• Livet i en kärleksrelation,  Livet som mamma

    Vård av barn och vård av relation

    Det blir sällan som man har tänkt sig. Jag som avsatt hela arbetsdagen till att sitta i utvecklingssamtal med mina mentorselever och deras föräldrar, fick tidigt i morse avsätta en timma till att boka om alla samtal till nästa vecka istället.

    Har spenderat dagen hemma med två sjuklingar och nu chillar jag på sängen medan de tar ett bad. Hemmet ser ut som ett bomdnedslag men det är inget jag orkar bry mig om just nu. Om en timma ska jag valla barnen från Rågsved till Södermalm. Mammaveckan blir pappavecka och det är märkligt hur jag aldrig vänjer mig. Sedan jag träffade min man för ett år sedan (nej vi är inte gifta men jag vägrar kalla en 57-taggare för ”min kille” eller ”min pojkvän”) har det fallit sig att mammaveckan avlöses med en Sellevecka (Selle är hans namn). Nästa vecka firar vi ett år tillsammans och det slår mig att vår nyförälskelsebubbla hållit i sig länge.

    Jag är intresserad av mänskliga relationer och har vid ett flertal tillfällen kommit över forskning som konstaterar att kroppen ”inte orkar” vara förälskad och kär längre än en viss tid. Det tar på krafterna att vara kär och crazy in love. Jag älskar dock känslan av hämningslös, passionerad och galen kärlek. Därför sörjer jag lite över att de rosa filtret sakta börja tonas ut. För ett år sedan hade jag räknat minuterna tills jag skulle få landa i min älsklings famn. Nu tittar jag ut på den gråa världen utanför och vill verkligen inte gå utanför dörren. Men, barnen ska till sin pappa och jag vet att den där famnen kommer vara varm och go att landa i när jag väl är på plats.