• Livet från förr

    De bästa minnena från min barndom

    Idag är det fars dag. Min pappa fyller 73 år om ett par veckor. Vi ses inte särskilt ofta eftersom han bor i Småland och jag i Stockholm. Vi hörs desto oftare på telefon. Jag älskar min pappa och han har varit och är en av de tryggaste och bästa personerna i mitt liv.

    Pappa har aldrig skällt på mig eller tappat det. Han har alltid varit lugn och aldrig skuldbelagt mig. Till pappa har jag kunnat berätta allt och aldrig känt behov av att ljuga eller försköna sanningen. Ögonen tåras när jag skriver detta. Vetskapen om att han inte alltid kommer finns kvar för mig gör ont. När jag ringde pappa idag för att uppmärksamma fars dag var det som att tända på en kavalkad av fyrverkerier av minnen från barndomen. Allt jag uppskattar och som präglat mig som människa. Allt från att nitiskt räfsa löv och slänga i svarta sopsäckar för att sedan åka till soptippen, till att jogga i skogen eller läsa motorcykeltidningar tillsammans. Det fanns en tid i mitt liv då jag kunde namnet på varenda modell av Harley Davidson.

    Jag vill att pappa ska veta här och nu hur mycket han betyder för mig. Jag vill dela mina minnen tillsammans med honom medan han lever.

  • Livet från förr

    Pedofilen är död

    Aj. Ber om ursäkt på förhand om rubriken sårar de efterlevande som älskade honom.

    Precis innan jag avslutade ett långt samtal med pappa dök ämnet upp som ett ”apropå”. I dödsannonsen stod det att han äntligen skulle få vila ut. Tydligen hade han varit svårt sjuk en längre tid. Strax efter att jag och pappa avslutade vårt samtalet plingade det till i min mobil. Det var ett MMS med en lite suddig bild på dödsannonsen.

    Känslorna är många och kluvna. De flesta jag känner kvinnor som män har varit utsatta för olika slags övergrepp av olika slags kaliber. Ibland känns det som om jag sitter på hela färgskalan. Är oförmögen att måla en vacker tavla med nyanserna men kan däremot skriva om det.

    Vi ska alla den vägen vandra. Förr eller senare slutar hjärtat slå. Jag vet inte vart vi hamnar efteråt. Himmeln tror jag inte på men att allt skulle bli svart och tyst är ett orimligt alternativ. Kanske hamnar vi någonstans mitt emellan. Jag tände ett ljus för pedofilen. Han var inte enbart sina synder, utan uppenbarligen en älskvärd person som nu är saknad. Åtminstone om jag ska tro dödsannonsen.