Kategorilista: Mammaliv

Dec 16

För att livet känns så jävla jävligt

Det är jobbigt just nu. Riktigt jobbigt. Jag lyssnar på låten Auld Lang Syne från Sex and the city, om och om igen. Den är vacker, sorglig och passar bra som soundtrack till mina känslor just nu. Ingen kan sia om framtiden. Jag har bara en känsla av att saker och ting kommer att bli bättre. Det sägs att tiden läker alla sår. Jag hoppas det.

Jag grät när jag lämnade på förskolan. Igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är inte roligt att lämna barn på förskolan efter helvetesmornar. Om jag känner ångest och sorg, vad känner då inte barnen? Varför blir det så här? Varför kan inte alla bara vara glada och ha det mysigt på morgonen? Varför ska det ALLTID bli gräl och bråk?

Det är inte roligt att lämna barn på förskolan när de inte har hälften av de kläder på sig som de bör ha. Byxor under overallen exempelvis.

Det är inte roligt att kasta en vällingflaska i golvet som går sönder och skvätter välling över kök och hall.

Det är inte roligt att förvandlas till psychomamman som i vredesmod kastar en Nintendo Wii-konsol i sopnedkastet för att bara några minuter senare även skicka ner kontrollen som sällskap.

GE MIG STYRKA!
Jag grinar nu också. För att livet känns så jävla jävligt. Min tröstshopping i fredags när jag köpte två bäddset och ett överkast från PIP Studio hjälpte till viss del, livet känns så mycket lättare när jag får ligga i min gosiga säng, men bortsett från det är allt PISS.

 

Dec 11

När livet suger

Det är två veckor kvar till jul och livet borde vara happy, happy. Men tyvärr. Jag känner  mig allt annat än happy, happy. Det enda jag tycker är roligt just nu är att ta på mig mina skates. Det samt att natta barnen för då vet jag att det kommer vara tyst och lugnt ett tag.

Fan vad deppigt det är att känna så, jag önskar att jag kunde känna harmoni och glädje inför den stundande högtiden men just nu är det bara ångest. Det pågår ett krig i mitt känsloliv och jag känner mig som en åskådare. Nåväl, jag vet att allt kommer att bli bra. Tiden läker alla sår osv.

Idag bröt jag ihop inför förskolepersonalen. Det här med barn som vägrar att ta på sig strumpor i sina vinterkängor och som sedan får hemska skavsår som de vägrar sätta plåster, strumpor och skor på. GAH! Mornarnas psykbryt kommer knäcka mig en vacker dag. När vi kom till förskolan och jag skulle berätta om mitt strumplösa barn brast det.

Jag orkar FAN inte vara en vettig och pedagogisk mamma i alla lägen. Jag går in i psychomammarollen och jag spelar den bra.

Dec 02

Det finaste jag kan ge mitt barn är ett språk

Skärmavbild 2013-12-02 kl. 11.49.33Som blivande svensklärare är jag väl insatt i hur viktigt det är att läsa för sina barn. Det finns många fördelar med att läsa och även om jag ibland är för trött för att läsa gör jag det för mysfaktorns skull. Här hemma läser vi allt från serietidningar till facklitteratur, reklamblad, pekböcker, sagor och kapitelböcker.

Jag har märkt att det inte spelar någon roll för barnan vad vi läser, det viktiga är att vi gör det. Jag ser varje tillfälle till språkutveckling och träning i att kunna sitta ner avslappnat och lyssna. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av den litteratur som jag läser med barnen. Just nu har vi ett gäng böcker som vi läser parallellt lite beroende på hur mycket energi jag har till att läsa samt beroende på vilken tid på dygnet det är.

I går morse efter frukosten läste jag det första avsnittet i antologion ”julbästisar”. Boken innehåller nio julberättelser från populära barnböcker. Gårdagens avsnitt var: ”Hur vi firar jul i Bullerbyn” och det tog ungefär 10 minuter att läsa med alla avbrott. Ibland låter jag barnen flika in med frågor och kommentarer medan jag i andra fall vill läsa texten i ett sträck. Båda sätten har sina för och nackdelar. Det är bra att reflektera över texten och språkutvecklande att prata, samtidigt vill jag att barnen ska kunna lyssna koncentrerat för att på så vis låta berättelsen följa en röd tråd utan avbrott. Ibland är det jag som avbryter läsningen i syfte att förklara vad vissa ord betyder eller helt enkelt för att testa deras ”läsförståelse”.

Ett exempel: Det var så mycket snö i skogen att vi måste ruska av snön på granarna för att kunna se om dom var vackra eller ej.

När jag läste denna meningen stannade jag upp och frågade barnen vad ”ruska” betyder och om det finns fler ord som dvs. synonymer som betyder samma sak. Jag älskar synonymer och tragglar det med mina barn nästan varje dag. Dels för att jag vill att de ska lära sig begreppet synonymer men även för att de genom att tänka på synonymer ska bli medvetna om sitt språk och språkbruk.

Ett exempel: Mmmmmmm, mamma detta var gott.

Jag kan då fråga: Vad det smarrigt? Var det mumsigt? Var det delikat? Var det mumsfillibabsan?

Det var så mysigt när vi läste igår. Hela familjen låg/satt/kröp i soffan och efteråt sammanfattade vi tillsammans vad berättelsen handlade om. Boken är lånad på biblioteket. Jag har slutat köpa böcker, det tar för mycket plats och det är roligare att byta ut dem. Julklappar och allt vad det heter, det finaste jag kan ge mitt barn är ett språk.

Dec 02

Det finaste vi har sätter vi bordet

gå ner från bordetEller rättare sagt en av det tre finaste har är en frekvent bordsklättrare. Hon är snabb och kör på enligt devisen ”no fear”. Mitt hjärta har stannat ett par gånger när hon plötsligt står på bordet, vinglandes på kanten. De stora barnen gjorde samma sak när de var små och jag antar att det är en utvecklingsfas. Till min stora glädje ställer sig varken 6 eller 4-åringen på bordet så jag antar att detta kommer att gå över.

Nov 27

Jesus är fölad av en häst och jag börjar få åldersnoja

Skärmavbild 2013-11-27 kl. 09.58.20

Jag är 32 år gammal och fyller 33 år i januari. Just nu sitter jag och nojar över hur fort tiden går. Det var nyss sommar och jag har fortfarande inte hunnit reflektera över hur sommaren var. När jag tänker på att det är jul om mindre än en månad blir jag helt matt. Inte för att jag känner julstress, utan för att jag helt enkelt inte hänger med.

Allt snurrar på lite för fort. Det är här min åldersnoja kommer in i bilden. Tanken på ett fjärde barn avfärdas med ”jag vill inte vara för gammal när jag om vi ska ha ett barn till”. Hallå, det finns alltså kvinnor som får sitt första barn när de är närmare 40 år gamla.

Det handlar inte om barn. Eller jo kanske. När jag hämtade Freddie på förskolan igår sa hennes pedagog att hon hade börjat gå. Tolv steg i en följd hade hon gått och jag ba: Åh vad kul! Mitt yngsta barn har börjat gå men det har jag knappt märkt eftersom honmest kryper runt mellan mina ben när vi är hemma.

Genom att titta på barnen och betrakta deras utveckling gör sig tiden plötsligt påmind. När vi gick till förskolan och skolan idag pratade vi om Jesus. Lovi ska till kyrkan med sin grupp för att titta på ett julspel. Båda barnen hävdade att Jesus var fölad av en häst i ett stall. Barnen kunde inte köpa mitt argument att det var Maria som födde Jesus. Nope. Jesus fölades av en häst. Punkt slut.

Just nu sitter jag här med huvudvärk och funderar på hur jag ska göra för att få ihop alla delarna i mitt liv. Tiden räcker liksom inte till och nu börjar jag dessutom känna kniven på strupen inför den stundande och avslutande terminen. Jag har en termin kvar på min utbildning. Om allt går som jag vill kommer jag ta ut min examen till sommaren och det känns läskigt. Nu har jag pluggat i fem år och vet inget annat. Typ.

Näää, nu postar jag detta inlägget. Sen ska jag gå till Waynes Coffe för att dricka latte och plugga.

Nov 22

Igår när hon fyllde fyra år…

tårta

… fick hon en hembakat prinsesstårta med fyra tända ponnyljus på toppen. I taket hängde ballonger och vimplar. På bordet stod en vas fylld med djuprosa rosor. Farmor och farfar var på besök. Till middag åt hon mammas goda köttbullar och makaroner. Hon var glad och bubblig. Hon berättade stolt om sina besök i stallet och underströk hur viktigt det är att kratsa hovarna.

Grattis älskade Lovi. Det fyra år sedan du kom till oss. En vecka tidigare än beräknat. Jag hade bjudit hem alla mina vänner för en stor fest och mitt under partajet drog värkarna igång. ”Föddes en lördag mamma kallar dig för discotjej”.

Nov 19

Jag kan uppfylla drömmar

Skärmavbild 2013-11-17 kl. 12.55.00Det finns en sak jag drömde om som barn och det vara att få gå i ridskola. Jag har alltid älskat hästar men fick aldrig rida eftersom min mamma var allergisk och för att mina föräldrar helt enkelt inte hade engagemanget. Nu när jag tänker efter blir jag faktiskt lite sur på att mina föräldrar inte kunde styra upp så att jag kunde få vara stallflicka någonstans. Herregud, vi bodde ju faktiskt i Småland och där fanns det hästar lite varstans.

Man ska inte gråta över spilld mjölk, jag gissar att mina föräldrar hade fullt upp med sina fem barn och att mitt hästintresse därför hamnade långt ner på prioritetslistan. Nu när jag själv är mamma har jag möjlighet att uppfylla mina barns drömmar.

Freddie har fyllt ett år och jag känner att det fungerar att vara ifrån henne längre stunder. Det blivit lättare att komma iväg och göra saker med de stora barnen. Jag tror knappt att det är sant, men av en slump råkade jag läsa en annons där det efterlystes en medryttare till en liten shetlandsponny. Jag ringde till ägaren som välkomnade oss till stallet.

Sedan ett par veckor tillbaka ägnar vi våra söndagar i ett litet stall som vi kan åka kommunalt till på bara 30 minuter. Det är så himla roligt att kunna göra detta med barnen. I söndags fick båda stora barnen följa med, men min äldsta är inte särskilt förtjust i hästar och då kan jag och Lovi likväl åka själva till stallet i fortsättningen. Hon är så glad när hon är där och jag ser hur hennes hjärta och växer och frodas. Det är stundtals apjobbigt eftersom det ska pillas på allt och eftersom det lyssnas väldigt lite, men jag försöker tänka att vi är där för hennes skull och att vi därför gör det lite på hennes villkor.

I min mammaroll brukar jag tänka att jag ska vara en mamma som gör saker jag ville att min egen mamma skulle göra för mig när jag var barn.

Nov 08

Sluta nattamma

Skärmavbild 2013-11-08 kl. 09.56.02Amma eller inte amma, det är frågan. Jag funderar på det här med amning. Freddie fyllde ett år förra veckan och är väldigt intresserad av mat. Hon äter det mesta och detta med god aptit. Min bröstmjölk blir som lite grädde på moset efter maten eller när vi ska mysa efter en dag på förskolan.

Sedan ett par nätter tillbaka har jag slutat nattamma henne. Det är svårt och påfrestande att neka henne bröstet, men det blir lättare för varje natt som går. Jag tror att hon snart kommer acceptera amningsfria nätter. Mina tips när det kommer till stt sluta nattamma är följande:

1. Det ska kännas rätt
Med detta menar jag att alla mammor måste känna sig redo mentalt eftersom det är en ganska tuff påfrestning att ha ett ilsket skrikande barn i sin famn ett par nätter i rad.

2. Ät mat innan läggdags
Se till att barnet är mätt som en plätt innan nattning. Då vet du att barnet inte skriker av hunger vid de fall du överväger att ge bröstet efter ett par timmars outhärdligt skrik.

3. Sov med en sportbh eller t-shirt 
Detta för att barnet inte ska bli frestat samt att en bröstvårta annars lätt slinker in.

4. Trösta
Vagga, gosa, håll om, krama, sjung och ge vatten. Ibland kanske barnet är törstigt.

5. Lägg dig och sov på en madrass på golvet
Detta är nog mitt bästa tips. Är man mamma till en skydiver som inget hellre vill än att kasta sig från sängen i ren ilska minskar man risken maximalt för att barnet ska slå sig. Jag och Freddie har sovit på en madrass i vardagsrummet två nätter i rad.

Än är det inte över. I natt var jag nära att ge upp av trötthet, men plötsligt somnade Freddie och strax efter även jag. Jag börjar med att sluta nattamma sen får vi se hur det blir med mysamningen. Har du några bra tips när det kommer till att sluta amma?

Dec 31

Jag ska börja språkforska med inriktning bebiska

20121231-155850.jpg
Sen ska jag skriva ett parlör med enkla översättningar. De vanligaste fraserna osv. När det är gjort ska jag börja föreläsa och börja hålla kurser. Tror ni att det kommer bli en succé eller vad?

Senaste två dygnen har Freddie varit helt stingslig utan att kunna förmedla sitt budskap. Jag låter kroppsspråket tala.

Dec 27

Apans nattningsmetod

Vissa sjunger vaggvisor för sina barn, andra läser sagor för att barnen ska somna, jag har börjat med rytmetoden. Den går till ungefär såhär: Barnen far runt som besatta av hin håle, de slåss och säger dumma saker till varandra. Jag får nog och ryter: IN PÅ ERT RUM GOD NATT!!!

Folk gnäller över Anna Wahlgrens 5-minutersmetod. Ni som inte är initierade i denna metod handlar om att man helt enkelt låter sina bebisar skrika i fem minuter för att sedan dyka upp och säga: ”Sooooooov lilla bebis”. Sen ska man försvinna igen och låta bebisen skrika igen. För jäkla grymt och absolut inget jag skulle utsätta lilla Freddie för. Däremot är den tillsammans med rytmetoden ett ganska effektivt sätt för att få kidsen i säng.

Sen kommer det där dåliga samvetet. Herregud? Har jag förvandlats till en djävulsmamma? Deamonds out! WHO THE HELL ARE YOU AND WHAT HAVE YOY DONE TO ANNA? DSC_0562

 

Dec 26

Årets finaste gåva

20121226-194018.jpg
Tänk att jag gick och blev trebarnsmor i år. Det blev en total överraskning. Efter missfallet vintern 2010 blev jag inte gravid igen. Vi lade bebisplanerna på is och tänkte att vi kanske skulle ge det ett nytt försök när jag tagit min lärarexamen. I januari nu i år sålde vi alla våra bebisprylar och bara någon vecka efter det blev jag helt otippat gravid. Älskade Freddie, du kom när du ville helt enkelt.

Dec 26

Barn som slåss

Barn är världens mysigaste, när de sover typ. Mina barn har börjat slåss och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det hjälper inte att skälla och skrika. Det hjälper inte att prata lugnt och pedagogiskt. Jag vet att det säkert har med uppmärksamhet att göra. Varför slåss man egentligen? Tja, därför att man är frustrerad. Alltså är de frustrerade? Kan det vara så? De har väldigt kort stubin med varandra just nu.

Dec 21

Barn som ritar på väggar och möbler

20121221-115604.jpg
Men se där vad en kreativ och uttråkad treåring kan åstadkomma på mindre än en minut. Jag trodde i min enfald att Lovi klädde på sig, men så reagerade jag på att det var ovanligt tyst. Tystnad är lika med fara och mammareptilen anade oråd. Det är ingen idé att bli arg, det hjälper inte. Förebygga är den enda utvägen.

– Men oj vad fint du har målat! Men vad tossigt att måla på stolen. Det är väl mycket bättre att måla i din målar ok?

Dec 18

Livet som trebarnsmamma – 7 veckor

Skärmavbild 2012-12-18 kl. 11.20.47

Nu är det sju veckor sedan jag blev trebarnsmamma. En sak har jag lärt mig, det handlar om att leva för dagen och att alltid hitta nya lösningar på de problem som dyker upp i vardagen. Saker som fungerade igår kommer med största sannolikhet inte fungera idag. Nu gäller det att vara snabbtänkt, att försöka ligga steget före och att stryka medhårs utan att barnen märker det.

Det är inte det tredje barnet, alltså lilla gulliga Freddie som gör att det blir arbetssamt att att handskas med tre barn. Näää, det är de ”stora” barnen 3 och 5 år som gör att vardagen plötsligt blivit lite svårare att rodda. Om jag till exempel har Freddie hängandes vid bröstet är det liksom lite läge för de stora barnen att markera sin närvaro. Det är ju fritt fram efter som ”mamma ändå bara ligger där som en utfläkt säl och ammar”.

Påklädningskrigen vid avgång till dagis har varit oräkeneliga, men så plötsligt idag flöt allt bara på. Vi var på dagis prick klockan nio och när jag stängde grinden efter mig kändes det som om ingenting var på riktigt. ”Detta är bara en dröm, snart kommer jag vakna, då ska barnen upp, kissas, titta påjulkalendern, bli sura när det är dags att stänga av tv:n till förmån av frukosten, välta ut ett glas eller två, vägra klä på ytterkläderna osv.

Men det var ingen dröm. Allt gick bara så himla bra i morse. Fantastiskt. Baby Freddie är världens gosigaste bebis. Hon gurglar och söker kontakt. Magontet har släppt och livet rullar på i behagligt tempo.

Dec 13

Här sitter jag och petar i lite gott och blandat

Tänk vilka små änglar jag närt vid min barm. De sover sött och här sitter mamma Apa nästintill lyrisk efter att få ha en uppesittarnatt i fred utan barn som stör. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan någon vaknar till liv och vill att jag ska komma till undsättning, men fram till dess chillar jag.

Oh what at day! Detta är dagen då jag fann svaret på en av föräldrarlivets stora gåta. Tålamod i överdrivna mängder is the shit. Påklädningen av ytterkläder innan avfärden till dagis tog en timma ganska exakt idag. Kan ni föreställa er hur jag:

1. Men åh så knasigt, hamnade ärmen fel igen? Jamen då börjar vi om igen. Heja, heja.
2. Men dumma, dumma, vante som hamnar fel. VI provar igen.
3. Då ska vi se om byxbenet  vill samma sak som vi nu när vi gör elfte försöket att trä byxan över stöveln.
4. Jaså? Sitter stöveln fel? Vi tar av och sätter på igen.
5. Nämen, var det strumpan som var dum?

Fortsättningsvis ska jag verkligen bita mig i tungan och låta barnen ta den tiden de behöver för att reda ut sina issues.

Tusen tack för alla tips på behandling av kolik. Ikväll har Freddie varit världens mest nöjda bebis och vi har klarat oss ifrån magontet * peppar-peppar*. Jag har roat mig med att lägga upp Lovis lucialinne, det var tjugo cm för långt. Vi resonerar som så att det är bättre att köpa stort som de kan växa i, med tanke på hur enkelt det är att sy upp och sprätta känns det värt det.

Nu har jag precis pluggat två timmar med en flaska lättglögg och en tops som sällskap. Att peta i örat när jag petar i skoluppgifter är galet tillfredsställande. God natt på er!

 

Dec 12

… tvåan kom, trean kom, fyran kommer så småningom

Vad var det som kom? Undrar ni nyfiket och jag svarar med ett leende: tårarna så klart.

Böla no 1 is sittning here in Ringens köpcentrum and liveblogging.

Tårar i tidsmässig ordningsföljd:
1. I går kväll som resultat av ett psykbryt.

2. Vid lämningen på förskolan som ett resultat av att en av de underbara pedagogerna uppmanade mig att gå hem och mysa. Jag hade precis berättat att dagens påklädning av ytterkläder tog en timma. Dock utan gräl. Jag var tålmodig som få.

3. Espresso House, när min favoritbarista frågade hur det går med allt och jag berättade att allt går bra, bara det att jag är en lipa för tillfället. Typ såhär:
”Tack, det är bra jag är bara så blödig just nu. Jag börjar gråta för minsta lilla, nu börjar jag gråta bara för det.”

Nu har butikerna öppnat och jag ska göra ett nytt försök att köpa overall. Göra om och göra rätt ni vet.

Dec 11

De första tårarna

Jag som vanligtvis är en blödig jävel har haft fullt upp med att må primadonna sedan Freddie ploppade ut. De sex veckorna som passerat har varit ren och pur glädje/kärlek/lycka.

Allt är fortfarande bra, men jag fick precis ett utbrott. Jag är helt enkelt inte van vid barn som skriker oavbrutet i nästan två timmar. Ikväll höll det på mellan kl 22.00-23.30. Så länge jag är pigg är det inga problem att vagga runt, men när jag dör tröttdöden tar det på krafterna. Nu sitter det säkert någon bitter morsa ute i stugorna och tycker att jag minsann lever räkmackelivet som kom undan med mina nittio minuter, men som sagt. Jag är inte van och känner mig orättvist behandlad.

Min sambo sa något i stil med att han hade som mål att komma i säng till ett visst klockslag, varpå det brann till i min skalle.

Lille Skuttårar i kombination med en jävla massa svordomar och ett ilsket svar i stil med: Du ska vara jävligt tacksam att du ens kan tänka så. Bla bla bl.a… I min martyrvärld kändes det som om jag var ett offer dömd till skriknätter, klädkrig om morgnarna osv.

Jag grinade en skvätt och plötsligt somnade Freddie med ett leende på läpparna. Nu ligger hon här bredvid och är världens gulligaste bebis. Jag känner mig inte ett dugg orättvist behandlad längre och ska nu ta tillfället i akt att dejta John Blund. Hoppas han har någon spännande dröm att erbjuda inatt.

Dec 11

Det bästa med ”skjut mig i huvudet dagar”…

… är såklart att de har en början och ett slut. Från barnens rum hörs ljudet av Alfons Åbergs ljudbok. Freddie sover i bärselen på min mage. Jag ber en stilla bön att hon slipper ha ont i magen i natt. Nu har jag laddat upp med fisventiler och droppar för säkerhets skull.

Summa summarum kan dagen sammanfattas såhär:

2 st klädbråk
2 st nedkissningar på golvet
1 st glas som gått sönder
1 st nyinköpt overall (som självklart INTE dög)

Antalet gånger jag har blivit kallad ”elak mamma” eller ”bajskorvsmamma” är oräkneligt   På tal om bajs…

1 st upptäckt om att hemorojden har kommit på besök i mitt anus. Det känns som om jag bajsar ut gigantiska kaktusar just nu. God natt!

 

Dec 11

Kolik?

Jag börjar misstänka att Freddie har kolik, men jag vet inte. Nu är hon sex veckor gammal och den sista veckan har hon börjar skrika oavbrutet på kvällarna. Det börjar oftast runt halvtio och kan hålla på fram till midnatt eller längre. På dagarna är hon världens lugnaste, då sover hon eller myser i godan ro.

Otröstligt skrik som sedan försvinner lika plötsligt som det kom. Ingenting hjälper när hon skriker. Hon vill inte ha bröstet, det rör sig inte om någon gammal blöja, hon vägrar sitta i bärselen osv. Förmodligen har hon ont i magen och en massa gaser som vill ut. Jag försöker rapa henne i all evighet efter amning, ibland rapar hon, ibland inte.

Vårdguiden har skrivit tips på egenvård vid kolik som jag ska prova.

  • Rapa efter amning/matning med flaska.
  • Ammande mammor kan undvika lök, kål, plommon, päron, mycket kaffe och te, starkt kryddad mat.
  • Bär barnet nära dig i bärsele.
  • Vagga eller gunga i vagn.
  • Pröva spädbarnsmassage.
  • Om barnet skriker mer än tre timmar mer än två veckor i sträck, tala med sköterskan eller läkaren på barnavårdscentralen.

Visst är det jobbigt när hon skriker, men jag är ganska bra på att stänga av det. Det som är jobbigt är oron över att hon har ont. Jag vet inte, det känns bara så tråkigt för hennes skull.

Ni som har erfarenhet av detta, hur gör man? Är det hörselskydd som gäller och sedan vagga i all evighet? Ska de ligga ensamma på sängen och skrika tills de somnar? Alla tips är välkomna.

Dec 11

Dessa jävla mornar

Skjut mig i huvudet säsongen har tydligen kommit för att stanna. Det är kul att vara mamma till en massa barn, men det är mindre kul att alla dessa barn ställer till med scen varje jävla morgon. Jag hatar kyla och jag hatar vinterkläder.

Jag orkar inte. Det finns liksom gränser även för mig vad det gäller hur pedagogisk och förstående jag kan vara vid påklädning. Dessutom vet jag att barnen klär sig utan några som helst problem när de är på dagis eller hos sin farmor och farfar.

Är det möjligtvis så att barn mår bra av att leva ut sin inre dramaqueen?

Dec 06

En småbarnsmammas bekännelser

20121206-200334.jpg

Nu ska ni få höra något spännande. Natten mellan söndag och måndag vaknade jag av ett otäckt ljud. Magsjukans ljud, say no more. Det har varit omöjligt att boka tvättstugan eftersom varenda jäkla granne fått för sig att tvätta denna veckan. Med andra ord står det en IKEA-påse med ofräscha sängkläder de luxe i hallen. Jag ser verkligen inte fram emot ta tag i den där biten.

Bekännelse nummer två.
Jag har precis fyllt på mitt Essiestall. Efter värdelkuponger, medlemsrabatter och dyl har jag blivit lycklig ägare till ett överlack, ett underlack och tre fina färgade lack till den blygsam summan 300 kr. Yey!

Bekännelse nummer tre.
Idag halkade jag och föll när jag var på väg till förskolan. Ingen big deal egentligen, men Freddie satt i selen på min mage och jag blev rädd att hon skulle skadas.

Bekännelse nummer fyra.
Nu ska jag och Freddie på julbord med mitt jobb. Eller ja, mitt extrajobb. Ciao, ciao!

Dec 06

När mjölkfabriken sprungit läck

Kan någon vänlig själ förklara för mig varför jag börjar läcka mjölk en sisådär 5 veckor efter förlossningen? Borde inte allt vara reglerat och klart nu? Har jag plötsligt börjar producera mer mjölk eller vad är det frågan om?

 

Dec 04

Jag vabbar med tre barn

Skjut mig i huvudet. Say no more.

Nov 29

Mina sprängfyllda bröst undrar nog vad som händer

20121129-071004.jpg
Jag försöker förklara för dem att vi lyckats sova oss igenom hela natten. Whoops! Kanske inte det bästa med begynnande mjölkstockning, men Freddie behövde uppenbarligen lite extra timmar på sömnkontot. Fem timmar sedan senaste amningen och nu gissar jag att min mens kommer dyka upp som ett brev på posten. För visst är det så att ägglossningen kommer igång om det blir glesare än fyra timmar mellan amningen? Jag har för mig det i allafall.

Idag ska jag plugga och baka pepparkakor. Jag som inte ens gillar pepparkakor får vackert hålla till godo för barnens skull. Min upptäckt om att jag är sockermissbrukare har ställt till det lite när det kommer till mina planer att baka lussekatter. Det är liksom ingen idé att baka gottegrejer när jag håller på att avgifta mig själv från sockret.

Snö på marken som förmodligen smälter bort under förmiddagen. Välkommen vinter!

20121129-072320.jpg

Nov 29

Ett av alla varv man kan vagga runt i natten

Jag undrar hur många andra föräldrar som i denna stund bär runt på sina små otröstliga bebisar. Freddie älskar att sitta i bärselen och somnar alltid inom två minuter. Finessen är att flytta över henne till sängen utan att hon vaknar. Måtte hennes förkylning gå över snart.

Nov 28

Sjuk bebis och en mamma med mjölkstockningsfobi

20121128-221056.jpg
Sådärja. Fyra veckor utanför livmodern och vips har Freddie lyckats dra på sig en riktigt ettrig förkylning. Idag var vi på barnakuten för andra dagen i rad. Hon hostar sig blå, har bubbligt slem i munnen och mår allmänt kasst. RS-testet visade negativt och hon har gjort ett test för kikhosta. Min stackars lilla bebis.

Som pricken över i:et känner jag av något som skulle kunna vara förstastadiet till mjölkstockning. Nu när Freddie är sjuk sover hon mycket och jag tappar kontrollen på amningen eftersom allt är då oregelbundet. Jag fick mjölkstockning när Toddo var liten och trodde ärligt talat att jag var på väg att dö.

Nov 27

What to do med sjuk bebis?

Hujeda mig vad det är jobbigt när barn är sjuka och absolut jobbigast är det när bebisar är sjuka. Jag tycker så himla synd om Freddie, hon är bara en månad gammal och förtjänar inte att må så kasst som hon gör just nu. Kul att födas ut till en förkylning. NOT.

Freddie har varit världens gladaste bebis sedan hon kom ut. Igår upplevde hon sin värsta dag hittills. För första gången var det otröstliga bebisskrik här hemma, Freddie vägrade befinna sig någon annanstans än vid mitt bröst. Täppt näsa, slemhosta osv. Stackars lilla barn och Thank God för snorsugen. När Lovi var liten fick hon RS, ett virus som gör att bebisar blir riktigt, riktigt sjuka. Det var inte roligt. Jag ber en stilla bön att Freddie klarar sig.

Nov 25

Livet som trebarnsmor – fyra veckor

20121125-084725.jpg
Jag ligger i sängen och lyssnar på hur Toddo och Lovi leker i vardagsrummet. Det största förändringen jag tycker mig se på de stora barnen sedan Freddie kom är att de blivit så galet tajta. Ingen svartsjuka, inga upplopp eller extrema trotsattacker, bara massvis av kärlek dem sins emellan.

I morgon blir Freddie fyra veckor, hon växer så det knakar. Jag hörde någon gång att bebisar växer en centimeter i veckan, vet inte om det är sant.

Jag känner mig väldigt tillfreds med livet. Allt är som vanligt bortsett från att vi har en bebis. Konstigt! Jag hade en föreställning om att världen skulle vändas upp och ner, att kaoset skulle vara ett faktum men allt blev precis tvärtom. Fysiskt känns allt bra. Jag blöder fortfarande och bara längtar tills det upphör. Tänk er fyra veckor med mens. Sjukt trist.

Hoppas ni har haft en skön helg. Vi har haft fullt upp med barnkalas och familjeliv.

Nov 22

Hjälp! Vad leker man för lekar på treårskalas?

20121122-172546.jpg

20121122-172535.jpg

Lovi fyllde tre år igår och på lördag kommer det sju andra treåringar på kalas. Vi ska ha kalas från kl 11-13 och nu undrar jag vad sjutton ungarna ska roa sig med i två timmar.

Seriöst, vad leker man på barnkalas? Alla tips är välkomna. Vi kommer bjuda på lunch och sedan blir det självklart fiskedamm. Då kan vi räkna bort en halvtimma. Hur ska vi fylla ut resterande en och en halv timma?

Nov 19

Det fruktansvärda ögonblicket

Leopardmamman hör apornas markerade varningsläten och börjar ana oråd eftersom de kommer från samma håll där hennes unge befinner sig.

Hon backar tillbaka mot boet och gör den fasansfulla upptäckten. Ungen har trillat ner från trädet, fastnat med bakbenet i en skreva och brutit bäckenet. Olyckan är ett faktum och det finns inga kärleksfulla puffar och slickar i världen som kan rädda hennes unge…

Efter middagen igår kväll låg jag och slötittade på ett naturprogram medan jag ammade. Min sambo och Lovi gick ner till tvättstugan för att boka tid och när de kom tillbaka satt jag och stortjöt i soffan. Tårarna sprutade och jag kunde knappt prata.

Han ba: Vad är det som har hänt?
Jag ba: Det har hänt något fruktansvärt! Först blev den ena ungen uppäten av hyenor när mamman var på jakt efter mat och nu har den andra ungen trillat ner från ett träd och brutit bäckenet, buhuuuuuuuu!
Han ba: Lepoardhormoner!

Sen skrattade vi jättemycket, men även så här dagen efter har jag lite svårt att släppa tankarna på den stackars leopardmamman som kämpade för sina barn. Snyft. Bilden har jag tagit här.

 

Nov 18

Drömmen om en egen häst

20121118-102240.jpg
Som barn drömde jag om att ha en egen häst. Den drömmen i kombination med en mamma som är allergisk mot hö och hästar borde ha självdött innan den ens uppstod.

När jag flyttade hemifrån började jag på ridskola, men det var svindyrt och jag hade tillslut inte råd att fortsätta. Nu när jag själv är mamma vill jag hjälpa mina barn att uppfylla sina drömmar. Lovi är helt galen i hästar och jag vill uppmuntra hennes intresse.

Igår var jag med Lovi på ponnyridning i Aspuddens djurpark. Ridturen var över på tre minuter och Lovi var salig. Om Lovi vill hålla på med hästar kommer jag supporta henne helhjärtat.

Är det någon av er som har erfarenhet av barn och hästar?

Nov 14

När ”mat och sov klockan” ringer gäller det att slänga fram bröstet snabbt som attan

Onsdagmorgon och jag betar av listan över saker som måste göras. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att tvätta. Kan ni tänka er något så sjukt? Jag kunde stå nere i tvättstugan hur länge som helst och roade mig med att mangla lakan och dylikt.

Nuförtiden kastar jag in skiten och ber en stilla bön att jag inte ska förstöra något plagg i form av missfärgning eller krympning. När tvätten sedan är tvättad kastar jag in allt i torktumlaren och när tvätten sedan är torkad välter jag över det i en stor IKEA-påse som sedan står i vardagsrummet i en evighet.

Tidigare inlägg «

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial