T V Å T U S E N S J U T T O N

I januari fyllde jag 36 år och bjöd hem mina vänner på ett sedvanligt cocktailparty, Alla fick ta med sig ingredienser till en drink. Min favoritdrink är Amaretto Souer. Bortsett från mousserande vin är den drinken det enda jag dricker när jag är på galaj.

I februari blev det en del resande. I början av månaden flög jag ner till Milano och mötte upp mina vänner Mauro och Simon som varit ute i stora vida världen. I Milano pågick en tatueringsmässa där jag passade på att visa upp min tatuering under en tävling. Det regnade hela helgen och jag åt mig mätt pasta och pizza.

Ett par veckor senare åkte jag till Amsterdam. Jag hakade på mina vänner som skulle dit och tävla i BJJ, Brazilan Jiu Jitsu. Amsterdam är en mysig stad som jag gärna reser tillbaka till. Folk var trevliga och det var enkelt att hitta. Det är något speciellt med städer som berikas med vatten.

Dagen efter vi kom hem från Amsterdam var det dags för sportlovsfirande. Jag och Mauro hyrde en bil och bilade med mina tre barn upp till Härnösand och Haparanda för att hälsa på goda vänner, såväl fyrbenta som tvåbenta. Haparanda är lika exotiskt under vintern som på sommaren. Där fanns mycket snö och vi åkte över till ishotellet i Finland. 

I slutet av februari började jag dejta en kille. Han överraskade mig med en resa till Rom i mars. Det var väldigt romantiskt. Där och då blev vi ett par. Han var 43 år och jag råkade bli den första kvinnan han kallade flickvän. Efter en månad kom han dock till insikt att han inte var kär i mig och gjorde helt oväntat slut. Jag blev väldigt förvånad men samtidigt inte. Även om han är fin och bra på alla sätt och vis saknades en gnista även från mitt håll, hur gärna jag än försökte känna gnista så gick det inte. Jag ville så gärna och hoppades så innerligt. Var trött på att vara ensam och antar att jag var kär i kärleken som det så vackert heter.

I samma veva som jag blev dumpad hörde en följare av sig till mig och frågade jag hade möjlighet att bli jourhem till hennes hund. Det ville jag gärna. Älla är en fantastisk hund och vi älskade henne från första stund. Rektorn på skolan där jag arbetade på tillät mig att ha med Älla på jobbet. Även i underklädersbutiken Gustaf Mellbin där jag jobbade extra Vi hade en härligt vår tillsammans. Jag som alltid önskat en hund till familjen fick prova på livet med hund. Våren förflöt med vovve och goda vänners sällskap.

Tidigare under våren hade jag tackat ja till att medverka en kväll under den feministiska standupklubben ”Stand up yours”. Innan jag fick frågan att delta hade jag ingen aning om hur stand up fungera. Att påstå att jag vet det nu efter ett par gig vore att överdriva men det är kul och handlar till störst del om tajming. Hade jag haft mer tid skulle jag vilja ägna mig mer åt det. Folket i branschen är sjukt roliga, vilket jag antar är en förutsättning.

När sommaren kom fortsatte jag mysa med barn, hund och vänner. Jag var väldigt pressad under sommaren eftersom jag hade som mål att skriva färdigt min kandidatuppsats i svenska. Med den uppsatsen skriven och godkänd är jag behörig att skriva examensarbete och bli behörig gymnasielärare vilket är angeläget för att kunna få en fast anställning. Att separera mitt i uppsatsskrivande som jag gjorde våren 2014 är inget att rekommendera men nöden har ingen lag.

Jag medverkade i en viktig kampanj med Nyhetsbyrån TT vars ambition var att vidga perspektivet i sin bildbank. Med en lånad kamera fotade jag under en vecka bilder från mitt perspektiv. Bland annat en bild när jag badar vid Hellasgården. Bilden är normbrytande på många vis, jag är en överviktig och övertatuerad blatte som badar topless. Vips fick alla nyhetsmagasin som har behov av en badbild ytterligare en sort att välja på.

Uppsatsarbetet gick trögt och jag var ganska deppig under sommaren. Kände mig dålig och värdelös för att jag fallit tillbaka till den dåliga vanan att röka cigaretter. Efter att ha varit rökfri i tio år känns det värdelöst och äckligt att börja röka igen. Men jag var olycklig och stressad och pressad. Ciggen agerade snuttefilt utöver lilla vovven. I mitten av sommaren kom min goda vän Linda ner på besök från Härnösand. Hon är också lärare samt en jävel på att strukturera en uppsats. Över en helg låste vi in oss i Råggywood med ett dussintal chips och flaskor cava. Sedan satt jag och skrev tills fingrarna blödde medan Linda hejade på och peppade. Efter helgen hämtade jag barnen sedan spenderade vi två veckor med våra vänner i Härnösand.

Fick en idé om att komma igång med någon form sv ”Walk and talk”. Har gått två promenader och det verkade vara uppskattat. Ska se om jag får möjlighet att pröva konceptet fullt ut när jag får loss lite mer tid.

När mammaveckorna blev pappaveckor åkte jag och Mauro söderut. Närmare bestämt till Höganäs där jag hyrde hus av Ninna för tredje året i rad. Vi hade en härlig minisemester i södra Sverige och stannade till hos min familj i Växjö för att fira födelsedagar. Mina bröder passade på att bli gaddade av Mauro och mina föräldrar tyckte så mycket om Mauro att deras inställning och attityder till tatueringar förändrades totalt. Nu känner jag mig fri som en fågel och behöver inte oroa mig för att mamma ska bli sur över mina gaddar. Alla gillar olika.

Sommarlovet började lida mot sitt slut och innan jag började arbeta var jag nere i Båstad och föreläste om kroppspositivism för Fredrika Bremerförbundet under deras Apelrydsseminarie. Det var superläskigt. Att dra skämt på scen under standup är ingenting i jämförelse. Majoriteten av deltagarna vid Apelrydseminariet var vit eller gråhåriga och jag blev rädd att jag inte skulle få med mig publiken på kroken men det fick jag. Många kom fram och tackade efteråt och började berätta om sina erfarenheter av decenniers kroppsförakt och kroppshat.

När sommarlovet var över och jag började arbeta gjorde jag det som vikarie på en liten skola och jag är så tacksam att jag får jobba där. Trivs som fisken i vattnet. Skolan ligger på Södermalm ett stenkast från barnens förskola och skola vilket underlättar mitt liv enormt. Eleverna är fantastiska och kollegorna lika så. Samma vecka som skolan började hade jag ett möte med Mica en förläggare på Mima Förlag, det är ett nystartat förlag som är dotterförlag till Modernista. Innan jag och Mica skildes åt efter middagen hade jag skrivit på ett författaravtal som betyder att min dröm om att skriva en bok plötsligt blivit verklighet.

När löven började gulna på träden åkte jag och Helena ner till Malmö för att tillsammans med resten av Roller Derby- Sverige beskåda Crime City Rollers gå till historien som Sveriges första lag i WFTA- turnering. Man skulle förenklat kunna säga att de kvalade in till derbyns motsvarighet till Champions league. Vi hade en rolig helg i Malmö och hängde med superstjärnor som Kix, Scald Eagle och V-diva.

Höst är höst och jag är inget fan av hösten. Därför har jag inte så mycket att säga om hösten. Jag har skrivit och skriver på min bok. Det är roligt men ansträngande. Året har varit tufft och händelserikt men jag har haft roligt och turen att omges med fantastiska människor. Att jag och mina döttrar fick medverka och dansa med andra coola brudar  i filmen om JUCK är ett privilegium eftersom de är mina idoler. Att lära känna Annika Leone och Emelie Holst under en episka plåtningen till ett modellreportage i tidningen MAMA var så himla fint. Tack 2017 för alla erfarenheter. Mina ledord för 2018 är kärlek, ärlighet och upplevelse. Jag ser fram emot det nya året.

Du är på andra sidan jorden

Nära men ändå långt borta.
Nära när du ringer mig på facetime,
långt borta när uppkopplingen hackar och samtalet pausas.
Du är klädd i t-shirt och shorts.
Solen lyser och jag skymtar grönska i bakgrunden.
Du mår bra och säger att d-vitaminerna åstadkommer mirakel.

Vi pratar i 21 minuter och 32 sekunder.
Jag berättar om operationen, säger att jag är nervös.
Du ser bekymrad ut och undrar om det är en riskfri operation.
Jag svarar ja.
Det är enklast så.
Kan, vill eller orkar inte besvara frågan.
Än mindre gå in på detaljer.
Innan vi avslutar samtalet säger du att vi hörs snart igen.

Jag vet att det kommer att dröja.
Blir tårögd och känslosam,
döljer det genom att lägga klia mig försiktigt på näsan.
Vill inte att du ska se.
Mina långa och röda naglar avleder uppmärksamheten.
Jag trycker av samtalet i samma sekund som en tår frigör sig,
precis innan du hinner avsluta med ”då” efter ”hej”.

 

Övergiven sommarkatt med cigarill hängdes vid läpparna

Om sommaren 2017 upplevdes dekadent kan jag fem månader senare konstatera att det inte bara var sommaren utan hela året som var dekadent. Detta trots att jag stundtals haft roligt och utmanat mig själv. Känslan av att vara en övergiven sommarkatt släppte för två veckor sedan när jag som genom ett mirakel slutade röka. Att börja röka vid 35 års ålder är något av det dummaste jag gjort och det har påverkat mitt liv negativt på många sätt. Ska berätta om varför jag började röka igen förra hösten samt om den spirituella upplevelsen jag hade för ett tag sedan. Den var stark och kräver ett eget inlägg.

En sak som känns betryggande är att livet går vidare och att moln på himmeln tendrar att blåsa förbi med tiden. Alla människor bär sina egna kriser och sorger. Ingen människa behöver förstå eller känna igen sig och jag är inte den som vältrar mig i sorg. Tror inte att livet kommer förändras genom ett vingslag när klockan slår tolv imorgon kväll, men mentalt känns det härligt med ett nytt år. Det börjar bli dags att borsta bort skiten från knäna, plåstra om skrubbsåren och gå vidare.

https://www.instagram.com/p/BWayBpsF8_c/?taken-by=apansattigranen

Den snälla konduktören

Allt var i sin ordning. Barnen var samarbetsvilliga. De klädde på sig kläderna, vi åt frukost och lyssnade på soundtracket till Vaiana. Vi har sett filmen tre dagar i rad och jag gillar den.

Promenaden till Rågsveds T-bana gick relativt smärtfritt. Bar min femåring ett par meter eftersom hon plötsligt blev vansinnigt trött i benen. I tågvagnen infann sig ett sorts lugn. Där var färre folk än vanligt och landskapet som omger linje 19 slumrade fridfullt. När vi kom fram till förskolan pussade jag de stora barnen ”Hej då” och de gick vidare till fritids. Sedan öppnade jag den knarrande grinden, pussade F och lämnade henne till en fröken som meddelade att F inte stod uppsatt på listan för omsorg denna mellandagen.

Att fylla i lappar som ska lämnas i tid är lite av min Akilleshäl och har varit det så länge jag kan minnas men just i detta fall visste jag att lappen var inlämnad. Fick som tur väl vara lämna mitt barn. Promenerade i rask takt till Centralstationen, köpte en perfekt skummad latte när jag kom fram och var gladde mig åt att morgonen förflutit så bra att jag till och med hunnit med en promenad. Ibland upplever jag att allt klaffar. Ryggsäcken var lagom packad, hörlurarna laddade och Dr Martenskängorna perfekt knutna.

Hoppade på ett relativt fullt tåg mot Malmö, öppnade upp datorn för att komma igång med redigeringen av min bok. Njöt av solen utanför och hade det väldigt skönt tills konduktören kom fram och bad att få titta på min biljett. Något var knas. Efter ett par minuters felsökande visade det sig att jag åkt på rätt tid, fel dag. Jag var en dag för tidig. Lyckligtvis var konduktören på gott humör och lät mig åka vidare. Tack!

When in Växjö…

… gå en sväng på stan, titta på statyer, unna dig ett eller två glas champagne och en räksmörgås på PM. Lämnade barnen idag efter en skön julhelg och promenerade sedan till Centralen för att hoppa på tåget till Smålands mörka skogar. Tänkte ägna mig åt att spendera tid med nära och kära, fira nyår och redigera min bok.

Fick plötsligt ett sug efter att börja blogga igen. Det kommer med jämna mellanrum och i någon slags förhoppning att rensa huvudet på vardagsfilosoferande kommer jag börja blogga igen. Tycker det är fantastiskt frigörande att blogga och tänker att det kan komma att fungera som en slags kompass eller kanske som ytterligare ett sätt att prokrastinera nu när jag egentligen borde lägga all min tid och tankeverksamhet på boken.

Nåväl, det är såhär jag jobbar. Kniven på strupen. I maj 2018 debuterar jag som författare och den resan vill jag dela med er. Väl mött.