• Livet i en kärleksrelation

    Träffa kärleken

    Plötsligt stod han där. Han, mannen jag så länge drömt och fantiserat om. Mitt framför mig stod han och tog mitt hjärta med storm. Det var kärlek vid första ögonkastet och ett sådant där romantiskt moment som skulle få varenda filmproducent i Hollywood att bli inspirerade till en blivande filmklassiker. Sjukt kul att få uppleva. Imorgon är det ett år sedan vi träffades. Men det känns som om vi borde fira idag eftersom det var en stressig fredag efter jobbet vi sprang in i varandra.

    Kärlek. Vad är det egentligen och vad innebär det att bli ihop? Kärlek och att vara ihop har med största sannolikhet olika betydelse för olika människor. Jag kan bara tala för mig själv. Selle gör mig lycklig varje dag och det jag uppskattar mest med att vara tillsammans med Selle är att han alltid finns där. Han har mig och jag har honom. Vi pratar om allt, är långt ifrån alltid överens, vi älskar att ligga med varandra och är skämtar ofta om att det krävs ett pervo för att känna igen ett annat. Allt vi gör, det gör vi tillsammans. Vi går kvällspromenader, dricker goda drinkar, tittar på serier, filosoferar och är varandras närmsta människor. Jag älskar hur han får mig att känna och vill gå hand i hand med honom minst ett år till. Han är mannen som jag dryftar existensiella frågor med och delar allt. Aldrig förr har jag varit i en relation där jag känt mig så fri att dela med mig av alla mina bitar. Drömmar, fantasier, åsikter, rädslor och skam. Med honom är jag ofiltrerad och det han ser är det han får.

    Under mina år som singel kunde jag fundera över vem han skulle vara. Han, mannen som jag skulle få en besvarad förälskelse med. När Selle dök upp visste jag direkt. Det var ju han.

  • Livet i en kärleksrelation,  Livet som mamma

    Vård av barn och vård av relation

    Det blir sällan som man har tänkt sig. Jag som avsatt hela arbetsdagen till att sitta i utvecklingssamtal med mina mentorselever och deras föräldrar, fick tidigt i morse avsätta en timma till att boka om alla samtal till nästa vecka istället.

    Har spenderat dagen hemma med två sjuklingar och nu chillar jag på sängen medan de tar ett bad. Hemmet ser ut som ett bomdnedslag men det är inget jag orkar bry mig om just nu. Om en timma ska jag valla barnen från Rågsved till Södermalm. Mammaveckan blir pappavecka och det är märkligt hur jag aldrig vänjer mig. Sedan jag träffade min man för ett år sedan (nej vi är inte gifta men jag vägrar kalla en 57-taggare för ”min kille” eller ”min pojkvän”) har det fallit sig att mammaveckan avlöses med en Sellevecka (Selle är hans namn). Nästa vecka firar vi ett år tillsammans och det slår mig att vår nyförälskelsebubbla hållit i sig länge.

    Jag är intresserad av mänskliga relationer och har vid ett flertal tillfällen kommit över forskning som konstaterar att kroppen ”inte orkar” vara förälskad och kär längre än en viss tid. Det tar på krafterna att vara kär och crazy in love. Jag älskar dock känslan av hämningslös, passionerad och galen kärlek. Därför sörjer jag lite över att de rosa filtret sakta börja tonas ut. För ett år sedan hade jag räknat minuterna tills jag skulle få landa i min älsklings famn. Nu tittar jag ut på den gråa världen utanför och vill verkligen inte gå utanför dörren. Men, barnen ska till sin pappa och jag vet att den där famnen kommer vara varm och go att landa i när jag väl är på plats.