Den snälla konduktören

Allt var i sin ordning. Barnen var samarbetsvilliga. De klädde på sig kläderna, vi åt frukost och lyssnade på soundtracket till Vaiana. Vi har sett filmen tre dagar i rad och jag gillar den.

Promenaden till Rågsveds T-bana gick relativt smärtfritt. Bar min femåring ett par meter eftersom hon plötsligt blev vansinnigt trött i benen. I tågvagnen infann sig ett sorts lugn. Där var färre folk än vanligt och landskapet som omger linje 19 slumrade fridfullt. När vi kom fram till förskolan pussade jag de stora barnen ”Hej då” och de gick vidare till fritids. Sedan öppnade jag den knarrande grinden, pussade F och lämnade henne till en fröken som meddelade att F inte stod uppsatt på listan för omsorg denna mellandagen.

Att fylla i lappar som ska lämnas i tid är lite av min Akilleshäl och har varit det så länge jag kan minnas men just i detta fall visste jag att lappen var inlämnad. Fick som tur väl vara lämna mitt barn. Promenerade i rask takt till Centralstationen, köpte en perfekt skummad latte när jag kom fram och var gladde mig åt att morgonen förflutit så bra att jag till och med hunnit med en promenad. Ibland upplever jag att allt klaffar. Ryggsäcken var lagom packad, hörlurarna laddade och Dr Martenskängorna perfekt knutna.

Hoppade på ett relativt fullt tåg mot Malmö, öppnade upp datorn för att komma igång med redigeringen av min bok. Njöt av solen utanför och hade det väldigt skönt tills konduktören kom fram och bad att få titta på min biljett. Något var knas. Efter ett par minuters felsökande visade det sig att jag åkt på rätt tid, fel dag. Jag var en dag för tidig. Lyckligtvis var konduktören på gott humör och lät mig åka vidare. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *