Etikettarkiv: preggo

Nov 04

Thank God för lustgas

20121104-165439.jpg
Oj vad förvånad jag blev när jag upptäckte denna bilden i telefonen. Sätt en i-phone i handen på en kvinna som föder barn och de mest märkliga saker inträffar.

Imorgon bitti kl 6.50 är det en vecka sedan jag födde barn. Det var en mycket vacker morgon och soluppgången var magisk. Jag minns att jag ville föreviga den med en bild, men så var kameran inställd att fota åt andra hållet.

Jag tycker att smärtan syns duktigt på bilden. Att öppna sig 5 cm på 10 minuter gör skitont, men som sagt. Smärta är bara en form av känsla. Thank God för lustgas.

Okt 31

Like a virgin, att bajsa första gången efter en förlossning

I två dagar har jag smugit som katten kring het gröt. Bara tanken på att klämma ut en korv har fått mig att gå omvägar till toan. Men vi vet ju alla hur kroppen är skapt. Saker ska in och ut.

Jag säger bara en sak: Halelujah! Det gick bra och kändes faktiskt precis som vanligt. Mitt uppe i lyckoruset passade jag på att grabba tag i en spegel för att inspektera min fantastiska vagina. Det såg bra ut där också och nu ska jag börja lite smått med att få in en naturlig rutin gällande knipövningar.

Okt 31

Skönaste trosan, godaste chipsen och bästa besöket

20121030-212634.jpg

20121031-163620.jpg
Glädjen när Natashja aka Lady Dahmer lite försiktigt knackade på dörren till mitt rum på BB fann inga gränser. Lady knäppte en smickrande bild på mig i världens skönaste trosor efter det satte vi oss i korridoren. My god vilka goda chips kvinnan hade köpt till mig. Jag har blivit besatt av ICAs honey and bbq eller vilka det nu var.

Efter en stund anslöt Cissi den heliga fikastunden. Jag blev verkligen glad av besöket. Genuint lycklig om ni förstår vad jag menar. Att efter en förlossning få sitta tillsammans med en kär vän och prata livet/true Blood samtidigt som goda chips äts är kärlek.

Okt 30

Hur i helvete är man funtad om man bloggar under en förlossning???

Jag kan bara tala för mig själv som är en person som bloggar när JAG känner för det. Denna bilden är tagen klockan tre på natten i en jacuzzi på SÖS förlossning. Jag hade min sista ”egentid” för en lång tid framöver. Min sambo som var trött och förkyld vilade inne på rummet, jag njöt av ensamheten och det varma vattnet.

Vetskapen om att jag snart skulle föda ett liv till världen var svindlande. Nu äntligen, var det dags. Tidigare på dagen hade jag köpt ett nytt nagellack. Jag fullkomligt älskar färgen. Bilden med en vilande hand på en mage fylld av bebis är den sista tagna från denna graviditeten.

Att blogga för mig är ett sätt att uttrycka mitt eget jag på. Ett sätt att för min egen skull föreviga tankar, känslor och upplevelser. Bloggandet är ett format som passar mig ypperligt och det är något jag kan göra hemma från min dator eller från min i-phone i en jacuzzi på förlossningen. Så är jag funtad, jag bloggar helt enkelt när jag känner lust inför det.

Hur i helvete är man funtad om man fotar sin unge när den precis ploppar ut???

Det gör ont att föda barn, men det är inget jag hittills har dött utav. Jag ÄLSKAR att föda barn och allt som hör det till. Smärtan, urtidsvrålen och känslan av att bemästra kroppen. Jag hörde inte musiken under tiden lustgasen var igång och därför höll jag min i-phone hårt mot örat för att kunna nynna med i musiken och på så sätt slappna av.

När Freddie äntligen kom ut var det enkelt och snabbt gjort att ta en bild och jag vill lova er att detta är mitt bästa kodakmoment ever. Jag mådde bra, jag kände mig stark, jag var lycklig och hade full koll. Om jag bara skulle få förmedla en bild till min omvärld skulle jag förmedla denna. Bilden föreställer barnmorskans händer, Freddies huvud, en navelsträng, min mage och ett par särade ben. Exakt så som JAG upplevde det hela med egna ögon. Denna bilden kära vänner är största symbolen för LIV enligt mig och den vill jag dela med er därför att jag tycker den är vacker.

Några frågor på det?

Okt 29

Älskade Freddie! Välkommen ut!

I morse klockan 06.50 blev jag mamma till Freddie. Förlossningen gick hur bra som helst. Efter mitt två timmars spa bad chillade vi på rummet. En timma senare gjorde barnmorskan hål på fostervattenshinnan och tre kvart senare gled en säl ut mellan benen på mig. Detta till tonerna av Queens ”I want to break free”. Jag hade min i-phone tryckt mot örat för att höra musiken och lyckades fånga ett par sekunder från ploppet på bild. Vi mår bra allihop och satsar på att få komma hem i eftermiddag.

20121029-111453.jpg

20121029-111359.jpg

Okt 29

Spa med en twist

20121029-040909.jpg
Fullmåne och vad händer? Jomenvisst, det föll tydligen bebisen i smaken. Runt midnatt fick jag ett par värkar, ringde förlossningen och frågade något i stil med ”hur gör jag nu?”. Tredje barnet och jag som borde ha stenkoll känner mig som en förstagångsföderska. Eftersom vi var inne två gånger tidigare idag pga minskade fosterrörelser ville förlossningen att jag skulle känna efter fosterrörelser. Jag kände nada, efter en timma kände jag fortfarande ingenting och då blev vi ombedda att komma in bums.

Efter att ha lyssnat på hjärtljud i en halvtimma samt ultraljudat en bebis som låg still som en sill beslutades det att jag skulle bli igångsatt. Igångsättningen i kombination med att jag är öppen tre centimeter, har gått fyra dagar över tiden, har eget värkarbete kändes rimlig och bra.

Jag bad att få bada och de snälla barnmorskorna log. Sedan en timma tillbaka ligger jag i ett varmt bad. Här är det lugnt och fridfullt. Min sambo som är höstdålig sedan en vecka tillbaka vilar inne på vårt rum. Det känns skönt att samla tankarna i lugn och ro. Jag njuter av tystnaden och det otroliga värkarbetet kroppen jobbar med just nu. För en stund sedan fick jag smörgåsar och nyponsoppa serverat i badet. Det känns nästan som att vara på spa. Men bara nästan.

20121029-043017.jpg

Okt 28

Hemma igen, med magen fylld av bebis

Vad rara ni är! Tack för alla kommentarer och omtanken! Bebisen visade upp sig från sin bästa sida under dagens andra ultraljud och läkaren var nöjd med sprattlandet på skärmen. Detta betyder att graviditeten tickar på. Idag är det BF+3 och vad ska jag säga? Segt som fan men det är som det är.

På vägen hem från förlossningen stannade jag till i bokhandeln. Nu har jag köpt de fyra första True Bloodböckerna och tänkte roa mig med att läsa dem. Den sega bebisen får klara sig utan min uppmärksamhet ett par dagar nu.

20121028-162753.jpg

Okt 28

På väg till förlossningen med blandade känslor

Imorse vaknade jag men en otäck känsla av att det var dött i magen. Jag buggade och knuffade på bebisen men fick inget gensvar. Jag drack iskall saft, ringde förlossningen och blev ombedd att åka upp.

Efter att ha lyssnat på hjärtljud, som visade sig vara stabila gjordes det ultraljud i en evighet. Sen skulle läkaren överlägga något med överläkaren. Barnmorskan kom in och berättade lite löst vad det rörde sig om. Tydligen var bebisen lite för stilla under ultraljudsundersökningen och de ville att jag skulle hem, äta lunch, komma tillbaka och undersökas igen.

Nu är vi alltså på väg upp igen. Om bebbe fortfarande är passiv lutar det åt igångsättning vilket känns läskigt. Jag vill komma igång själv. Känner mig kluven och lite lost.

Okt 27

Hoho?

20121027-210046.jpg
Vi har gått två dagar över tiden och köket är skinande rent. I ärlighetens namn har köket inte sett så här tjusigt ut sedan vi flyttade in. Spisen och ugnen glänser. Micron ser ny ut in och utvändigt. Fönstret är putsat osv. Jag är en stjärna.

Dagens kost har bestått av bland annat tio lussekatter, varav fyra av dessa åts till frukost. Strax före lunch fick vi finbesök från vänner i Göteborg som jag inte träffat på fem år. Vad roligt det var att ses! Allt var sig likt och det känns så märkligt att människor jag lärde känna när jag var 17 år fortfarande är som de var då med undantag att livet har rullat på med nya erfarenheter.

Jenny, Magnus och jag bodde grannar på Skäraton. Skäraton är ett rosa putshus i Växjö där det bor studenter. Jag hade en lägenhet i källaren och är således ”Anna i källaren”.

Jenny och Magnus har tre barn tillsammans och är bortsett från min storasyster och två kompispar till min sambo de enda jag känner med tre barn. Det är alltid lika spännande att prata förlossning med Jenny och Magnus. I Göteborg blir man tydligen inte igångsatt förrens efter tre veckor till skillnad mot Stockholm där det är två veckor som gäller. Jenny gick över tiden med de två sista barnen och hade såkallat ”tyst värkarbete”. Tänk er att ena stunden vara hemma höggravid och lalla runt för att elva minuter efter första värken har blivit förlöst av sin kille i farstun, inte bara en utan två gånger. Otroligt.

Efter fikan strosade vi runt lite tillsammans på Söder. Sen gick jag och la famila till Lidl och bibblan. En bra dag, men lite gravidseg så att säga.

Okt 27

BF + 2, vecka 40.1

20121027-073119.jpg
En stor mage full av bebis. Inget tyder på att bebisen är på väg. Jag känner mig helt som vanligt. Det är inte segt eller jobbigt, ännu. Känns mest som ett vakuum. För första gången VÄNTAR jag verkligen barn. Det första barnet kom på utsatt dag, andra barnet kom en vecka tidigt med andra ord är det inte mer än rätt att få uppleva en lång väntan.

Okt 26

Vad ska jag göra?

Det är nästan så att jag klättrar på väggarna. Har ingen ro att göra någonting och trots att jag varit vaken sedan klockan fyra i morse kan jag inte varva ner för en tupplur.

Tanken var att jag skulle baka lussekatter, men jag orkar inte gå och köpa jäst. Jag började titta på serien ”Six feet under” men blev rastlös efter två avsnitt. Jag har spelat ett par banor i Super Mario men dog tråkdöden. Jag har pratat med Natashja i telefon. Jag har ringt till min sambo och gnällt över att jag är uttråkad. Jag har ingen lust att plugga, städa eller laga mat. Gah!

Vad ska jag göra?

Okt 26

Den som väntar på något gott, BF + 1

20121026-044711.jpg
När jag kröp till sängs igår kväll trodde jag på fullaste allvar att bebis var på gång. Men natten har varit lugn och jag känner nada. I vanliga fall brukar jag vakna runt kl 2, i dag fick jag sova till kl 4 vilket känns som en lyx.

Det är som det är, bebis kommer när den vill och fram till dess kan jag bara ta det lugnt.

Okt 25

Farväl kära slempropp

20121025-220212.jpg

Det är inga som helst tvivel om att du nu har avlägsnat dina mest vitala och geggiga delar från mitt inre. Halleluja! Nu är det på gång. Inom en vecka borde bebbie ha tittat ut. Yeah! Dagens mage ser ut som ovan och idag var det beräknad förlossning.

Jag har haft en skön dag och en skön kväll. Mitt lokala apotek hade kundklubbsdag och bjöd på 20% rabatt på hela sortimentet, med undantag för läkemedel. Jag köpte en laddning compeedplåster, footner och en skön hudkräm. Sen mötte jag upp Natashja aka Lady Dahmer. Vi åkte till Fridays och lunchade.

Jag har nu sett fyra säsonger True Blood och det var roligt att ÄNTLIGEN få prata ut om avsnitten. Ni ska veta att jag blev alldeles hooked samt att jag nu sörjer över att det nästan är slut. Femte säsongen har inte släppts ännu och sjätte säsongen har inte visats än.

Nu ligger jag i sängen, nyduschad och insmord i min nya bodylotion. Livet känns fint. Mycket fint.

Okt 24

Mysig dag i mysig outfit

Igår tillbringade jag förmiddagen på Eriksdalsbadet, det var jätteskönt. Jag simmade, badade jacuzzi och bastade. När jag satt i jacuzzin för ungefär femte omgången blev jag orolig att vattnet skulle gå utan att jag skulle känna det. Sen började jag noja över alla äckliga bakterier som skulle sugas in i livmodern och hålla bebisen sällskap sista tiden i magen.

Jag tvagade mig i lugn och ro för att sedan åka till Fridays för en lyxig lunch. Jag tycker verkligen om deras kycklingvingar och såhär i slutet av graviditeten vill jag passa på att äta samt göra sådant jag gillar.

När One-piece kom för ett par år sedan trodde jag aldrig att jag skulle ha en sådan på mig. Sen gick jag en modevisning för kopian Ziperall och fick behålla mitt visningsex. Jag lovar att detta är ett av mina favoritplagg. Om ni ser något blått med guldhuva traska runt på stan så är det jag. Jag vet att den är ful och uppseendeväckande men ack så bekväm. Särskilt nu när jag är gravid och överhettad. Trosa, bh och på med en Ziperall. Kan det bli bättre?

 

Okt 23

När magen börjar sjunka

Om det skulle vara så att ni börjar ledsna på min graviditet vill jag bara att ni ska veta att jag nog är tusen gånger mer less än vad ni är. Nu vill jag bara få ut bebisen. Idag är det två dagar kvar till beräknad förlossning men precis som igår känns det inget som helst i kroppen. Inga tecken på att något skulle vara på gång med andra ord.

Ett tecken på att saker skulle vara på gång är dock att magen har börjat sjunka, spana in bilden. Vänster bild är magen idag och visst ser det ut som om den har sjunkigt från igår?

BB-väskan är fortfarande inte packad, men jag ska ta tag i det under dagen.

Okt 22

Idag är det tre dagar kvar till beräknad förlossning

Det hela känns så galet avlägset. Jag har inga som helst vibbar på att en förlossning skulle vara på gång. Detta känns både bra och dåligt. Jag väntar och väntar och väntar och väntar och väntar osv. Jag önskar verkligen att bebisen kommer snart för jag är så trött på denna eviga väntan. Ärligt talat känns det som om jag kommer gå runt med ett barn i magen resten av mitt liv.

Barnen har sovit hos sin farmor och farfar två nätter i rad och eftersom jag hade en bild av att barnen skulle vara på förskolan idag unnade jag mig en uppesittarnatt som jag fördrev med att titta på tredje säsongen av True Blood. Klockan fem gick ögonen i kors men eftersom jag ändå skulle få sova ut hela dagen i dag gjorde det inte så mycket.

Gissa antiklimaxet som infinner sig när farmor och farfar ringer och säger att de misstänker att det ena barnet är sjukt. Toddo kräktes strax efter att vi lagt på luren och detta har nu resulterat i två timmars sömn och en dag hemma med två barn. Så kan det gå.

Okt 19

Ont i bubblan

20121019-191950.jpg

Idag gick vi in i vecka 40 och det är då en vecka kvar till beräknad förlossning. Jag har kommit in i en mental bubbla och har haft datorn avstängd i två dagar. I huvudet finns en massa saker och tankar jag skulle vilja blogga om men just nu går det bara inte. Har liksom känt lite avsmak för datorn. Istället har jag tittat på andra säsongen av True Blood och fixat en liggdel till vår syskonvagn.

Nu ligger jag nerbäddad. Jag har så fruktansvärt ont i ryggslutet och har haft det hela dagen.

Okt 16

Den eviga väntan

Jag har nog aldrig varit så otålig vad det gäller bebisploppet som nu. ”Been there done that” på något vis och vill bara att det lilla livet ska lämna sin inackordering och komma ut till oss.

Innerst inne är jag övertygad om att vi har med en segis att göra. Jag har på känn att bebisen trivs därinne. Frågan är vem som inte skulle trivts med tanke på alla godsaker som bara infinner sig utan minsta ansträngning. Kanelbullar, varm choklad osv. Toddo var punktlig, Lovi hade bråttom och Bebbie kommer nog bli sen.

Jag skulle vilja ägna dagarna åt hejdlöst sex aka färdknäpp de luxe men sambon jobbar om dagarna och på kvällarna är jag för trött. Alternativt bälja i mig hallonbladste i takt med att sitta och snurra på bröstvårtorna.

Men vet ni vad? Jag låter bli. Bebis kommer när den kommer. Jag vill inte stressa ut den. Herregud den ska leva ett helt liv på jorden och vad spelar då några extra dagar i livmodern för roll?

Idag ska jag intensivplugga så att jag imorgon kan unna mig ett titta på True Blood med Natashja.

20121016-091248.jpg
I helgen fick barnen måla magen, titta så tjusigt det blev.

Okt 15

Freddie is King

Visste ni att jag är kär i Freddie Mercury, Morrissey, David Bowie och alla inblandade i Depeche Mode? Mumsfillibabba, säger jag. Mina öron och ögon har sällan skådat bättre godis. Just nu sitter jag och knåpar ihop en playlist till förlossningen. Freddie, Freddie – jag älskar dig och kan inte tänka mig att föda barn till en bättre röst än din. Jag har förresten tweetat ut och uppmanat folk på facebook att ge ett bidrag till ”Apans föda barn lista” på Spotify. In och fyll på med EN låt som du tycker att jag ska föda barn till vetja.

Okt 12

Min tankar inför att bli trebarnsmamma

Jag är lugn, harmonisk och känner en inre frid. Det finns ingenting som som stressar mig eller som stjäl energi. Allt känns naturligt och rogivande. Tack fantastiska natur för att vi havande mödrar ändå går så lång tid och bär våra barn så länge som vi gör. Att förankra tanken på ett kommande moderskap kan ta tid och det har minst sagt tagit tid för mig. Det är egentligen inte förens nu som jag börjar landa i det som komma skall. Känslorna inför moderskapet har varit annorlunda för alla tre barnen.

Inför första barnet var allt nytt och vi hade förmånen att hänge oss fullt ut åt vårt nyfödda barn. När Toddo kom var vi helt nya och främmande inför situationen, vi älskade honom från första stunden och jag tror att föräldrar alltid kommer ha en speciell relation med sitt förstfödda barn.

Inför andra barnet var jag väldigt orolig att jag inte skulle tycka om det. Jag älskade ju vårt förstfödda barn så innerligt. Fanns det kärlek över till ett andra barn? Ja. Det fanns och finns hur mycket kärlek som helst.

Inför det tredje barnet känns det som om vårt familjeliv är ett enda stort maskineri som faktiskt måste fortsätta rulla trots att vi kommer vara nyblivna föräldrar med bebis. Maskineriet måste fortsätta rulla på eftersom ingenting sköter sig självt. Det finaste vi har här hemma nämligen barnen måste få sin beskärda del av uppmärksamhet.

Det ska byggas med lego, My little Ponyhästar ska ställs på en rad för att sedan packas ner i en väska och sedan ställas på rad någon annanstans, pysselböcker ska pimpas, böcker ska läsas och svåra barnor i Super Mario Bros ska bemästras. Detta parallellt med att nerkissade toalettringar ska upptäckas och torkas av i tid, tänder ska borstas, torra hudar ska smörjas osv. Tvätten ska tvättas, golvet ska dammsugas, mat ska handlas hem och allt detta ska lösas på lugnaste möjligaste vis samtidigt som vi alltså ska rodda med en ny hjälplös familjemedlem.

Men jag är lugn. Vi har pratat om att vi nu förmodligen kommer gå in i den tuffaste perioden någonsin i våra liv. Vi får kämpa på och ta det lugnt med varandra helt enkelt. Det kommer att gå bra. Jag längtar verkligen efter bebisen nu. Jag hoppas såklart att den är frisk och mår bra. Att den kommer vilja amma och att jag kommer kunna amma. Jag längtar efter att få ligga hud mot hud med mitt nyfödda barn vid bröstet och lyssna på de gutturala lätena. Jag längtar efter att få titta på små, små okontrollerade bebismoves och att få fylla näsan med doften från bebisens hår.

 

 

 

Okt 12

Känslan när en förlossning sätter igång

Idag går vi in i graviditetsvecka 39, vilket betyder att jag har varit gravid i 38 veckor. Bebis har med andra ord 14 dagar kvar av sin inackordering. Jag tror att den kommer gå fem dagar över tiden, Karin hade en känsla av att bebisen trivs och inte har bråttom ut. Hon gissade att vi går 3-6 dagar över tiden.

Oavsett när bebisen behagar att komma ut, känner jag mig lugn och harmonisk. Det känns fint att veta att tiden trots allt är begränsad nu. Den komma komma idag eller tvingas ut om fyra veckor. Ut kommer den i varje fall att komma och fram till dess har jag lite små åtaganden här hemma.

Förra veckan hade jag ett par rejäla förvärkar och började med automatik att grina. Känslan när kroppen sätter i gång är så galet djurisk på något vis. Jag har gråtit vid båda mina tidigare förlossningar av det enorma känsloflödet som plötsligt frigörs. Att stå på en sida av livet med vetskapen om att steget till andra sidan ska tas nu. Från att ha en bebis i magen till att han en bebis vid bröstet, det är ett av livets stora mirakel.

 

 

Okt 11

En målad preggomage

Titta vad fint det blev! Karin har haft fullt upp hela kvällen. Vi har varvat body painting med att äta blodpudding, spela Super Mario, byta nerbajsade trosor, sätta på plåster, tandborstning av barn och annat som hör familjelivet till. När barnens far stängde in sig i sovrummet med några Bamseböcker blev det äntligen arbetsro och detta är alltså resultatet. Tack snälla Karin för att du ville föreviga min mage med din konst.

Gå in och läs Karins blogg bjutiful.me, den är jättebra.

Okt 11

Pimpa magen

20121011-120302.jpg
Om ett par timmar kommer Karin hit för bodypainta min big belly. Jag kommer titta på, luta mig tillbaka och äta kladdkaka samt mata Karin. Nu ännu mera plugg, sen köpa färg och baka.

Okt 09

Vad ska man egentligen packa ner i den där BB-väskan?

Hej hej!

Tänkte be om lite tips, av dig och /eller från andra läsare. Jag väntar första barnet 2/11, och har, efter diverse förvärkar med mera, förstått att det kan vara bra att börja packa BB väskan..

Men nu till mitt bekymmer, eller I- landsproblem, vad ska ska man packa för kläder till sig själv??!!  Ska jag satsa på mjukisar eller kommer man vill känna sig lite ”finare” och därför ta med leggings och lite större tunikor? Och hur mycket behöver  man, jag tänker mig att det går åt mer kläder än vanligt, t.ex. om man blöder mycket eller kladdar med amningen, men äsch, vad vet jag. Vi har sex mil enkel resa till BB så därför vill jag ha med mig det viktigaste.

En sista fråga är hur mycket det kläder ett sådant litet gryn behöver ha på BB, ungefär? Förstår att det givetvis beror hur många dagar man stannar och så men i snitt, per dag? Jahapp, det var några av mina funderingar,hoppas att du eller någon annan klok människa som redan har genomgått denna procedur har några bra råd att ge i detta mycket komplicerade och svåra dilemma!

Hej Elin!
MItt tips till dig är att ta med bekväma kläder som inte sitter åt eftersom kroppen blir lite mörbultad efter en förlossning. Vad det gäller amningskladd brukar det ta ungefär tre dagar innan ”mjölken rinner till” och då kanske du redan har hunnit hem från BB. De första dagarna är råmjölkens tid och blötchocken brukar som sagt inte komma förrens mjölken kommer.
Avslag och blödningar kan hålla i sig ett bra tag, jag gillar sjukhusets nättrosor och utnyttjar dem till max tillsammans med tillhörande blöjor. Vid de två tidigare tillfällen jag har fött barn har jag traskat hem i nättrosorna. Vad det gäller bebisen har åtminstone jag mest legat hud mot hud typ hela tiden och därför går det inte åt så himla mycket kläder i början.
Något som jag uppskattat under själva värkarbetet på förlossningen har varit mina mjuka, varma och sköna UGG:s. Har man inga Ugg:s fungerar det utmärkt med ett par sköna tofflor men framför allt varma, mysiga och gosiga strumpor. En kudde är också att rekommendera, det är skönt att ha sin egna kudde när det blivit dags för att krysta.
Min BB-väska kommer packas med följande  till mig:
– En löst sittande klänning där jag enkelt kommer kunna fiska upp ett bröst när det vankas amning.
– En amningsbh
– Mammaleggings som sitter bekvämt och inte trycker på någonstans
– Trosor
– Strumpor
– En mjuk, varm kofta
– Kudde
– I-phonen med tillhörande laddare
– Kamera
– Chips
– Ett glas, låter kanske knäppt men jag gillar att dricka vatten ur mina stora glas. Det som erbjuds på förlossningen är miniplastmuggar och då smakar vattnet inte lika gott.
– En badbomb eller en flaska badskum om jag får turen att bada under värkarbetet.Till bebisen:
– Två bodys
– Ett par byxor
– Ett par strumpbyxor
– En varm mjukisdräkt till hemgången

– Mössa
– Strumpor
– En filt som jag sovit in för att den ska lukta mamma
– Bärsele till hemgången
Alla bebiskläder kommer såklart att vara tvättade eftersom nya kläder innehåller galet mycket kemikalier.
Sådär, det där var min lista. Jag har säkert glömt något. Vad säger ni andra som packat eller håller på att packa BB-väskan?

Okt 09

Psykisk terror att inte veta när det är dags att föda

Nu börjar jag bli riktigt otålig och slutfasen av graviditeten känns nästan som ett psykiskt lidande. Jag har varit vaken sedan klockan två i natt oförmögen att sova. Kroppen sänder ut konstiga signaler som gör mig helt sprallig. Typ:

1. Nu har jag bajsat en hel dag, det måste betyda att kroppen tömmer tarmarna och att det börjar bli dags.
2. Mensvärk, en form av värk och sammandragning. Nu måste det vara på gång!
3. Insomnia, kroppen vet att något är på väg att ske och kan inte sova.
4. Stenhård mage, det måste ju betyda att livmodern jobbar osv…

Jag har precis kommit hem efter ett besök hos barnmorskan, nu verkar det som om barnet har fixerat sig vilket betyder att huvudet sitter fast redo att se dagens ljus. Men när? När kommer det där lilla huvudet att titta ut? Det är 16 dagar kvar till beräknad förlossning men jag är så otålig. Samtidigt skulle jag bli jättenervös om allt satte igång nu. Allt är ju inte klart ännu.

Mitt skrivbord som jag städade ordning så fint för ett par veckor sedan ser värre ut än någonsin, jag har fortfarande inte tvättat mina målarverktyg och packningen BB-väskan är inte ens påbörjad. Jag kanske helt enkelt ska ställa in mig på att gå två veckor över tiden och sedan bli glad om barnet kommer tidigare?

 

Okt 05

Ett konstverk på bristningsgränsen

20121005-224153.jpg
Oh what a day. Jag satt koncentrerad och skrev tenta mellan kl 9-16, hämtade barnen på förskolan, påbörjade matlagningen som min sambo avslutade när han kom hem. Åt. sket, sov en stund, lämnade tillbaka hyrfilmer, köpte födelsedagspresent till ett barn som har kalas imorgon, kom hem, tittade på Barda på Barnkanalen, borstade tänderna på ett av barnen, familjemyste med hela bunten till filmen Monalisas leende, pussade extra mycket på barnen när de sov, flyttade in barnen till deras egna sängar, fortsatte glo på treans filmkväll, fattade ett stadigt tag om min lilla i-phone och slösurfar lite med ”Sjätte sinnet” på i bakgrunden.

Ang tentan gjorde jag mitt bästa och hoppas det håller för ett godkänt. Nu ska jag klappa på magen och låta fingrarna glida mjukt över alla nya bristningar. God natt!

Okt 04

Vem är det bästa oraklet?

Jag fick precis ett glädjande besked av en bloggläsare:

Det var roligt att läsa! Grattis Sophie säger jag. Igår fick jag ett mail av en kvinna sm började läsa ”hemliga mamman” (bloggen jag skrev innan det offentligt), hon fick tyvärr missfall då men är nu gravid igen i vecka 14. Spännande!

Detta är en liten lista över de datum ni gissat att bebisen kommer ut:
21/10 Mikaela, Emilia
27/10 Therese/Zill
26/10 Sofia T
19/10 Caroline
1/11 Petra

Heidi och Emelie gissar att bebbe kommer några dagar före BF som är den 25 oktober.

Tänk om Emelie drömt en sanndröm och bebisen kommer ut med en picknickkorg eller något. Då skulle jag bli snopen. Heidi tack för din fråga, jag svarar på den i ett eget inlägg inom snar framtid. Om någon annan har några frågor angående att vara preggo är det bara att fråga på. Jag vet att det är mycket preggosnack och sånt just nu, men jag är ju rätt så insyltat i det för stunden så att säga.

Dagens tips: Aftonbladet har sammanställt en lista med gravidappar.

 

 

 

Okt 04

Pang Preggo går in i vecka 38

20121004-152505.jpg

20121004-144319.jpg
Imorgon är det tre veckor kvar till beräknad förlossning och jag går alltså in i den 38:e graviditetsveckan. Det finns inget som tyder på att jag ens är i närheten av att föda men det skulle ju vara lite kul om bebisen kom ut nu med anledning av att det börjar bli tungt.

Med tungt menar jag inte tungt som i lite tungt, utan tungt som i väldigt tungt. Magen är STENHÅRD och väldigt obekväm. Jag kan inte sitta framför datorn eftersom mina fötter och ben sväller upp omedelbart. Att ligga ner och plugga blir snabbt obekvämt eftersom jag måste halvligga på magen för att kunna anteckna.

Det är absolut inte synd om mig och jag lider inte, börjar helt enkelt bara att känna mig nöjd. Skräcken är att bebisen bestämmer sig för att stanna kvar. Här i Stockholm sätter de igång förlossningar när mamman gått 14 dagar över tiden. Det skulle innebära ytterligare fem veckor.

Nåväl, ut ska ju barnet. Det är bara en tidsfråga. Nu har vi hämtat upp alla bebiskläder, tvättat dem och vikt. Lovi insisterade på att bebisen skulle ha sina kläder i hennes byrålåda och därför gjorde vi lite finjusteringar i hennes garderob igår. Bebisen fick en korg av Lovi och Lovi fick en korg av mig. Hon var så stolt och vek bebisens kläder omsorgsfullt för att sedan knöla ner dem i klädkorgen.

Idag kom paketet med strumpor som jag beställde från USA en sömnlös natt för ett par veckor sedan. Dessa svartvitrandiga som jag har på mig nu är galet sköna och ett måste när bb-väskan ska packas.

Okt 02

Hej lilla bebis när kommer du ut?

Med drygt tre veckor kvar till beräknad förlossning känns allt lite konstigt. Vad fort tiden har gått trots allt. Det skumma med att vara gravid är att man är det så himla länge innan det börjar kännas på riktigt och när det väl har börjat kännas är det nästan över.

Kan ni förstå att jag har varit gravid sedan februari? Hur lång tid är inte det? Jag har inga speciella känningar om att bebisen skulle vara på gång, men snart kanske. Det är ju trots allt tre veckor kvar, beräknad förlossning är 25 oktober. Toddo kom på utsatt idag och Lovi kom en vecka tidigt.

Om jag får gissa tror jag att bebisen kommer tidigast en vecka för tidigt och senast 5 dagar över tiden. Någon gång mellan den 18- 29 oktober med andra ord. När tror du att bebisen kommer ut? Ta fram spåtanten/gubben i dig och välj ett bra datum.

Sep 29

Parkhäng med la familia

Helg är lika med parkhäng och idag var inget undantag. Låt er inte luras av bilden, trots att jag kanske ser glad och pigg ut känner jag mig stundtals döende.  Vet ni vad? Det känns verkligen som att min kropp håller på att ställa in sig på den stora förändringen. Jag är så himla trött. Vaknade utvilad bara för att en timma senare förvandlas till zoombie.

Igår exempelvis träffade jag fyra underbara kvinnorna som jag pluggade med på Stockholms Universitet med förut. Vi åt en massa goda grejer och pratade massvis. Det var jättekul men jag var så himla trött och kände mig såsig i skallen. Efter vår dejt åkte jag raka vägen till förskolan, hämtade kidsen och lobbade stenhårt för att de skulle vilja spela på min bärbära dator i sängen under tiden jag låg och vilade.

Min kropp och min hjärna behöver nog få lite lugn och ro. Nästa vecka ska jag skriva tenta och det blir till att plugga hela veckan. Bortsett från det ska jag bara sova och relalalalaxa. Nu ska jag sova en timma sen ska jag på Roller Derby match. Yey!

Sep 28

Pang Preggo går in i vecka 37

Jag har börjat få förvärkar. Igår blev jag mest skärrad eftersom det kom så oväntat, men jag när jag läste min gravidapp på telefonen såg jag att det är vanligt att förvärkarna kickar igång runt den här tiden.

Det känns så konstigt att det snart är dags för bebisen att komma ut. Jag längtar samtidigt som jag känner lite stress över att inte riktigt vara förberedd. En vild gissning är att det känns såhär när tredje barnet kommer. När man väntar första barnet finns allt tid i världen och vid andra barnets ankomst finns det bara ett barn att ta hänsyn till.

Nu är det två småttingar som kräver sin uppmärksamhet på olika sätt och det är här mitt tålamod samt min förmåga att sålla ställs på prov. Jag sover ganska kasst på nätterna nu om jag sover överhuvudtaget är jättetrött och vill egentligen ingenting mer än att sova. Men om en vecka ska jag skriva en tenta och måste plugga inför den. Nåväl, jag gör så gott jag kan och kämpar på.

Sep 27

Kick ass bebis

Ligger i sängen och tar emot stryk inifrån. Bebisen hickar och sparkas. Jag är helt kär i det lilla livet. Snart är den ute här med oss och ska bli en del av vår familj.

Att vara gravid är så sjukt abstrakt. Först händer ingenting, sen händer ingenting, sen blir magen gigantisk på en gång efter det ska barnet ut. Idag har varit en typisk preggodag när jag stängt ute världen och bara tagit hand om mig själv. Morgonens förvärkar fick mig att dra ner lite på tempot.

Tidigare inlägg «

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial