Det är inte meningen att tjata

… att detta ska bli en egocentrisk graviditetsblog. Men det är otroligt skönt att skriva av sig om alla känslor och tankar jag har inom mig.

Det som för tillfäller fachinerar mig mest är att jag utan anledning kan bli så fruktansvärt gråtmild eller förbannad. Jag går runt här hemma som osäkrad bomb. Men vet aldrig när det smäller eller hur ofta.

Igår gick jag över gränsen två gånger. Hur jag vet det? Jo, för att min älskling röt ifrån och blev irriterad. Om han som har världens bästa tålamod blir förbannad så finns det en anledning. Whoops.

Jag ska verkligen försöka lugna ner mig. Vaknade strax innan 7 i morse. Pigg som en mört och kissnödigt som få. Jag gissar att det har med graviditeten att göra, för i vanliga fall är jag en klubbad säl innan klockan 10. På helgerna kliver jag sällan upp före klockan 11.

Min fina, fina älskling låg och sov. Han var trött, vi var uppe sent inatt. Vi håller på att bygga bo. Vi möblerar om och gör det fint. Det är inte så länge sedan vi flyttade ihop. Jag låg och tittade på honom. Han är så söt när han sover. Bröstet fylldes av ömhet och jag snyftade till. Jag hoppas verkligen att han kommer stå ut med mig. Det sista jag vill är att göra honom ledsen eller bete mig illa, trots det så gör jag det hela tiden. Mot min vilja.

Vilken tur att han är klok och har förståelse. Vilken tur att han krams och pussas och viskar att han älskar mig istället för att gå igång på mina oprovocerade små gräl. Jag älskar honom. Han ska bli pappa barnet i min mage.

Ett litet hell

Grrr… Vaknade på den sämsta sidan. Att vakna med en känsla av frustration är inte det mest ultimata sättet att vakna på.

Jag var törstig och alldeles för trött för att orka sträcka mig efter vattenflaskan. En känsla av oro och tomhet drar över mig. Skulle vilja sätta mig ner och gråta.

Allt känns jobbigt. Precis allt.

Det känns jobbigt:

♥ Att jag inte kommer få sova hemma på två nätter för jag ska på tjänsteresa
♥ Att jag måste städa här hemma innan jag åker, har lovat min sambo att göra det.
♥ Att jag måste tanka bilen innan jag åker
♥ Att det är kallt ute. Jag fryser.

Ångest & Nedräkning

Vaknade av en konstig dröm.

En nedräknare satt på en vägg och räknade:

16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9 , 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1…

… och äntligen var den kritiska perioden öer och det ser ljust ut för det lilla livet i magen. Men, vad är det som händer. Plötsligt börjar nedräkningen om och så fortsätter den hela natten.

Jag är i 5:e veckan och jag vill att tiden ska flyga iväg. Jag vill vara i vecka 16 – NU. Eller så vill jag ha en garanti på att det lilla embryot som simmar runt där inne kommer att överleva.

2007-jan-22 @ 10:58

Jag kunde inte hålla mig

Så jag berättade för H att jag är gravid. Hon blev jätteglad och överraskad.

Hon vet att vi pratat om att skaffa barn, men att det gick så snabbt. Det tog ju bara drygt 2 månader. Underbara H, gud vad jag älskar henne.

Hon är verkligen min bästa vän i vått och torrt. Nästa år firar vi 20 års jubileum.