två i natt skickade jag in den sista inlämningsuppgiften för terminen. Klockan sex i morse steg jag upp. Klockan åtta flög jag från Bromma till Visby. Det är sommar, det är roller derby, det är Rauk n´roll. Nina Ruthström min bloggvän sedan många år tillbaka plockade upp mig inne på ett mysigt fik i stan och sedan har vi spenderat hela dagen med kvalitativt häng. Nina har fotat mig och förhoppningsvis kommer någon av bilderna fungera som ny header här på bloggen.

Nu ska jag alldeles strax åka in till Visby och möta upp ett femtiotal tuffa derby chics som ska vara med på boot campet. Detta är något av det roligaste jag har gjort på länge. Är så himla pepp och glad. Derbykärlek till er alla.

Jun 22

Burlesque

burlesque

Jag är sjukt sugen på att börja med burlesque. Undrar om jag har några följare som känner samma sak. Ska vi starta en trupp?

Det är jättesvårt att hinna med att skriva ett inlägg om dagen. Hur fasen hann jag med att skriva tre hyfsat kvalitativa inlägg om dagen förut? Detta känns ganska själlöst, men jag vill bara få ner några rader innan midnatt och nya dygnet.

Jun 21

Ödsla inte tid, känslor och energi på sådant som ger existentiellt hjärnsläpp

Vad har frasen för innebörd? Vad innebär det att: Förstå. Sitt. Eget. Värde. Det är en klurig fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att finna svar på. Har det att göra med självrespekt och hur definierar man i sådana fall begreppet självrespekt? Respekt för ens person, känslor och innersta. Att respektera men framför allt kanske att acceptera dem vi är och värna om det fina i att vara unika individer.

För det mesta upplever jag mig själv vara rak och ärlig mot mig själv. Att jag tar mig själv, min spontanitet och mina känslor på allvar. Jag accepterar att jag är på ett visst sätt och vet att jag av vissa andra kan uppfattas som skrämmande eller udda fågel. Jag följer mitt hjärta, lever i nuet, lyssnar på min intuition och rösten som viskar vackra saker i mina drömmar.

Att inte förstå sitt eget värde eller att acceptera det faktum att vissa människor behandlar en som en påse skit kan bli en ond spiral där man radar upp scenarion i huvudet och undrar vad som händer, vad som inte händer och varför. Bryt, bryt, bryt fort som fan. Ödsla inte tid, känslor och energi på sådant som ger existentiellt hjärnsläpp. Acceptera det faktum att du inte kan bli älskad av alla, hur tråkigt och förfärligt det än är. Sånt är livet.

 

Jun 20

Ambivalent midsommarfirare

20140620-074929-28169449.jpgMidsommarafton med allt vad det innebär. Jag romantiserar dagen något fruktansvärt och har alltid gjort det. Midsommarafton är ju något speciellt. En bekräftelse på ett lyckat umgänge, familjeliv och vänskapskrets. Bilderna på sociala medier kommer fullkomligt hagla idag på motiv som jordgubbstårta, små barn med blomsterkransar på huvudet, snaps i motljus och nattliga nakenbad.

Jag älskar allt det där. Det är saker som hör sommaren till. Men jag känner ändå en tvekade lust att delta i traditionen. Jag vill göra allt det där men ogillar hypen. Hetsen. Hysterin. Kraven. Nuförtiden handlar midsommar mest om att ge barnen en fin upplevelse. Att mata dem med minnen. Att indoktrinera dem i hetsen att en lyckad midsommar ska vara något speciellt och eftersträvansvärt.

Jag hoppas ni alla får en fin dag i oavsett hur ni spenderar den. Oavsett om det regnar. Om svärmor beter sig som en häxa vidrigare än vanligt. Om barnen ramlar och får skrubbsår eller fläckar ner sina fina midsommaroutfits innan de ens fått på sig dem. Njut av dagen, ät gott, le åt tanken att vi lever här och nu. Flirta. Hångla. Håll någon du tycker om i handen. Våga leva och lita på dina känslor.

Jun 19

Lystring! Apan satt i granen bloggar igen!

Skärmavbild 2014-06-20 kl. 00.08.04Mentalt slutade jag blogga för ett år sedan, fysiskt har jag inte bloggat sedan i april. Jag minns det så väl, hur luften bara gick ur mig. Hur jag förvånades av olusten att dela med mig av mina bravader, tänkta tankar och filosofier. Tiderna förändras och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Sakta men säkert har jag lyckats kravla mig ur min mentala träskgrotta för att på nytt upptäcka skrivglädjen.

Det finns otroligt mycket ämnen att skriva om och för att utmana mig själv tänkte jag att jag skulle blogga alla dagar mellan den 19 juni och den 19 augusti. Det blir minst 52 blogginlägg men eftersom jag tycker att 50 är ett snyggare tal och eftersom jag vet att jag kommer missa att blogga minst två dagar väljer jag att kalla utmaningen #blogg50, detta inspirerat av det väletablerade #blogg100 som startade på initiativ av Fredrik Wass aka Bison Blog.

Hej bloggen, hej bloggens läsare. Jag har saknat er. Jag har även saknat de tankar jag tänker när jag skriver från hjärtat. Vad ska min sommarblogg handla om? Tja, livet, döden, kärleken, kåtheten, uppgivenheten, längtan, drömmar, människor som jag älskar, människor som får mig ur balans, rädslor, styrkor, myggbet och mycket mycket mer. Välkommen till Apans sommarblogg. Ni får gärna bidra med ämnen ni vill att jag ska skriva om.

Stor kram och mycket kärlek från Apan.

Apr 29

Nu är jag färdig med religionen!

297ea94e6af74e52b4130a256315868bFy fan vad jag sliter. Jag är så fruktansvärt less på detta nu. Snart, snart, snart är jag färdig med mina studier. Det har varit långa och många tuffa år. Nu är jag helt färdig med religionen. Fick precis ett mail från professorn att jag är godkänd på senaste tentan och därmed knyter jag ihop den säcken. Ni anar inte hur otroligt skönt det känns att få vända blad.

Nu har jag en c-uppsats kvar innan jag kan njuta av sommaren. Till hösten skriver jag examensarbete och efter det är jag färdig med min utbildning. Har jag berättat att jag sedan ett par månader tillbaka undervisar en gymnasietrea i religion? Det är en jättefin klass och jag tycker om dem allihopa trots att vi bara ses två timmar i veckan. Herregudinna vad de kämpar. Snart tar de studenten vilket triggar både lycka och ångest hos dem.

Jag älskar mitt jobb och njuter varje sekund i klassrummet. Äntligen har jag hittat mitt rätta element.

Apr 23

Som jag har längtat efter detta

Skärmavbild 2014-04-23 kl. 13.25.29

Att ta på sig ett par nätstrumpbyxor, skydd och rullisar för att sedan peka långfinger till livets bekymmer det är oslagbart. Jag må ha en jäkla c-uppsats flåsandes i nacken, men det hindrar inte mig från att skejta bort till Bagel Street och luncha. Äta bör man.

Sedan jag bloggade sist har jag avslutat både det ena och det andra. Religionen är så gott som klar nu. Väntar på besked från senaste tentan. Nu är det bara c-uppsatsen kvar och efter det kan jag andas igen. Ni ska veta att jag har mått fruktansvärt dåligt på sistone. Knäskadan tog otroligt mycket energi. Har deppat ihjäl mig och tröstätit morotskaka så det står härliga till.

Äntligen börjat knät kännas bra och jag kan sketja igen.

Mar 26

Vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vik

Har rika länderna en skyldighet att hjälpa fattiga länder? Världens fattigdom är ett ständigt aktuellt ämne och något som vi dagligen påminns om på ett eller annat sätt. I artikeln ”Nöd, överflöd, moral” argumenterar Peter Singer för vår skyldighet att hjälpa människor som har det sämre ställt än oss själva. Han lyfter Östpakistan som ett exempel samt hävdar att synen på moraliska frågor dvs. vårt förhållningssätt till moralen är något som måste förändras i samhället.

Enligt Singer agerar rika länder orättfärdigt i förhållande till fattiga länder. Singers slutsats är att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vikt. Av moraliska skäl bör vi därför förhindra det som är ont så länge vi själva inte offrar någonting av jämförbar moralisk vikt.  För att synliggöra det moraliska agerandet presenterar Singer två versioner av en princip som innebär att vi ska förhindra det som är ont, detta i en långtgående version och i en måttfull version.

Denna princip tar varken hänsyn till närhet eller avstånd vilket gör att vi genom att handla utifrån denna princip tvingas till att ansvar för människor som lever i fattigdom under svåra förhållanden oavsett var i världen de befinner sig. Om människor i rika länder agerade utifrån denna princip skulle det i förlängningen innebära att levnadsvillkoren i den fattiga världen skulle förändras avsevärt. Det är en moralisk skyldighet att hjälpa folk som lider av fattigdom menar Singer och jämför agerandet med att rädda ett barn som är på väg att drunkna i en damm.

Det är lika moraliskt riktigt att rädda det drunknade barnet i dammen som det är att värna om fattiga människor på andra sidan jorden. Det finns implikationer som talar emot Singers princip bland annat kan vi ställa oss frågan varför vi ska hjälpa människor i fattiga länder om ingen annan gör det? Singer förklarar detta med att principen inte skiljer på om jag är ensam i en situation eller tillsammans med en hel värld och försvarar andra implikationen genom att hävda att det finns en psykologisk skillnad i olika ageranden. Om vi genom att se betrakta andra människors agerande upptäcker att de inte bryr sig om omvärlden kan vi rättfärdiga vårt eget beteende. Detta agerande och synsätt är en idealisk ursäkt för passivitet menar Singer.

Skälen till Singers slutsats grundar sig på antagandet att konsekvensen av brist på mat, hemlöshet och sjukvård är lidande och död, detta är av ondo. Enligt Singer skulle regeringar i välbärgade länder kunna ge mycket mer bistånd till fattiga länder än vad de gör och detta beror på felaktiga prioriteringar. Att skänka pengar i syfte att förbättra levnadsvillkoren för andra människor är ett nödvändigt beslut som skulle innebära en drastisk revidering av det moraliska system vi lever efter.

Om vi skulle agera enligt Singers princip skulle människan i konsumtionssamhället förändra sitt liv drastiskt, detta eftersom vi aldrig skulle kunna rättfärdiga lyxkonsumtion eller den konsumtion vi gör utöver det nödvändiga, dvs. den konsumtion vi gör trots att våra behov är tillgodosedda. Singer menar att vi skulle kunna rädda människor från att svälta genom att avstå nya skor eller kläder. Enligt Singer ska vi skänka bort vårt överflöd till de som behöver det bättre. För att på så vis bidra till att världen blir bättre. När det kommer till att minska fattigdom i världen måste alla dra sitt strå till stacken och om människorna i samhället inte visar den minsta tendens till att vilja skänka pengar till fattiga kan detta i sin tur leda till att beslutsfattare i regeringar uppfattar detta som en signal att folket är ointresserade av att öka biståndet.

De skäl, principer och argument Singer hänvisar till är både empiriska och statistiska. Vi kan historiskt sett analysera hur biståndet har sett ut genom tiderna samt genom statistisk tolka hur utfallet har blivit.  Singer konstaterar att det lidandet som drabbar människor inte nödvändigtvis är naturnödvändigt samt poängterar att världens fattigdom är en konsekvens av så väl inbördeskrig som naturkatastrofer. Genom beslut och handlingar kan omvärlden förhindra denna typ av lidande menar Singer samt understryker det faktum att människor inte reagerar på individuell nivå.

Enligt min upplevelse är det svårt att värdera skälen som Singer anger. Dels därför att jag påverkas av dem, när jag läser Singers argument inser jag att de är kontroversiella men trots det kan jag inte låta bli att hålla med honom. Det låter rimligt, men omöjligt. Vi kommer aldrig kunna veta i förhand vilka som blir konsekvenserna av våra handlingar. Med detta menar jag att vi aldrig kan vara säkra på att den insats vi gör idag kommer hjälpa på sikt. Singer nämner även att hjälparbete kan bidra till att vi räddar en generation av människor varpå deras barn senare får ta smällen.

I Sverige har det sedan en tid tillbaka debatterats flitigt om de rumänska tiggarna som tagit sig hit i hopp om att tigga ihop en dräglig försörjning. Åsikterna om huruvida vi ska skänka pengar till tiggare eller ej tycks vara en het potatis. Enligt Singer är det att diskriminera människor som befinner sig på långt avstånd om vi väljer att inte hjälpa dem detta grundat på att vi lever i en globaliserad värld. Diskriminering på geografiska grunder går därför inte att rättfärdiga. Om vi ska följa Singers princip bör vi därför skänka pengar till tiggare. Vad vi inte vet är om konsekvensen av detta leder till att fler tiggare kommer till Sverige och att Rumänien i detta fall helt och hållet förlitar sig på att sitt folk kommer kunna skaffa försörjning utan för landets gränser.

Singers slutsats är att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan utan att för den sakens skull offra något annat av jämförbar moralisk vikt. En alternativ slutsats skulle kunna vara att vi bör förhindra så mycket lidande som vi kan minst en gång om dagen. Det kan verka torftigt och som ett ojämförbart alternativ till Singer, men min uppfattning är att allt handlar om att medvetande göra saker. Om det nu är så att vi lever i ett självupptaget samhälle där huvudsysslan är att överkonsumera kan det vara på sin plats att vi blir mer medvetna av våra handlingar och moraliska val. Jag tror i likhet med Singer att det är viktigt att ta sina slutsatser på allvar och handla efter dem. Att göra gott för omvärlden betyder att vi måste göra vissa uppoffringar och det vi kan glädja oss åt är att världen på sikt förhoppningsvis blir en bättre plats att leva på för alla.

Mar 24

Thank Good it´s Monday!

Bild 2014-02-11 kl. 13.42Äntligen! Efter en tuff vecka är jag åter på banan. I natt skickade jag in min tenta i religionsfilosofi och nu börjar jag se ljuset vid tunnelns slut. De senaste månaderna har jag slitit som ett djur för att lyckas bolla med mina kurser. Att läsa tre kurser på helfart samtidigt som jag skriver uppsats är  det oskönaste jag gjort. Det känns som att sakta men säkert sjunka ner i en gyttjepöl.

Nu ska jag satsa helhjärtat på c-uppsatsen i en vecka.

Mar 13

Nöd, överflöd, moral

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 11.48.49 I den filosofikurs jag precis avslutade diskuterade jag filosofen Peter Singers artikel ”Nöd, överflöd, moral” där han argumenterar för att det är varje människas skyldighet att hjälpa människor som har det sämre oss själva. Har rika länder en skyldighet att hjälpa fattiga länder?

Singer menar att vi inte kan rättfärdiga det beteende vi har i konsumtionssamhället eftersom lyxkonsumtion dvs. det vi införskaffar utöver våra behov är överflödig. Om vi istället skulle skänka motsvarande summa till bättre behövande skulle detta på sikt göra livet lättare för dem som befinner sig på botten.

Åsikterna om huruvida vi ska skänka pengar eller inte till tiggare tycks vara ett hett debatterat ämne. Utifrån Singers perspektiv är det diskriminering att inte hjälpa dem. I den mån vi kan förhindra lidande utan att för den sakens skull offra något av moralisk vikt för oss själva bör vi göra det.

Att läsa Singers tankar har verkligen fått mig att tänka till och att sluta överkonsumera. I det stora hela känns det som om samhällets medborgare bör ta sig en titt på sin människosyn. Spelar det någon roll vem vi hjälper när vi hjälper?

Mar 12

Människor som lägger upp nakenbilder på andra i syfte att utpressa eller utan tillåtelse är as

20140312-202356.jpg
Ligger i sängen och orkar inte stiga upp. Lyssnar på bruset från rummet intill. Uppdrag granskning handlar om nakenbilder av tonåringar på nätet. Jag blir arg så att jag kokar och nu ska jag berätta en sak för er.

Jag vet hur det är. Jag har känt samma ångest.

När jag var 14 år smygfilmade min kille mig när vi hade sex. Ett par veckor senare började ryktet gå på skolan och det visade sig att några av de äldre eleverna sett klippet. Jag gick i åttan och ville dö. Det var så fruktansvärt kränkande och mest kränkande av allt var att jag inte säkert visste hur många som hade sett och hur mycket de hade sett.

Värst av allt var pikarna och allt tissel och tassel. En sak är säker, som vuxen känns det som att jag har en andra chans. Att göra om och göra rätt. Jag kommer alltid prata öppet om sådant här med mina barn. Oavsett vad de råkar ut för i livet ska de inte behöva känna ångest att inte våga prata med mig.

Mar 12

Prinsessornas Sagoskatt med en (genus)twist

tumblr_mwovlwncYS1qjreano1_500

Glädjen var total när min fyraåriga dotter kom hem från bokrean med sin pappa:

”Titta mamma, jag har köpt en prinsessbok!”.

Ögonen glittrade och hon bläddrande högtidligt i sin nya bok. Jag var måttligt imponerad men tänkte därför att jag som en genusmedveten mor får göra det bästa jag kan utifrån detta textmaterial. På begäran läste jag Tummelisa igår. Kräktes inombords av den förlegade kvinnosynen varpå jag modifierade texten efter behov. Framförallt diskuterade jag med barnen efteråt. Det blir förvånansvärt bra och intressanta diskussioner. Ämnen vi behandlade blev:

1. Kvinnor som skaffar barn på egen hand. Hur går det till? 
”Mamma i Mino min Mino får farbor Tant Edla och Farbror Sixten ett barn från barnhem.” Jag blev sjukt imponerad av att min fyraåriga dotter kopplade till Mio min Mio som vi läste för ett tag sedan. Det är så roligt när barnen överraskar på det sättet. När vi läste Mio min Mio kändes det som om hon inte alls lyssnade. Men uppenbarligen fastnade det. Hursomhelst, vi pratade adoption och spermadonatorer.

book_1641_large_9788792260895

2. Paddor som rövar bort sovande varelser mitt i natten i syfte att gifta bort dem. Får man göra så?

3. Fiskarna som gnager av näckrosstjälken. Man ska hjälpa andra. 

4. Musen som vill väl, men gör fel som lovar bort Tummelisa till grannen Mullvad. Folk kommer alltid försökaövertala en till att göra saker, men man ska följa sitt hjärta.

5. Den stelfrusna svalan som Tummelisa räddar livet på. Det är viktigt att vara rädd om alla levande varelser.

6. Svalan erbjuder skjuts till varmare breddgrader. Tummelisa tvekar eftersom hennes dåliga samvete gentemot den blivande maken slår till. Återigen, följ hjärtat.

7. Blomsterkungen som tycker att Tummelisa är ”DEN SÖTASTE FLICKA HAN NÅGONSIN SETT” friar första gången de ses. Är det viktigt att vara söt? Är det bara killar som får fria? Måste man gifta sig?

Under läsningens gång lade jag till att Tummelisa sa nej till frieriet för att hon ville lära känna honom först. Det blev bästa vänner och levde lyckliga i alla sina dagar.

Som barn älskade jag sagor men som vuxen/genusmedveten/förälder känns det som om dåtidens klassiska sagor är brutalt barnförbjudna historier förklädda i något pastellrosa fluff. Jag ser fram emot att läsa de samlade sagorna tillsammans med barnen. Det roliga är att båda barnen är fångade av sagan och diskussionen. Framför allt är det fascinerade att höra deras tankar och resonemang. Det är nästan som att få en glimt av det som rör sig i deras huvuden.

Mar 12

Vad sägs om att bli en smula källkritisk innan du hugger huvudet av någon?

I mitt facebookflöde upprörs folk över ryktet att en butikschef i en Hemköpsbutik har kastat vatten på en tiggare. Drevet går, varpå det senaste var att det nu mobiliseras en manifestation där deltagarna ska kräva butikchefens avgång. Jag mår illa. Hela händelsen är bisarr.

Ingen förutom vittnena har sett butikschefen kasta vatten på kvinnan, men trots det kokar nätet över av hat. Jag vill inte på något vis förminska händelsen, om det faktiskt är sant det som skrivs förtjänar mannen att bli dömd enligt svensk lag. Detta är ett ärende för polisen och alla som faktiskt var inblandade på plats har möjlighet att göra en polisanmälan.

Det som skrämmer mig är hur folk så lätt dras med i drevet. Vi vill värna om utsatta människor och då hänger vi skurken. En sak jag reflekterar över är hur lätt det är att starta ett drev. Butikschefen är dömd på förhand och jag vill inte ens spekulera i vad detta kan innebära för han och hans närstående om det visar sig att hans utsaga stämmer.

 

Mar 11

De gråa hårstråna smyger sig på och nu för tiden behöver jag inte visa leg på systembolaget

1899922_839870819360676_2114699551_nFotograf: Carolina Makkula 

Man märker det inte förens man är förbi. Förbi det där stadiet i livet. Ena dagen är man ungdom och nästa dag har man åldrats. Allt sker över en natt. Från att vara natt, fast ändå inte. Ni sitter det säkert någon 43, 53, 63, 73, 83 och eventuellt någon 93-åring och skrattar åt mig:

”Lilla omogna 33-taggare, vad vet väl du? Livet är långt och ditt vuxna liv har praktiskt sett bara börjat.” 

Jo, det är väl så, men trots det känns det som om jag passerat den där gränsen. Sedan jag fyllde 33 år i januari har jag fått visa leg på systembolaget varje gång jag handlat. Det är förvisso bara tre tillfällen, men att inte ens bli tillfrågad känns som ett statement. Jag ser inte längre ut att vara under 30 år.

Det gör mig egentligen ingenting. Jag har inga förväntningar och eller önskningar om att se yngre ut än vad jag är. Jag vill åldras som en orientalisk matta och bli vackrare med åren. Men som sagt, att något är spikat känns så definitivt. Som att stå på andra sidan skiljelinjen mellan de som får visa leg eller inte.

En sak jag gillar med att bli äldre är att se om alla där myterna om kvinnor införlivas. Det sägs att kvinnor når en peak i sin sexualitet när de närmar sig 40-årsstrecket. Vet inte om det stämmer, men det känns trevligt. Skulle vara roligt att peaka så att säga.

Tidigare inlägg «