Berättelsen om potatisgratängen

Den var ju väldigt god den där potatisgratängen. Extra vitlök, lök, grädde och cheddarost. Mums. Jag åt så att det sprutade ur öronen på mig under tillagningen. Mellan klockan tre och fyra hade han sagt att han skulle befinna sig vid Skanstull.

Jag närmade mig med raska steg klockan kvart i fyra och såg honom på håll. När jag såg honom saktade jag ner på tempot. Han var där, överlämningen skulle bli av. Jag kom på att jag hade missat att packa ner bestick och gick in till Espresso House i hörnan bredvid Pressbyrån för att be om ett par.

Han blev glad när jag kom och jag märkte att han hade haft samma tankar om mig som jag hade haft om honom. Han hade suttit där och spejat efter en barnvagn och blev paff när jag plötsligt stod framför honom utan barnvagn. Barn. Han är pappa till två vuxna barn. De har ingen relation och har inte pratat med varandra på över 14 år.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig sade han och jag är det första att skriva under på det. Oavsett vad livet är så är livet mer än döden. Är men död så är man död. Är man vid liv lever man och kan påverka det. Sorry att jag drog ut på att skriva om överlämnandet, jag har haft fullt upp hela dagen. Stor kram och godnatt!

5 reaktioner på ”Berättelsen om potatisgratängen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *