En trött björn som vill gå i ide

Exakt så känner jag mig.

Idag har jag lyckats med konststycket att sova bort hela dagen. Däremellan har jag haft underbart mys och gos med min älskling. Fredagarna har vi gjort till vår egna lilla mysdag. Vi brukar träna tillsammans på förmiddagen och sen luncha på nåt mysigt hak i närheten.

Tiderna förändras. Jag är överlycklig för min lilla bulle i ugnen, men jag är så sjukt trött. Jag undrar vad mina vänner tror om mig. Jag skyller min trötthet på jobbet. Att jag reser mycket, att jag aldrig är hemma och att jag vill umgås med J när jag väl är hemma.

Har ikväll avböjt 4 utgångar. M skulle äta tapas på Kungsholmen med ett tjejgäng, H ville ha med mig på afterwork, T kände sig lite ensam och kluven, J var uttråkad och ville ta en öl…

Kvällen är min alldeles egna. J jobbar natt och kommer hem imorgon bitti. Lite ensamt att somna, men det är skönt att vara ensam hemma ibland.

Bra dag

Jag fick faktiskt lite uträttat idag trots allt.

Det blev ingen tjänsteresa, den spar jag tills imorgon.
 
Dock har jag sökt ett extra jobb i förebyggande syfte (om jag får sparken), var på intervju och det kändes jättebra. De sa att jag var intressant och att de skulle höra av sig inom snar framtid.

Har även varit på A-kassans kontor och anmält mig till just A-kassan. Kan ju faktiskt vara på sin plats nu när vindarna växlar så kraftigt som de gör.

Stannade även till i en garnbutik vid S:t Eriksplan och köpte garn, nu ska det stickas en liten babaypläd. Kan ju alltid vara kul att spendera tiden på det. Hur ska jag kunna vänta på ett barn i 34 veckor till? Känns helt galet. Jag som är världens mest rastlösa.

Att oroa sig

Jag oroar mig för att jag ska få sparken. Eller, sparken låter så hårt. Jag är orolig att jag inte kommer få fast anställning  efter att min provanställning gått ut.

Det känns riktigt bittert.

Därför söker jag nu lite nya jobb, men frågan är hur bra det är egentligen. Jag inbillar mig att det är lättare att få vidareanställning på ett svenskt företag men är det kanske inte. Hursomhelst så nu kommer jag ju veta om att jag är gravid när jag söker jobben.

Fan.

Jag kommer få sparken

Jag hatar min chef.

Sedan december är jag anställd av ett danskt företag som Sverigeansvarig för två stora butikskedjor i Sverige. Arbetet går ut på att supporta våra kunder och utbilda personal som jobbar i butikerna. Jag blev headhuntad till jobbet och sjävklart mycket smickrad av att bli uppsökt pga av mitt yrkeskunnade. Fritt jobb, mycket resande, fri bil, fri bensin, fri telefon och bra lön. Kunde det bli bättre?

Ja, det hade det nog kunnat. På min förra arbetschef hade jag en chef som var hämtad direkt från himmeln. En bättre chef får man leta efter. Min nuvarande chef har sedan vi träffades första gången förbjudit mig att skaffa barn.

– Du får inte bli gravid på 5 år. Lova det. osv…

Varje gång jag pratar med honom i telefon, vi ses ju inte så ofta eftersom han jobbar från Danmark, frågar han om jag är gravid eller nämner något om graviditet. I ett patetsiskt försök att vara rolig, fast med en allvarlig underton.

Min provanställning kommer gå ut i juni, jag vet redan nu att jag inte kommer att få jobba kvar. Oavsett hur bra relation jag har med mina kunder eller hur bra arbete jag lagt ner under mitt halvår som provanställd kommer jag inte få en vidare fast anställning. Jag är ju gravid.