Jakten på den perfekta familjebilen är en resa fylld av kompromisser. När MG5 lanserades som världens första helt elektriska kombi, kändes det som att många familjers böner hade blivit hörda. Äntligen en rymlig, praktisk elbil som inte var en SUV och som inte kostade en förmögenhet. Som en nyfiken själ som ständigt letar efter smarta lösningar för vardagen, var jag tvungen att gräva djupare. Är MG5 verkligen den prisvärda familjehjälte den utger sig för att vara, eller döljer sig avgörande kompromisser bakom den attraktiva prislappen? Häng med när vi går igenom allt från lastutrymme till laddångest och säkerhet.
Utrymme och praktikalitet, kombins stora löfte
Det första som slår en med MG5 är själva formatet. En kombi! I en elbilsmarknad som svämmar över av högbyggda SUV:ar känns det uppfriskande och otroligt praktiskt. För en familj är utrymmet ofta den avgörande faktorn, och här levererar MG5 på pappret. Bagageutrymmet är generöst tilltaget och sväljer, beroende på hur man mäter, upp till 578 liter med sätena uppfällda och nästan 1 400 liter när de fälls. Det är mer än tillräckligt för barnvagnar, hockeytrunkar och semesterpackning, och det överträffar faktiskt många dyrare elbils-SUV:ar. Dessutom kan bilen utrustas med dragkrok, och även om dragvikten är begränsad till 500 kg, räcker det gott och väl för att köra skräp till tippen eller hänga på ett cykelställ för familjeutflykten. Det är den där typen av vardagsflexibilitet som en familj verkligen uppskattar.
Men allt är inte guld som glimmar i lastutrymmet
När man börjar titta närmare på detaljerna upptäcker man dock några av de där små kompromisserna som kan skava i längden. Batteripaketet i golvet gör att baksätet har ett ganska högt golv, vilket innebär att längre tonåringar eller vuxna kan få en obekväm knävinkel på längre resor eftersom det är svårt att få plats med fötterna under framstolarna. Det saknas också luftventiler för passagerarna där bak, en detalj man lätt tar för given. När baksätet fälls blir lastgolvet inte helt plant, vilket kan vara lite bökigt när man ska lasta in långa, platta paket. En annan sak som jag personligen saknar är en ’frunk’, det där lilla extra utrymmet under motorhuven som är perfekt för att förvara smutsiga laddkablar. I MG5 får de istället samsas med övrig packning i bagaget.
Körupplevelse och teknik, en blandad kompott
Väl bakom ratten är upplevelsen övervägande positiv. Bilen rullar mjukt och komfortabelt, mycket tack vare en följsam fjädring och hjul i normala dimensioner som inte är överdrivet stora. Den känns trygg och stabil på vägen och bullernivån är fullt acceptabel, till och med tystare än vissa konkurrenter. Jag uppskattar också att ratten går att justera i både höjd- och djupled, vilket gör det lätt att hitta en bra körposition. Sikten är god tack vare generösa glasytor. Förarstödsystem som adaptiv farthållare och filhållare finns och fungerar överlag bra, vilket underlättar på längre resor. Men precis som med utrymmena finns det irritationsmoment. En sådan sak är stödet för vänsterfoten, som är placerat lite för nära föraren och blir obekvämt under långkörningar.
Frustrerande teknik som testar tålamodet
Den största frustrationen hittar man dock i bilens infotainmentsystem. Den liggande pekskärmen i mitten ser visserligen modern ut, men systemet är segt och lider av fördröjningar. Att göra något så grundläggande som att justera temperaturen eller stolsvärmen kräver flera tryck i undermenyer, vilket är pilligt och distraherande under körning. Flera tester, bland annat från M3, rapporterar också om strulande anslutningar för Bluetooth och Apple CarPlay. Kamerorna som ska ge en 360-gradersvy runt bilen är av låg upplösning och känns daterade. Det här är den typen av teknikstrul som i en stressig familjevardag kan gå från ett mindre irritationsmoment till en riktig dealbreaker. En bil ska förenkla livet, inte komplicera det med laggande skärmar.
Räckvidd och laddning, klarar den en svensk vintersemester?
Här kommer vi till en av elbilens, och i synnerhet MG5:s, mest kritiska punkter för en familj. Den officiella räckvidden på upp till 38 mil (WLTP för Long Range-versionen) låter ju bra. Men verkligheten är en annan, särskilt i vårt nordiska klimat. Den största enskilda bristen är avsaknaden av en värmepump som standard. Det innebär att en stor del av batteriets energi går åt till att värma kupén på vintern, vilket kan kapa räckvidden dramatiskt. Räkna med att den verkliga räckvidden på vintern snarare landar runt 25 till 30 mil, och på en långresa där man vill ha lite marginal blir den effektiva körsträckan mellan laddstoppen kanske bara drygt 20 mil.
Laddstoppen som blir längre än planerat
Om den begränsade vinterräckvidden är ett problem, är snabbladdningen ett ännu större. MG5 kan som bäst ta emot 87 kW, vilket i dagens läge är långsamt. Många konkurrenter klarar betydligt högre hastigheter. Flera långfärdstester har visat att det är svårt att ens komma upp i de utlovade hastigheterna, och att ladda batteriet från 10 till 80 procent tar ofta runt 40 minuter eller mer. En testresa mellan Göteborg och Stockholm krävde ungefär en timmes total laddtid. För en familj med otåliga barn i baksätet kan dessa långa och frekventa laddstopp förvandla en rolig semesterresa till en prövning. Lägg därtill att laddluckan är placerad i fronten, en placering som är ökänt bökig på vintern med risk för is och snö som blockerar luckan.
Säkerheten, den viktigaste frågan av alla
Nu kommer vi till den punkt som väger allra tyngst för de flesta familjer: säkerheten. Och här har MG5 två mycket allvarliga anmärkningar. Den första uppdagades av Teknikens Värld i deras berömda älgtest, som simulerar en plötslig undanmanöver. När bilen först testades med Michelin-däck presterade den exemplariskt och klarade manövern i hög hastighet. Men sedan bytte MG, utan att informera om det, till billigare Maxxis-däck på bilarna som levererades. Vid ett nytt test med dessa däck var resultatet dramatiskt sämre. Bilen blev oförutsägbar, tappade greppet och klarade bara testet i en betydligt lägre hastighet. Att en tillverkare på detta sätt nedgraderar en så säkerhetskritisk komponent är en enorm varningsflagga.
Det stora, okända frågetecknet
Den andra, och kanske ännu allvarligare, anmärkningen är att MG5 inte är krocktestad av den oberoende organisationen Euro NCAP. I princip alla nya bilar som säljs i Europa genomgår dessa tester för att ge konsumenter en objektiv bild av bilens krocksäkerhet. Som Gröna Mobilister påpekar har MG valt att inte testa just denna modell, trots att deras andra bilar har testats med gott resultat, vilket väcker obekväma frågor. Grundkonstruktionen är dessutom relativt gammal, då den bygger på den kinesiska modellen Roewe iE5. Även om bilen har moderna hjälpsystem, vet vi alltså ingenting om hur väl karossen faktiskt skyddar de åkande vid en kollision. För en bil som marknadsförs mot familjer är detta en närmast oförlåtlig brist på transparens.
En prisvärd familjetransportör eller en kompromiss för mycket?
I slutändan känns MG5 som en första version, en fantastisk idé som inte riktigt har förfinats färdigt. Den tvingar en att ställa pris mot sinnesro, praktikalitet mot säkerhet. Som förälder och bilist är det en ekvation där svaret för många nog blir att de stora frågetecknen väger tyngre än den lockande prislappen. Det är en bil som visar att vi är på väg mot mer överkomliga familje-elbilar, men den är kanske inte riktigt framme vid målet än. För den som ändå är nyfiken och vill bilda sin egen uppfattning finns det stora fördelar med att undersöka om MG5 är en bil för hela familjen genom att titta på begagnade exemplar hos en etablerad återförsäljare. Där kan man ofta hitta välutrustade bilar till ett bra pris och få den trygghet som en professionell bilhandlare erbjuder.