Ett litet hell

Grrr… Vaknade på den sämsta sidan. Att vakna med en känsla av frustration är inte det mest ultimata sättet att vakna på.

Jag var törstig och alldeles för trött för att orka sträcka mig efter vattenflaskan. En känsla av oro och tomhet drar över mig. Skulle vilja sätta mig ner och gråta.

Allt känns jobbigt. Precis allt.

Det känns jobbigt:

♥ Att jag inte kommer få sova hemma på två nätter för jag ska på tjänsteresa
♥ Att jag måste städa här hemma innan jag åker, har lovat min sambo att göra det.
♥ Att jag måste tanka bilen innan jag åker
♥ Att det är kallt ute. Jag fryser.

Ångest & Nedräkning

Vaknade av en konstig dröm.

En nedräknare satt på en vägg och räknade:

16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9 , 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1…

… och äntligen var den kritiska perioden öer och det ser ljust ut för det lilla livet i magen. Men, vad är det som händer. Plötsligt börjar nedräkningen om och så fortsätter den hela natten.

Jag är i 5:e veckan och jag vill att tiden ska flyga iväg. Jag vill vara i vecka 16 – NU. Eller så vill jag ha en garanti på att det lilla embryot som simmar runt där inne kommer att överleva.

2007-jan-22 @ 10:58