• Livet som lärare

    Utvecklingssamtal

    Kärt barn har många namn. När jag var liten hette det kvartsamtal och om sanningen ska fram var det inte särskilt kärt för mig. Jag hatade att gå på kvartsamtal när jag var barn. Fick en ständig klump i magen när jag tittade den angivna tiden i almanackan som hängde i köket: ”Anna kvartsamtal kl: 14.45”.

    Kvartsamtal innebar att bli bedömd, pratad över huvudet, ifrågasatt och uppmuntrad till att lova saker. Saker som till exempel att öva mer på den där förbannade ”liggande stolen”. Liggande stolen knäckte mig under mellanstadiet. Men mest knäckande var att min lärare Hagbert som hade en ängels tålamod, tillslut tappade sitt tålamod. Hur mycket han än förklarade kunde jag inte få in logiken i hur jag skulle räkna. Det slutade med att jag blev friställd från alla uppgifter som hade med den liggande stolen att göra. Att Hagbert tappade hoppet om mig och min kognitiva förmåga att räkna division satte spår i självkänslan. Sedan dess är jag ett hopplöst fall när det kommer till matte. Att i tio års ålder acceptera att man är ett hopplöst fall i matte grusade planer. Jag som hade drömmar om att bli läkare blev avskräckt när omgivningen pratade om hur svårt det var att plugga till lärare. Att det krävdes färdighet i matematik på hög nivå. Det var bara att glömma det. Ge upp.

    Istället utbildade jag mig till lärare. Gymnasielärare. Skriver på en magisteruppsats. Examensarbete. Den sista uppgiften i min fem och ett halvt års långa utbildning. Jag hatar det. Känslan av att vilja ge upp flåsar mig i nacken. Drömmen om att ta truckkörkort gör sig hörd. Vill sitta under en mental korkek och lukta på blommor. Eller som i mitt fall lyssna på opera och drömma om framtiden. Om hur livet skulle kunna vara.

    Jag ska inte ge upp. Liggande stolen är en sak, men uppsatsen. Hela mitt liv hänger på den. Det är så det känns i allafall. Den är så påtaglig att den kommit att bli en del a mig. En svulst. Något som ömmar och gör ont. En finne i röven eller kanske ännu värre. En inåtväxande hårsäck i könshåret.

    Hursomhelst. Det har blivit dags att starta upp dagen. Barnen är hösthostiga och jag har svårt att avgöra huruvida de ska vara hemma från skolan eller inte. Alla hostar. Det är höst och det är host och det är en dag då all undervisning är inställd på skolan till förmån av inbokade utvecklingssamtal.